Att sitta nära sin skugga

Upplevelsen, och om att undgå det som hindrar den

− Inre verkningssätt i meditation

av Swami Janakananda

Har du någonsin gått runt ett hörn eller kommit in genom en dörr, och oväntat stått ansikte med ansikte med en spegel?

Ett ögonblick har du en upplevelse av dig själv som närmast en främling. Du ser ditt ansikte på ett nytt sätt innan du hinner sänka ditt ansikte i de välbekanta veck, så att du återigen ser vad du förväntar dig att se.

Upplevelsen är alltid stark – men vi lever hellre på minnen och på det vi tror att vi vet i förväg. När upplevelsen i ett obevakat ögonblick ändå når oss, skjuter vi hastigt något emellan. Vi vänjer oss vid den. Upplevelsen begränsas, såsom vi begränsar våra sinnen.

Att uppleva personligheten är inte att tänka något om den – eller att tro att man känner den i förväg.

Den spontana upplevelsen och känslan av att vara närvarande

Det finns yogaövningar, som t ex huvudstående och blåsbälgen som ibland har en särskild verkan på vissa människor. När du kommer ned från huvudstående och åter står på benen, eller när du håller andan med rotlås och haklås efter blåsbälgen, kan det ske en tydlig förändring av ditt tillstånd för ett ögonblick. Om upplevelsen överväldigar dig blir du kanske yr eller har en känsla av att förlora medvetandet – men om du är uppmärksam i det ögonblick den kommer, och inte spänner emot i magen eller i andningen, så kommer du att uppleva en ovanlig stark känsla av att vara närvarande.

Det är en känsla som inte är begränsad till enbart dig. Allt omkring dig, alla andra människor, rummet eller landskapet, saker som du tillfälligtvis riktar din uppmärksamhet emot, upplevs också som hundra procent närvarande. Det är ett klart och öppet tillstånd, fritt från varje form av berusning eller ställningstagande. Och när den är förbi, ja då inser du att du vanligtvis inte förmår att använda dina sinnen på det här sättet och uppleva verkligheten fullt ut. Det kan följas av en känsla av djup besvikelse över att återigen vara insvept i en slöja, och du frågar dig själv: ”Vad kan jag göra åt det?”

Förhållandet mellan upplevelse och koncentration

Man kan också ha en upplevelse av koncentration genom att rikta sinnet mot ett föremål och låta sig  uppslukas helt av det. Synfältet snävas in och du uppfattar bara detta enda objekt – du koncentrerar dig.

Det är en sak att koncentrera sig, något annat är att utvidga uppmärksamheten så att den omfattar situationen där du befinner dig som en helhet – att bli ett med allt omkring dig i en sådan grad att du upplever dig själv som en del av denna helhet.

Denna form av uppmärksamhet kan du använda var du än är och vad du än gör, som ett sätt att bli närvarande. Den är också nyttig precis när du kommer ut av en avspänning eller meditation: Sitt ett ögonblick och bli ett med din omgivning igen. Upplev allting innan du företar dig något som helst annat.

Under själva meditationen kan det att samla och det att sprida uppmärksamheten understödja varandra. Du växlar mellan koncentration och en utvidgad uppmärksamhet. Det kan ske så att du först samlar allt ditt intresse, din energi och känsla i ditt meditationsobjekt. Där stannar du en stund   – men just innan du tappar intresset så utvidgar du ditt uppmärksamhetsfält tills det omfattar hela den inre rymd, men allt vad det må innehålla av ord, bilder, känslor och tillstånd – allt på en gång. Detta är du ett med, detta upplever du. Och så fokuserar du igen...

Växlandet mellan dessa två sätt att uppleva på fördjupar tillståndet lite varje gång du går från den ena till den andra. Mången tantrisk meditation bygger på detta.

Hur förhåller vi oss inför en upplevelse?

Inför varje upplevelse kan vi förhålla oss mer eller mindre öppna. Vi kan också med större eller mindre framgång hålla något på avstånd – eller blir vi för det mesta avtrubbade av vardagens vanor?

”Jag färdades längs den gamla vägen varje dag. Jag tog frukten till marknaden, mitt boskap till ängarna, jag färjade min båt över strömmen och alla vägarna var mig välbekanta.
En morgon var min korg tung av varor. Folk var i arbete ute på åkrarna, ängsmarkerna fulla med boskap; jordens bröst svällde av fröjd över det mognande riset.

Plötsligt gick det en skälvan genom luften, och det var som om himlen kysste min panna. Mitt sinne vaknade till liv, likt morgonen bryter fram ur diset.

Jag glömde att följa de invanda spåren. Jag gick ett par steg bort från stigen, och min välbekanta värld syntes främmande för mig, som en blomma jag endast känt som knopp.

Min vardagsvisdom skämdes. Jag förvillade mig i tingens sagoland. Det var mitt livs största lycka att jag gick vilse den morgonen, och fann min eviga barndom.”

(från Lover’s Gift av  Rabindranath Tagore)

Har du någonsin sett hur barnen lever sig in i en barnteaterföreställning?

På Det lille Teater i Köpenhamn har jag ibland sett barn gå upp på scenen till skådespelarna, eller på sitt typiska ohämmade sätt göra sina röster hörda som deltagare i handlingen.

Hur lär vi oss att relatera till livet? Kan vi vänner och kollegor emellan tillåta oss att uppleva som barn gör?I en europeisk universitetsstad, där jag befann mig på genomresa, gick jag en dag på biografen för att vänja mig vid språket igen och uppleva en av landets filmer. Det var en slags kriminalfilm, eller kanske snarare ett psykologiskt drama om människoöden. Det var en film som gav alla möjligheter för inlevelse.

Bakom mig satt ett par unga studenter, som uppenbarligen inte vågade låta sig ryckas med av filmen. De undvek hela tiden upplevelsen genom en kritisk anmärkning, en ironisk kommentar eller ett skämt. För mig blev det naturligtvis en fråga om balans. Jag lyckades uppleva filmen samtidigt som jag hörde dessa människors rädsla för att släppa taget inför denna mycket starka film. Underligt nog vågade de inte tillåta sig den upplevelse, som de trots allt hade kommit dit för.

Finner du sanningen när du låter dina föreställningar prägla det du upplever?

"When the truth is found, don't you want somebody to love?" (Jefferson Airplane)
("När du funnit sanningen, vill du då inte ha någon att hålla av?")

Vi kan uppleva på olika sätt.

Antingen förhåller vi oss upplevande inför livet, lever med, deltar inspirerade och skapande, finner uppgifter, tar initiativ och vinner genklang.

Eller så reserverar vi oss mot allt som kommer i vår väg, människor och händelser – ett moraliskt förbehåll t ex: "Livet kan man inte bara leva, det finns för mycket omoral – det är bättre att människor lägger band på sig själva." Jag talar här naturligtvis om moral för moralens egen skull, när den har sitt ursprung i rädslan för att leva, i rädslan för att slappna av och vara lite toleranta gentemot oss själva och alla andra. Jag anser bestämt att vi ska ta hänsyn till varandra, även om det kanske kräver att vi är lite mer uppmärksamma och inte bara följer vedertagna normer.

Att identifiera sig med det smakfulla och det estetiska resulterar också i et förbehåll. När vilkåren inte är goda nog, lugna nog eller fina, ordentliga, sociala eller konstnärliga nog, då vågar jag inte uppleva eller vara mig själv och känna mig bekväm här och nu.

Man kan också tro så mycket på "utvecklingen" att man blandar det med att vara, att finnas till och att leva, med det att bli till något och att "komma vidare". Vart? Varje gång du företar dig något, så skyndar du dig att få det överstökat så att du kan påbörja någonting nytt som också det ska överstökas – för i livets ände ligger döden.

Jag hörde en gång en historia om en liten flicka som fick lov att ta en blomma hem från en stor blomsteräng. Hon sprang begeistrat dit och fick syn på en vacker blomma, som hon var på väg att plocka – men så fick hon syn på en annan, som hon fann ännu vackrare och större, så hon övergav den första. Och när hon nådde fram till den andra så fick hon syn på en tredje... I den andra änden av ängen fanns det plötsligt inga fler blommor och det hade blivit kväll, så hon fick gå tomhänt hem.

Den motsatta historien är den om Dummerjöns av H.C. Andersen.

Inspirationen får du från det du gör nu, samvaro kan du lära av dem du känner nu.

"Jamen vi lever ju i kristider, så därför kan vi inte företa oss något." Säg mig, är det en ursäkt? Den ser i varje fall ut som att kunna användas i alla tider, genom hela livet, genom alla liv!

En övning:

När du reagerar på något, fördömer någon eller när du reserverar dig, så medge det inför dig själv. Fråga dig själv, "Varför är jag rädd?" – och upplev din rädsla. Gör den tydlig inför dig själv. Ge dig själv lov till att ha den och känna den, så blir du av med den.

Det att uppleva i Jnana yoga och Raja yoga

Jnana yoga, som är det underliggande temat bakom den första delen av den här artikeln, handlar om förhållandet mellan två saker: det som upplevs och den som upplever det – och att känna personligheten.

När vi ägnar oss åt sinnets bindningar krävs det att vi går långsamt och stegvis fram, för att inte ge upp redan från början. Först måste vi förstå den process vi står inför. Sinnets rastlösa yta måste få lov till att falla till ro, så att de djupare tendenserna kan komma upp till uttryck. Det överaktiva eller anspända sinnet fasthåller ofta en överdriven kontroll över tankar och känslor; en omedveten fruktan för att en okänd fara skulle ligga på lur på den andra sidan av avspänningen. Sinnet måste få möjlighet att kunna släppa taget och tillåta de verkliga känslorna och minnena att komma upp till ytan och genomlevas. Då kan vi återvinna förmågan till att uppleva och bli inspirerade.

Raja Yoga − om sinnets behärskning – talar om riktig uppfattning och förståelse samt om felaktig uppfattning och missförstånd. Gällande yoga och meditation kan man antingen ha alla möjliga förväntningar, för och emot – eller bara gå igång med att använda övningarna och se vilken erfarenhet de ger.

Det gäller också att inse att sinnet inte är ett isolerat fenomen, utan att det hänger samman med kroppen och dess funktioner, och med hela det psykiska tillståndet och energin. Det betraktas därför som en genväg när vi börjar med yogans övningar innan vi går djupare. Istället för att vi ska behöva slåss med sinnet bringas kroppen i harmoni, och det har en verkan tillbaka på sinnet. Långsamt avlägsnas försvarsmekanismerna inifrån efterhand som spänningarna frigörs och vi får mer energi.
Redskapen för detta är:

Hatha yogans olika kroppsliga reningsprocesser, yogaställningarna, andningsövningarna, metoder till att möta och släppa påverkningar, avspänningsövningar och slutligen koncentrationsmetoder.

Dessa övningar har vi i tantra-traditionen betraktat, om inte som en förutsättning, så åtminstone som en hjälp till att närma oss meditationen. Och meditationen är en process där vi närmar oss obehindrad insikt och upplevelse. Detta görs genom att genom att följa olika tekniker. Först och främst måste vår iakttagelseförmåga skärpas, och därefter gäller det att få syn på det som kommer emellan oss och vår upplevelse - det som vi medvetet eller omedvetet identifierar oss med - och att släppa det. Vi kan således vara, och förbli, den vi egentligen är. Det kallas urskiljningsförmåga.

När vi har påbörjat denna väg, kommer det nästa steget att vara insikten av det vi tidigare enbart förstått i teorin – vi märker verkningen av övningarna. Efterhand uppnår vi en verklig förmåga till att spänna av och till koncentration.

"Det att inte hänga fast i eller undertrycka några visioner kallas 'Att hålla sinnet i samma tillstånd som ett litet barn ser på bilderna i ett tempel'."
(Evans–Wentz; Tibetan Yoga and Secret Doctrines)

Ju närmare vi kommer den rena upplevelsen av varande, ens eget och alltings varande, desto mer stärks vår insikt och vi lämnar bakom oss den intellektuella förståelsens och föreställningarnas begränsade uppfattningsförmåga. Vi blir nu i högre grad i stånd till att klart visualisera våra djupaste tankar och mål.

En större och verklig ro i sinnet avlöser all vår strävan och otålmodiga ambition – det ger överblick. Reaktionsperioder försvinner, då det inte längre är något som hålls undertryckt, utan vi lever utifrån vårt eget väsen. Genom att stabilisera detta steg når vi efterhand det nästa: den inre känsla av lycka som når utöver vår gängse förståelse av detta ord.

Själva känslan av lycka är dock ett begränsat tillstånd jämfört med det att vara ett med livet. Kärlek, som vi talar om, kräver och skyltar med, är på ett sätt också begränsad. Över den, eller sannare än den, står upplevelsen av enhet – hemlig för envar som förblir i bedömningens värld.

"Talang uppfattar skillnader, genialitet enhet." (William Butler Yeats)

Det fria tillståndet

Resultatet blir att vi vilar i oss själva i det fria tillståndet (kaivalya). Frigjorda från den indoktrinering och lärdom som vi förr skulle komma ihåg och rätta oss efter, handlar vi nu utifrån oss själva, i harmoni. Våra handlingar ingår i allt större sammanhang.

Det finns ingen att fråga – men vi kommunicerar. Det finns ingenting att fråga om då vi, fullt vakna, upplever situationen som vi befinner oss i. Vi agerar utifrån denna grund och löser problemen som uppstår. Det finns ingen att lägga skulden på eller kritisera. Sinnet är inte längre något som vi avhängigt identifierar oss med – det blir till ett praktiskt redskap. Vi följer intuitionen. Vi närmar oss inte livet såsom vi tidigare gjorde – vi lever med livet, i livet. Vi är.

Låt oss nu lämna Raja yoga och det fria tillståndet och vända tillbaka till vår utgångspunkt. Jag kommer här med en utmaning, en uppgift:

Kan du ovillkorligt acceptera var du nu befinner dig, med respekt? Oavsett vilket steg du anser att du är på, kan du uppleva de betingelser du lever under just nu – som din utgångspunkt?

Utan denna acceptans kan du inte vidga ditt medvetande. Att se saker i ögonen utan att låta sig överväldigas, att bli kvar i en stark eller besvärlig situation tills den är avslutad, gör dig till mästare över den. Kanhända hatar du tiden du lever i, ditt land, din kultur eller de som är annorlunda. Kanske är du misstänksam mot människor i din egen eller besläktade professioner. Jamen, vilka önskeideal berättigar dig till ett sådant hat? Hur tror du att ditt undermedvetna har det, när du ser fiender överallt? Med sådana krav på världen och livet, förväntar du dig då att bli bemött med förståelse?

Om du kan acceptera din nuvarande situation så kan du bli av med mången depression och bekymmer. Det kommer att ge dig överblick och mod till att verkligen göra något värdefullt. Du behöver inga ursäkter att dra dig undan.

Lägg märke till var gång du avvisar situationen, eller är missnöjd med dig själv. Fånga den negativa inställningen i handlingen. Inse att det endast är en vanetanke i ditt sinne som ångesten har påtvingat dig. Ingen säger att du måste tro på allt som passerar genom ditt sinne.

Sätt dig själv i ett konstant tillstånd av acceptans av allt som sker, att uppleva allting villkorslöst, minut för minut. Sätt dig själv i ett konstant tillstånd av acceptans av allt som sker, att uppleva allting villkorslöst, minut för minut.

Spegeln och livet i ett ashram

Att stå ansikte mot ansikte med ett problem och se det i ögonen kommer långsamt att få omedveten rädsla att försvinna.

Detta kräver ofta vägledning och hjälp. Den fås bäst genom att utan förbehåll (eller så gott som du kan) acceptera en annan människas hela personlighet. Jag menar en annan levande människa som du inte har fullt upp med att kräva saker av eller försöka göra om. Ja, jag menar i denna förbindelse också en hel grupp av människor som du ingår en gemenskap med. Och med levande menar jag inte bara det vett och den erfarenhet som den andra personen besitter, utan också hans eller hennes distinkta särdrag, nycker och förmåga att reagera på dina känslor.

Tillåt dig själv att bli involverad; eller upplev ett tillstånd eller situation utan förbehåll, så att det enda som sker i dig är att du blir mer medveten. Och kan du acceptera någon annans personlighet, så gör det samma inför dig själv; acceptera din egen personlighet på samma sätt, stå för den – då kommer andra att göra detsamma.

När du vill leva i en gemenskap, t ex i ett ashram, och gå in i en förbindelse med en tränare, så är det viktigt att inte komma med undanflykter eller ursäkter, att inte spela självrättfärdig eller känna dig sårad i din värdighet och position.

Kasta dig ut i det, du behöver inte vara perfekt. Var dig själv som du är! Det är det allra bästa och lättaste.

Den som samarbetar med dig om dessa ting ger dig kanske inte någon speciell uppmärksamhet, utan lever bara naturligt i samma omgivning som du. Tränaren är i verkligheten den som tar risken och besväret i varje situation, den som vågar handla utan förbehåll inför dig i tillit till att du inte väljer att missförstå, och som en "främling" gå runt med rynkad panna och misstolka allt som sker – utan att du visar ett aktivt och deltagande intresse.

"Så de tvivel som aspiranten bär på börjar köra runt i huvudet av sig själva, de måste upplösas; om det inte sker något, så kan man inte tala om att vara en 'sadhaka' – om tvivlen blir hängande kvar i stället för att man släpper taget om dem." (Sohan Qadri)

Det rör sig ju inte enbart om en annan människa, utan om en hel situation och om en grupp av andra människor. Olika människor, några i samma situation som du, andra mer eller mindre erfarna. Det är viktigt att du inte otåligt känner dig utanför och hela tiden tänker på att ge dig av eller göra något annat. Du börjar själv att ta initiativ, skapa dina egna förutsättningar och använda dina förmågor – du törs leva naturligt tillsammans med andra och lösa gemensamma uppgifter. Du känner dig som del av helheten, du är uppmärksam.

De mest vardagliga ting och alldagliga händelser upplevas starkt och kan frambringa starka känslor. I dessa situationer är ditt medvetande öppet och känsligt. Yoga och meditation håller dig vaken och du kommer inte ha så lätt för att slöa omkring.

Det är inte fråga om hur lång tid det tar. Allt beror på dig. Det finns dem som är "kloka" och snabbt hittar en "roll" – så en dag uppdagas det att de trots allt har gått och klamrat sig fast vid självupptagna föreställningar och byggt upp ett försvar av bedömande.

Men det är inte det att man ger sig iväg, eller att man ger upp sin meditation eller träning, det är det att man vågar vända tillbaka till meditationen eller till situationen som gör hela skillnaden. Du kan inte smita ifrån ett olöst personligt problem. Förr eller senare kommer det att dyka upp igen i en eller annan form, och då är det i regel ännu svårare att lösa. Detsamma gäller tankar. Låt dem komma upp och tillåt dem. De tankar som du gång på gång undertrycker sätter sig till sist som nästan olösliga spänningar eller ger sig till känna i disharmoniska handlingar och konflikter.

Det är denna hållning som du omigen vänder tillbaka till: Se på allt vad som händer dig som träning eller upplevelser, så är hela världen din vägledare.

Läsning, föreställningar och upplevelse;
inspiration eller begränsning

Tjänar det till något att skriva om det att uppleva, det är ju trots allt något som ska göras?

Många människor är otåliga, det gäller också folk som använder yoga och meditation. Otålighet får dem till att föreställa sig en massa om det som de ännu inte har upplevt.

Verkningen av yoga och meditation bör undersökas genom en balanserad användning av dessa metoder – och detta undersökande bör göras av en själv, stöttat av god och nykter vägledning. Det bör vara en träning där man lär sig urskilja mellan det som verkligen sker under meditationen, och det som kan ha programmerats in i sinnet från rädda eller skrytsamma individers tal, böcker och lärdomar.

Å andra sidan kan litteraturen vara nödvändig. Vad vi inte erkänner som möjligheter, vad vi inte inser kan genomföras, är det mindre troligt att vi upptäcker och utforskar. Vi uppfostras (likgiltigt var vi föds, i väst såväl som i öst, ingen går fri här), att uppfatta verkligheten "som den är" – och hålla fast vid det. Allt som inte hör till den inlärda världsbilden hör vi ingenting om, oavsett vilken världsbild det än må vara. Vi får på förhand veta vilka möjligheter vi har. Om vi önskar att bryta ned begränsningarna och den allmängiltiga "sanningen" och vidga våra horisonter, så kommer denna möjlighet ofta till oss genom litteraturen.

Som ganska ung läste jag ett par böcker som sporrade mig. Den ena antydde möjligheter i livet av en annan art än jag dittills erfarit, och den andra gav mig ett perspektiv på mitt liv och bekräftade tankar jag redan haft.

Den tyska författaren Stefan Andres roman Die Reise nach Portiuncula representerar denna första påverkan. Den handlar om några unga människor från den tidigare generationen som bestämmer sig för att resa bort till ett avlägset område i södra Italien, och att där leva ett enkelt och intensivt liv i en liten stuga. De vill försöka nå fram till en upplevelse av livet utifrån sina egna villkor, utan det konstanta inflytandet från de nedärvda normerna i det vanliga rastlösa samhället. Deras handling var inspirerat av den amerikanska filosofen Henry David Thoreau, och dennes försök av ensamhet som beskrivs i boken Skogsliv vid Walden. Det handlar om en period i Thoreaus liv, där han i New Englands skogar lärde sig att uppleva starkt och utan de sedvanliga påverkningarna.

Thoreau fick i den perioden när han bodde i skogens ensamhet perspektiv på sitt liv, ja på livet som sådant: naturen och samhället, ekonomi, ljud, kläder osv. Han tillät inte vanor eller uppfostran att inverka på hans upplevelser. Allt han upplevde, upplevde han som om det vore alldeles nytt och som om han just nyligen hade kommit till detta liv:

"Detta är en vidunderlig afton, hela kroppen är en enda sinnesförnimmelse, där fröjden strömmar in genom alla porer. Jag kommer och går med en förunderlig frihet i naturen, som en del av henne."

"Jag begav mig till skogarna för att  jag önskade leva medvetet, att stå ansikte mot ansikte med enbart det väsentliga, och se om jag inte kunde ta emot det som livet hade att lära mig, och att jag inte den på min dödsdag skulle inse att jag inte levat. Jag önskade varken att leva något som inte var livet, att leva är så dyrbart; eller att underkasta mig såvida det inte vore nödvändigt. Jag ville leva på djupet och suga ut all livets märg..."

"En ung bekant till mig som hade ärvt några tunnland, berättade för mig att han tyckte att han borde leva som jag, om han bara hade haft medlen till det. Jag vill inte till något pris att andra anammar mitt sätt att leva på; och dessutom, när han väl lärt sig det har jag kanske för min egen del hittat ett annat levnadssätt. Jag önskar innerligt att världen må vara full av så många olika människor som möjligt; men jag skulle uppmana var och en att mycket omsorgsfullt komma underfund med och följa sin väg, och inte sin fars eller mors eller grannes istället. Ynglingen kan bygga eller odla eller segla, bara låt honom inte hindras från att göra det som han säger mig att han har lust att göra."

"När jag skulle bygga min egen skorsten lärde jag mig att mura. Min mursten var begagnad, så jag var tvungen att rengöra dem med en murslev; på så sätt lärde jag mig mer än vanligt om murstenars och murslevars egenskaper."

"Jag övergav skogarna av en lika god orsak som jag kom dit. Kanske hade  jag känslan av att jag hade fler liv att leva, och kunde inte avvara mer tid åt just detta."

(Från H. D. Thoreau, "Walden" eller "Skogsliv vid Walden")

Thoreau blev en mycket aktiv medborgare vars idéer om samhället och mänskliga rättigheter senare kom att prägla det amerikanska samhället, men han tog sig tid till att göra det som han hade behov för att göra. Hans tillflykt till skogen under ett par år gav honom just det överblick och den särskilda självständighet som gjorde det möjligt för honom att göra en skillnad, när han sedan tog del av livet i samhället.

Att en människa till en sådan grad kunde leda sitt liv inspirerade mig starkt. Ja, jag genomlevde säkert också en fas av naturromantik, men denna litteratur – som också kom att omfatta verk av många andra som Søren Kierkegaard från Danmark t x Frygt og Bæven, och från Schweiz (tyska) Max Frischs Stiller – berättade för mig först och främst att det var möjligt att göra ett val och bli medveten om sig själv och sitt eget liv, att bli sin egen auktoritet.

Att man varken behöver underordna sig påvar, präster, politiker eller de lärare som man påtvingats som opinionsbildare under uppväxten utan att själv ha sökt dem, lärde jag mig bl a från litteraturen. Att det finns en distans som gör det möjligt för människor att vara sig själva inför varandra. Att det artiga leendet, blygseln och den inre spänningen som gör dig mindre än du egentligen är, inte alls var nödvändigt. Att det tvärtom är bättre, också i relation till andra, att stå upp för sig själv, att visa vad du går för, utan ånger.

Jag visste mycket väl att detta inte skulle bli lätt. Behovet att vara självständig hade funnits där hela tiden, även om det ibland hade befunnit sig under ett skikt av drömmar.

Den andra påverkningen, Aksel Sandemose, lärde jag känna tidigt. En teckningslärare på Bagsværd Kostskole läste upp en oförglömlig bok om Ross Danes hårda och enkla liv som nybyggare i Kanada. Minnet av den fick mig att flera år senare vända tillbaka till Sandemose och En flykting korsar sitt spår: en bok om en människas kamp för att välja sitt eget sin egen livsinnehåll, och därmed frigöra sig från samhällets och Jantes (köpstadens) lagar. I Jante får ingen ta ett personligt initiativ, ingen får utmärka sig från mängden och påstå att livet kan levas annorlunda och innerligare. Ingen får tro att de har rätt till att säga eller göra något självständigt utöver det vedertagna, om de inte vill mötas av anklagelser som "Du ska inte tro att du är något".

I motsats till vad Bibeln lär ut gäller det, enligt Jantelagen, om att sätta sitt ljus under en skäppa, även om det i gruppmentalitetens och gemenskapens namn inte sker det minsta som rättfärdigar ett sådant krav. När någon därför vågar vara sig själv och visa sitt ljus, ja då drar "Jantelagens" mekanismer strax igång.

Att ha blivit uppmärksam på dessa möjligheter och perspektiv genom litteraturen var för mig en absolut nödvändighet. Då jag en dag hörde ett föredrag om meditation och senare köpte en bok om yoga, så visste jag att även djupt liggande begränsningar, som hämmade min förmåga till att leva och uppleva, kunde medvetandegöras och släppas. Jag insåg att om jag ville bemästra mitt liv, så fanns här ett redskap. Jag började att arbeta med yoga på egen hand.

Jag hade sedan turen att uppleva yoga som ett verktyg som kunde stärka förmågan till att vara levande och koncentrera mig – det skedde i förbindelsen med pantomimträningen hos Danny Andersen och Gunvor Nolsøe. Det var gudskelov inga ockulta drömmar eller föreställningsvärldar att leva upp till – icke desto mindre hade de två timmar av yoga, som vi började träningen med varje dag, en verkan.

När jag gick vidare med yoga och meditation på egen hand, och då jag senare stiftade bekantskap med Swami Satyananda och det jag lärde mig från honom, blev jag säker på min sak:

När du ägnar dig åt yoga, undvik att låta dig överväldigas av vad folk säger och skriver om dessa ämnen. Räkna med dig själv.

Skär med en vass skalpell emellan: ditt sätt att uppleva på, din insikt och ditt mål å den ena sidan – och å andra sidan; fantasier och förväntningar, om de så uttrycks av andra eller av dig själv.

Läs mer om min bakgrund och yoga i Tid att lära… tid till insikt… tid för att undervisa…

Föreställningar och erfarenheter i meditationen

I meditationen kan frånvaron av äkta förstahandsupplevelse lätt ledas till idealistiska föreställningar om vad du borde uppnå. Sådana förväntningar förstör ens egen meditation. När man inte får de upplevelser man hört om, så glömmer man i själva verket att följa tekniken, och meditationen förstörs av ansträngningar för att kunna uppnå annat än det som naturligt sker av sig självt – det egentliga förflyktigas.

För övrigt gäller det inte att få "upplevelser" i meditationen. De inre upplevelserna är ett uttryck för att sinnet får avreagera sig och det är naturligt. Även om man kan uppnå vissa förmågor och krafter, så blir man inte lyckligare av att identifiera sig med det som passerar genom sinnet. Efter upplevelserna kommer upplevelsen, ron och den verkliga identiteten.

Uppgift:

Lägg märke till varje gång du har en åsikt om något som du egentligen inte vet något om. Varje gång du räknar med det som du föreställer dig, för att du anser det sannolikt, men inte för att du vet det. Börja med dagliga småsaker:

Vet du det, eller gissar du?

Och något mer praktiskt...

Kan vi genom yoga och meditation lära oss att stå upplevande inför vad som helst? Kan vi uppnå en förmåga till att förhålla oss så öppna och mottagliga att hämmande och ångerfulla mekanismer inte sätter in så fort upplevelsen kommer till oss?

Ett minne – utan att genast berätta något om det för sig själv, eller att dra fram andra liknande minnen.
En obehaglig känsla – alltså att inte stänga av. En behaglig känsla, ett begär – att övervinna rädslan inför att oförfärat uppleva det vi ju ändå upplever, men utan att spänna eller kämpa emot.

"Ligg som död.
Besatt av raseri, förbli i det.
Eller stirra utan att blinka.
Eller sug på något, och bli ett med själva sugandet."

(Vigyana Bhairava Tantra)

Drömmar hjälper oss att i en omarbetad och symbolisk form kunna uppleva det vi inte förmådde att uppleva eller bli klara över igår. Därför är drömmar naturligtvis en hjälp till att nå tillbaka till det omedvetna och få uppleva det. Yogaställningar, andningsövningar, avspänning (Yoga Nidra) och meditation stärker förmågan till att uppleva utan att spänna sig, och dessa metoder ger också klarare drömmar.

Jag talar här särskilt om meditation och det avspända och uppmärksamma meditativa tillståndet som en hjälp till att komma framåt i detta arbete. Det är ett tillstånd där hjärnaktiviteten avtar en smula (alfa-aktivitet) så att det blir tid och plats för sinnet till att uttrycka sig och se nya möjligheter. Det är för svårt och besvärligt i det aktiva, vakna tillståndet att lägga märke till de nästan osynliga hämningsmekanismerna. En stor del av meditationen består i att lära sig att inte kontrollera det som kommer in i sinnet, utan att låta det ske.

De hämmande faktorerna är förutfattade meningar och förväntningar, som nämnts tidigare, men även analys, tolkning, rättfärdigande och bedömning. På det hela taget kommenterande prat, också i det inre.

Men framförallt hämmas upplevelsen genom att vi identifierar oss med den – därför främjas förmågan till att ha ett fritt sinne genom icke-identifikation (de-identification), som vi tränar i en meditation som Inre Stillhet.

När sinnet en gång har upplevt något så har det en tendens till att vilja "känna igen" den upplevelsen igen. En sådan förväntning kan därför hinna före upplevelsen och stänga av. Hur kan vi undgå att vilja förutse eller förvänta något som helst, och förbli öppna inför det som egentligen sker? Lär känna meditationen – och följ tekniken på nytt varje gång när du mediterar. Låt vilken upplevelse som helst komma och gå. Iaktta den, och vänd sedan tillbaka till tekniken.

Energins tre funktioner

De tidlösa symbolerna sol och måne beskriver två funktioner som varit kända i alla tider av yogierna – och som även är kända inom den moderna psykologin – gällande de två hjärnhalvornas funktioner. Yoga förklarar hur de två strömmarna slingrar sig upp längs med ryggraden till hjärnan. Det rör sig om två sidor av vårt väsen. Den ena strömmen representerar kroppens energi och fysiska aktivitet, men också energin i nervsystem och hjärna. Den andra strömmen står för tankesidan av vårt väsen, sinnet.

Vi vill här i hänsyn till ämnet begränsa oss till tre korta definitioner: sol och måne och balansen mellan dem. (Se mer om detta i min bok Yoga, tantra och meditation i min vardag, speciellt under Swara yoga och Kundalini yoga).

Solen "Pingala" representerar den fysiska energin (prana)
men även en aspekt av hur hjärnan fungerar:
att uppleva – att öppna sig
att släppa taget om förbehåll
att uppnå intuitiv erfarenhet
de musiska, skapande förmågorna
och förmågan att kunna kommunicera ett budskap,
att uppfatta och vara i helheten.

Månen "Ida" representerar den mentala aktiviteten, månenergin:
att reflektera (återspegla) – att organisera
ett i förväg
inlärt eller vanemässigt
tankesätt (kategorisera)
att förstå, analysera,
språk, matematik,
de receptiva förmågorna.

Den tredje funktionen: Raka vägen hem, "Sushumna"

Naturligtvis behövs båda funktioner och båda hjärnhalvor, men vad som också behövs i vårt väsen är balansen eller kommunikationen emellan dem. Flera övningar inom yoga och meditation bidrar till att skapa eller upprätthålla denna balans. Här vill jag tala om det allra innersta, och kanske mest effektiva: medvetandet bakom, den som upplever både sol och måne, och som också upplever sig själv.

En dag kommer vetenskapsmännen kunna mäta tillståndet av balans mellan dessa två funktioner. De kommer då att kunna konstatera att de ögonblick då balansen är optimal, tillförs hjärnan och det centrala nervsystemet mer energi är vad som normalt finns där under de två separata tillstånden som växelvis dominerar igenom dag och natt. Tillståndet när det är balans i hjärnan äger rum varje gång den dominerande aktiviteten i ena hjärnhalvan gradvis skiftar till den andra. Det sker dygnet runt, men tillståndet av balans uppstår eller framkallas och är särskilt påtagligt under meditationen och i Skymningstimman.

De-automatisering

När du upplever sinnet och dess innehåll av tankar, känslor, förnimmelser och former, så är det viktigt att du samtidigt vet att du är den som upplever.

Avspänning (Yoga Nidra) och meditation lär oss att falla till ro, bl a genom att låta det ske, som ändå sker i våra tankar och känslor – utan att vi griper in eller tolkar något. På samma sätt som i våra drömmar bearbetar sinnet sitt innehåll och blir färdigt med det. Allt vad vi gör, är att medvetet iaktta det. Vi släppet greppet ett ögonblick och på så sätt upplöses automatiska reaktionsmönster eller bindningar i sinnet.

Du blir då fri till att självständigt välja dina tankar och ställningstaganden. Du behöver inte längre ge inlärda, invanda svar på allt som sker – och det kan åstadkomma ett i allra högsta grad kreativt tillstånd.

"De-automatisering" är ett begrepp. Det används i synnerhet i psykologin i USA i samband med denna process i sinnet under meditationen. Den beskriver precis hur man kan komma ut ur onda cirklar som fasthåller en i stress eller depressioner.

De automatiska processerna uttrycks också i kroppen som spänningar och som vanereaktioner i nervsystemet. De kan i stor utsträckning av-automatiseras genom användandet av yogaställningar och andningsövningar, ett ämne som jag en annan gång ska behandla i detalj.

Upplevelse kan inte krävas

ej heller kan den framtvingas genom ansträngd eller hektisk övning.

Lite om meditationsteknik och om hållningen bakom meditationen:

Jag säger inte att naturen är skön
jag är naturen
jag är

Låt oss se hur det vi har behandlat i den här artikeln kan tillämpas i meditationen.

Tålamod

Håll dig till stabilitet och nå framgång.

Dina tankar och din inställning till livet påverkar framtiden

Otålighet resulterar i förväntningar. Tålmodighet ger tid till att uppleva verkligheten som den är. Otålighet har fullt upp med att kritisera traditionen, att dra ifrån och lägga till. Tålmodighet genomprövar den, fullt ut.

Slå dig till ro och på djupet med en sak, då kommer det också verka på djupet. Den kunskapstörstande bedrar sig själv genom att ränna från det ena till det andra. Han söker det sensationella eller det som är på mode. Varför jaga efter regler som är allmängiltiga? Så att du kan sätta in autopiloten och falla i sömn igen? Vill du präglas till att leva som en maskin, efter förutbestämda program? Eller vill du hellre erfara det som ligger bakom?

Det kan inte låta sig göras genom att lära sig principer utantill, och vackert redogöra för din "kunskap". Inför vem? Du blir tvungen att räkna med dig själv. Om du mediterar, är det du som gör det och utvecklas – och då är det helt likgiltigt vad andra anser om den saken. Det finns inte många fasta hållpunkter i livet. Varför klänga sig fast vid inskränkningar, när man kan delta i livet? Det ändrar sig från dag till dag. Det gör meditationen också. Den kan upplevas annorlunda från dag till dag. Stundom går det lätt, stundom svårt. Undvik att bedöma den, bara följ med. Du är den som upplever det.

”Gott eller ont, jag är betraktaren;
störd eller samlad, jag är betraktaren.
Om jag ändrar på kroppens ställning, är jag betraktaren.
Jag är inte den som koncentrerar mig,
jag är inte den som mediterar.
Nej, jag är blott den som ser allt som sker i mig.
Jag är opartisk, objektiv och klamrar mig inte fast vid något."

(Swami Satyananda)

Meditationen är personlig och den kräver varken resultat eller upplevelser. Vetenskapen kan förvilla sig ut i krav om prestationer. Även terapi kan förleda folk till att skryta. När man frågar efter verkningar är det lätt att glömma att hänge sig till det som sker just nu.

Låt det ske

At opleve i meditationen vil sige at give slip på kontrollen, at give sindet lov til at tænke selv, at føle selv, at fornemme uden censur. Resultatet bliver at du kan samarbejde bedre med sindet, uden at skulle holde det i ave med spændinger og angst for det ukendte.

"Om det regnar
låt det regna
Om det inte regnar
låt det inte regna
Även om det inte regnar
får du gå med våta ärmar"

(Kinesisk dikt)

Livet är inte bara terapier och övningar, det är också något som händer av sig självt, det utvecklar sig och leder fram emot en större mognad. Vi får mest ut av det, när vi följer med. Se på meditationens väsen liksom livets, något som du hänger dig till och ser hända.

När folk börjar meditera gör de det med ett öppet sinne, och på grund av denna friska öppenhet så har de många spontana upplevelser. Senare kan de inte förstå varför de inte återkommer. I perioder kan meditationen bli till en rutin. Det blir den bland annat för att man glömmer att följa meditationen och metoden, och istället sitter och väntar på att gamla upplevelser ska dyka upp igen, eller förväntar sig att få upplevelser som de hört andra berättat om. Några väntar på den stora uppenbarelsen.

Men en uppenbarelse är nu något som uppenbarar sig, den kommer av sig själv. Genom att ge upp prestationer och krav har vi en större chans att lära känna den djupa ron och insikten. Upplev det att du upplever. Försök inte att skapa något speciellt tillstånd på förhand. Försätt dig inte i en "meditativ" trance. Gör ingenting utöver det att följa tekniken. Vad ser du när du sluter ögonen? Ingenting. Eller ljus och synintryck från omvärlden från innan det att du slöt ögonen. Det är här meditationen börjar.

Det är givet att meditationen understöds av yoga och andningsövningar, och utöver det, så ger de oss en bättre hälsa och en större känslighet och koncentration.

Det hjälper alltså inte bara att ha bråttom och vara så ambitiös att man tror att allt kan uppnås genom ansträngning.

Att vila i sig själv, att uppleva det som är – är avancerad meditation. Försök inte att förstå dina tankar. Bara upplev dem.

När du reser
när du kör
när du går
eller springer
våga upplev
utan kommentarer som – Åh, vad det är vackert
eller fult
bara var
där du är.

Metoder som framkallar den omedelbara upplevelsen

eller som gör dig uppmärksam på när du försöker att förtränga den.

Tystnad

Att hålla tystnad inför omgivningen en kortare eller längre tid, i bestämda perioder, stärker din förmåga till att vara närvarande i dig själv och uppleva andra. Din uppmärksamhet, antingen inre eller yttre, skärps i hög grad.

Tystnad upplevs mest effektivt när du är tillsammans med andra som också är tysta och samtidigt lär sig, eller utövar, meditation. Vi har på vårt retreatcenter tystnadsperioder från två och en halv dag upp till trettio dagar. Under de längsta perioderna släpper hjärnan gradvis sina vanespänningar, ansiktet blir mjukare och sinnet öppet för nya möjligheter.

Men det finns också en annan form av tystnad som är mycket fruktbar: När man påbörjar den andliga vägen så är det svårt att hålla tyst. Man talar begeistrat om ditt och datt. Man försöker att övertala alla dem man redan känner till att göra detsamma som en själv. Man möts med likasinnade i terapigrupper. Man har gruppdiskussioner, förstår och analyserar allt ifrån utseende och kroppsrörelser till drömmar. Man värderar och söker efter säkerhet:

• Det är detta de gamla yogierna kallat en inställning eller en ihärdighet som är "mindre än mild".
• Den som är "lite ihärdigare" går försiktigt och stillsamt fram. Man vet dock att han mediterar och använder yogaövningar, men det är allt.
• Den "mycket ihärdiga" däremot, om honom vet ingen vad han gör, eller att han gör något. Han gör det lugnt och stilla för sig själv. Det som kommer andra till godo är inte hans personliga upplevelser och insikt. Det är däremot den energi och överblick, mod och handlingskraft som han får genom meditationen. Med detta står han till förfogande också till andra. Hur han får sitt överskott håller han hemligt.

Om att se

Upplev ögonens tillstånd under avspänning och känn hur de spänner av på djupet.

Känn, överhuvudtaget, när dina ögon är spända och när de är avspända.

Kan du undvika – också i överförd betydelse – att skeptiskt knipa samman ögonen och spänna dem, oavsett vad du än möter? Öva dig medvetet i de följande två försöken:

Läs en bok medan du hela tiden medvetet håller ögonen avspända, och du kommer att upptäcka att det är svårt att ta avstånd från textens innehåll. Du kan nästan inte undgå att bara uppleva det du läser. Vågar du det?

När du sitter i meditationen Inre Stillhet (Antar Mauna), eller när som helst du med slutna ögon upplever dina tankar, pröva då att spänna av i ögonen på samma sätt. Du kommer att efter en kort tids användning av denna övning uppleva grundläggande förändringar i din förmåga till att uppleva.

Yogans ögonövningar kan hjälpa till att stärka denna känslighet, om detta se min bok: Yoga, tantra och meditation i min vardag.

Om att kvarhålla en upplevelse – och iaktta när sinnet förtränger den

De följande teknikerna; Tratak (intensiv koncentration), inre och yttre; Den psykiska symbolen; bestämda praxis i Yoga Nidra och slutligen den meditation som jag lägger vikt vid i denna artikel, den tantriska meditationen Chaya Upasana, "att möta eller sitta nära sin skugga", sin form; har alla gemensamt att de verkar stärkande på koncentrationen och förmågan till upplevelse och uppmärksamhet.

Tratak på ett ljus är en nödvändig övning som förberedelse till de andra övningar som jag nämnt här.

Tratak

(Detta är endast ett omnämnande av yoga-koncentrationsmetoden tratak och inte en fullständig genomgång av tekniken, vilket finns i kapitel tio i min bok.)

Yttre tratak, på ett ljus, slutar med att du koncentrerar dig på ljusavtrycket på näthinnan, på punkten som du ser med slutna ögon som framkallats av ljuslågan du har sett på. När du har lyckats att med slutna ögon se den en stund, så lägg märke till hur punkten försvinner. Vad sker då i sinnet? Glömmer du den? Tänker du på något annat? Är det något som skymmer den? Vad sker?

I Inre tratak visualiserar du olika bilder för din inre syn. Lägg märke till när det lyckas och när det inte lyckas. Hur är ditt tillstånd? Har du bråttom? Eller är du spänd? Sitter du och försöker pressa fram resultat? Och när du slutligen ser något klart, varar det en stund? Eller försvinner det snart igen? Lägg märke till vad som sker, precis när det sker.

Andningsövningar som kapalabhati ("blåsbälgen som renar främre delen av hjärnan" – se Yoga, tantra och meditation i min vardag, sid 56 under Hatha yoga) och särskilt nadi shodan (växelandningen, i boken sid 43, 49 och 81) stärker också koncentrationsförmågan när de görs regelbundet.

Den psykiska symbolen

Detsamma gäller här som för Inre tratak: att framkalla och kvarhålla din personligt valda symbol för sin inre blick. Den psykiska symbolen kan vara något helt centralt i arbetet med dig själv, det vill säga att du gång på gång vänder tillbaka till den. När dyker symbolen upp? När dyker den inte upp även om den borde? Kommer den lättare i vissa perioder? Eller är det annat som spelar in?
"Vilken betydelse har den psykiska symbolen i ett avancerat och individuellt utforskande av yoga och meditation?"

Din psykiska symbol bevakas av tystnad. När ingen får veta något om den, bevarar den sin styrka. Du väljer den själv. När den en gång börjat dyka upp i din meditation så behåller du den livet igenom.

Yoga Nidra

I slutet av den lilla Yoga Nidra (se kap. 9 i min bok eller CD:n Upplev Yoga Nidra, spår 1: Helheten i din natur), när du blivit så avspänd att du följer instruktionerna utan ansträngning, så ombeds du att se ditt ansikte i en spegel. Dyker ditt ansikte tydligt och plötsligt fram? Eller måste du tänka på, hur det vanligtvis ser ut när du ser det i spegeln? Och om det dyker upp, hur försvinner det?

Meditation

Chaya Upasana

Chaya Upasana är en viktig meditation i den tantriska traditionen. Den hör till de metoder som bringar dig närmare den del av ditt väsen som du normalt inte är medveten om, och som du normalt inte kommer i kontakt med genom att "tänka" eller "förstå". Den erfarenhet du får ligger utanför språkets begränsning och ger dig därför en upplevelse som du inte är "van" vid. På så vis verkar den avslöjande och frigörande. Den för dig närmare upplevelsen av dig själv.

"Genom att göra denna övning regelbundet, kommer skuggan att bli genomskinlig, och då kommer du se två skuggor. Den första, ett yttre skal, kommer gradvis att synas som mer genomskinligt, och till slut kommer du att se ansiktsdrag dyka upp på skuggan. Slutligen kommer dessa drag att vara vända mot dig, och du kommer att inse att du ser på dig själv." (Swami Rama)

Jag lärde mig Chaya Upasana direkt från Swami Satyananda medan jag levde hos honom i Indien. Det som jag skriver i denna artikel är baserat på hans undervisning. Jag har emellertid känt mig inspirerad att även citera Swami Rama och det sätt han beskriver detta, i artikeln Meditation on the Shadow Man.

Kroppens form

Din kropps form handlar om dig. Det är din speciella form som ingen annan besitter. Formen, ditt sinne och ditt livsförlopp svarar till varandra. Man kan till exempel spå dig genom att mäta din kropps olika dimensioner och jämföra dem med varandra. Det blev jag en gång i mina unga dagar i Indien. Omkretsen av kraniet runt hjärnan i förhållande till omkretsen vertikalt från under hakan upp över huvudet, i förhållande till skuldrornas bredd, i förhållande till ryggens höjd osv. Det porträtt jag fick svarade detaljerat till min dåvarande bakgrund och även i stor utsträckning till vad som har hänt mig alltsedan dess. Att vårt utseende och vår kropps form, så vitt den är naturligt utvecklad, motsvarar vårt sinne och vår personlighet, är väl egentligen ganska logiskt.

Skuggan

Skuggan används på ett sätt i samma riktning, till att komma runt de föreställningar jag normalt identifierar mig med, till exempel om personligheten. Sådana föreställningar står i vägen för en djupare insikt. Att skuggan kan vara en port till det undermedvetna är inte något nytt för den indier som har varit insatt i en tantra-tradition, som för det mesta hållits hemlig.

Vår egen kultur besitter också kunskap om detta, åtminstone antydningar i den riktningen. Tänk t ex på H.C. Andersens äventyr Skuggan, och vad skuggan där står för. Eller hur Carl Jung använde begreppet i sin psykologi, där "skuggan" i hans föreställningsvärld är en det av det undermedvetna som innehåller undertryckt svaghet, brister och instinkter.

Chaya Upasana betyder att vara nära vid eller att sitta tätt intill sin skugga (med öppenhet och respekt). Den åstadkommer tre ting hos den som brukar den och går på djupet med den:

• Den hjälper dig mer än någon annan teknik till att se hämmande funktioner i ditt sinne. Genom denna metod lär du dig att kunna se de  mekanismer som får sinnet att stänga av inför en starkt relevant upplevelse. Du kommer också att kunna se det innehåll som sinnet använder till att avleda uppmärksamheten. Meditationen kan ge dig kännedom om de djupare aspekterna av din personlighet, sidor av ditt väsen som du annars inte skulle kunna uppfatta – men det kräver träning, som antytt ovanför, både av denna och av andra tekniker, allra helst Kriya Yoga, eller Ajapa Jap, men också Inre Stillhet. Inre Stillhet är en absolut förutsättning – inte enbart kännedom om den, utan en personlig erfarenhet av den. Detta är alltså inte baserat på analys och förståelse, utan på något du upplever.
• Du ser din kropps form som en skugga, och sedan ser du efterbilden som en gyllene form. Denna form berättar något om dig själv, som språket inte förmår att framkalla eller förmedla.
• När du tränar detta och kan kvarhålla den gyllene kroppen en längre tid, kommer du att uppleva en djup ro vid mötet med din egen form. Det kan frambringa en stark känsla av varande.

Utöver detta sägs Chaya Upasana att ge speciella förmågor, som kortfattat kan beskrivas som en särskilt stark förmåga till att "se" utöver sinnets normala begränsningar, man kan säga i form av en högt utvecklad intuition.

"För det som har bemästrat detta, kommer denna skugga kunna framkallas för att avgöra om det är den rätta tidpunkten för att avstå ifrån eller utföra vissa viktiga händelser eller handlingar. 'Skuggmannen' kommer att avslöja elementens (tattvas) tillstånd i ens egen kropp, och det kommer i sin tur avslöja hemligheter om ens liv [med andra ord, saker som normalt är omedvetna medvetandegörs]. Skrifterna säger att om denna övning utförs trofast i tolv år, så kommer skuggan att vara med en både dag och natt, och ge djup insikt i tillstånden av vakenhet, dröm och sömn." (Swami Rama)

Chaya Upasana är en avancerad meditation, som en nybörjare kanske inte kan värdesätta. Å andra sidan kan en oerfaren med ett spontant och öppet sinne nå så djupt, att det här är på sin plats ännu en gång tillråda erfarenhet av de ovan nämnda teknikerna innan du ger dig ut i ett systematiskt användande av denna metod.

Metoden

På en solig dag med helt blå himmel, gå ut mitt på förmiddagen eller mitt på eftermiddagen och sätt dig i solskenet.

Ta om möjligt av alla kläder från överkroppen, så att det blir din kropps form och inte klädernas form som syns. Om du har långt hår så bind det i nacken, så att det inte visar sig på din skugga.

Sitt i en meditationsställning med ryggen mot solen, så att du har din skugga framför dig. Tidpunkten på dagen för din övning avgörs av din skuggas storlek, den får varken vara för lång och onaturlig eller för kort så att den försvinner in under kroppen, utan helst ha en storlek som svarar till din kropps storlek.

Slut dina ögon och sitt helt stilla. Bli sittande så tills du helt fallit till ro.

Börja med att uppleva din kropp inifrån, med slutna ögon. Låt ditt sinne omfatta hela kroppen på en gång. Upplev den som en helhet, medan den sitter helt stilla. Ditt medvetande har nu kroppens storlek och fyller ut varenda cell.

När du når till en upplevelse av enhet mellan medvetande och kropp, så samla uppmärksamheten vid halscentret, Vishuddhi chakra, och upplev ditt andetag där. Gör detta tills du når ett tillstånd av djup ro. Gör det utan att röra det minsta på kroppen, och med slutna ögon. Upplev hur ditt andetag strömmar in och ut genom halsen.

När du fallit till ro, öppna då ögonen och se utan att blinka, utan att flytta kroppen det minsta och utan att störa andetaget, direkt på skuggans halscenter. Kvarhåll blicken oavbrutet vid denna punkt i fyra till fem minuter, medan du sitter helt orörlig och bevarar den ro som du uppnått i den första delen av meditationen.

Därefter, slut ögonen och förbli fullständigt stilla, utan förväntningar och krav. Dina ögon förblir avspända.

Ganska snart kommer din skugga att dyka upp för din inre blick. Skuggans avtryck på näthinnan visar sig som en gyllene form. Det är nu viktigt att du absolut inte gör något annat än att bli kvar i fullständig ro. Fortsätt att se på denna form – tills den försvinner.

Nu kommer det ögonblick som kräver att du bevarar den avspända ron och samtidigt förblir ytterst uppmärksam. Under ett kort tidsförlopp kommer du att se din kropps gyllene form gradvis försvinna från din inre blick. Håll kvar formen så länge du kan, och se samtidigt vad som förtränger den. Vilka former skjuter sig in över den? Eller blir kanten suddig och löses upp? Ändrar sig den gyllene bakgrunden inuti formen så att den blir till en annan färg, som till sist smälter samman med omgivningarna? Vilka färger ser du under denna korta tidsrymd? Vilken färg dominerar, särskilt när den gyllene formen försvinner? Det kan vara olika från gång till gång.

När den försvunnit helt, slappna av och gör dig redo inför ännu en runda...

Du kan eventuellt förlänga den första rundan genom att återkalla den gyllene kroppen på detta sätt:

När formen är försvunnen och du har upplevt vad som skedde i det ögonblick den försvann, och när du är säker på att den inte längre dyker upp, så lägg försiktigt sina handflator över ögonhålorna. Inte så att de pressar mot ögonen, utan bara så att inget ljus tränger in. Håll dem där en stund. När du tar bort dem igen, håll ögonen slutna.

Detta kommer sannolikt att få formen att dyka upp igen en stund innan du åter ser den försvinna.

Det är också möjligt att formen, den gyllene formen, utvidgar sig och fyller ut hela ditt inre synfält så att allt blir till ljus. Upplev ljuset tills något täcker det.

Detta rensar och stabiliserar sinnet. Ju mer du övar, desto lättare blir det att behålla formen för din inre blick. Bli då ett med den. Identifiera dig med den helt och hållet.

När du känner att du behärskar denna metod, som beskrivits ovanför, så gör också följande variation:

Istället för att sluta ögonen efter att du har sett på skuggan på marken, håll dem öppna, böj huvudet bakåt och ge stöd åt överkroppen genom att placera händerna på knäna.

Se upp i himlen, oavbrutet, tills formen dyker upp däruppe i det blå.

Denna metod kräver att du sitter så att du inte blir bländad av solen, att det inte finns några moln på himlen, att inget annat kommer emellan dig och det blå himlavalvet.

OM TAT SAT

Denna artikel skrevs 1980. Den redigerades av författaren 2010 och 2017 med flera nya illustrationer.
Fotografierna av barnen i början av artikeln är tagna av Hamsananda, Harbergen, Tyskland.
Resten av fotografierna har tagits av Swami Janakananda. Emaljbilden i avsnittet Det fria tillståndet är av Swami Janakananda.
Bilden av en fresk är från Teotihuacán i Mexiko.
Chakra-mannen ses avbildad på alla möjliga ställen i olika böcker, både i svartvitt och i färg. Denna är från sir John Woodroffes bok The Serpent Power (Ganesh & co.), utgiven första gången 1918 och måste antas vara originalet. Nadierna korsar här varandra mellan chakrana, det borde emellertid vara så att de korsar varandra i chakrana, så som det lärs ut i Laya yoga och i Prana Vidya, det är inte alltid så att konstnären som illustrerar också är yogi.