Harmoni mellan upplevaren och det upplevda

Om den tantriska meditationen Antar Mauna (Inre Stillhet) och dess förfäder och syskon

av Swami Janakananda

---

"När en sinnesstämning uppstår mot någon eller för någon,
fäst den inte på personen som det handlar om,
utan förbli vilande i dig själv."
(Vigyana Bhairava Tantra)

Yoga och Tantra

Syftet med yoga är att förbereda för meditation. Yoga har inget annat syfte än att möjliggöra det meditativa tillståndet.

Genom yogans metoder uppstår emellertid dess "biverkningar", som ger ökad klarhet och energi, avlägsnar sjukdomar och depression och det som annars skulle kunna stå i vägen för att man kan förbli i, och uppleva, det meditativa tillståndet. Om kroppen lider av sjukdom och smärta, eller om ångest och bekymmer upptar sinnet i en sådan grad att det är det enda man kan identifiera sig med, ja, då måste man finna vägar till att komma över det.

Det sker genom reningsprocesser, t ex nässköljning (neti) och tarmsköljning (shankhaprakshalana); yogaställningar (asana); andningsövningar (pranayama); Mudra och Bandha ("hållningar och lås"), som påverkar kroppens energifält och därmed grundinställningen till en själv och ens omvärld; liksom de medverkar till att väcka chakrana (de psykiska centren); och slutligen genom pratyahara, där man lär sig att bli oberoende av påverkan utifrån, såväl som påverkan av fysisk, mental/känslomässig eller psykisk art. Se mer om detta i en kort, grundläggande introduktion till yogans och meditationens åtta steg >>

Rishi Patanjali har beskrivit hindren för att kunna uppnå yoga i sin bok
Yoga Sutras som, som "sjukdom, slöhet, tvivel, likgiltighet, lättja, girighet, missuppfattning, bristande förmåga att nå de finare tillstånden, brist på stabilitet."

Med Patanjali växte en gren av yoga fram, som skulle komma att prägla uppfattningen om och förväntningarna på yoga. I lärda kretsar föredrog man nämligen denna mer teoretiska yoga av Patanjali, med hans ideal om kontroll av sinnet. Därför har beskrivningen av yoga i lexikon och på andra ställen för det mesta varit knutna till denna gren som uppstod efter honom, kallad Raja Yoga.

Han är i sina fyra små böcker, som vardera innehåller mellan 30 och 50 små verser, både inspirerande och genial, och varje yogaskola med självrespekt har naturligtvis boken med i sin utbildning – tillsammans med de andra texterna från traditionen. Men han har givit den intellektuelle, välutbildade borgaren i öst och väst en ursäkt för att tänka, filosofera och moralisera, i stället för att inse och uppleva verkningen av de egentliga yoga- och meditationsteknikerna. Det stannar vid föreställningarna, och den helt annorlunda konkreta verkan av de praktiska övningarna uteblir.

Liksom puritanismen dominerade Europa, så också i Indien där Patanjalis strama tolkning i de lärdas ögon kom att överskugga all annan yoga. Det uppstod ideal, så stora att de avlägsnade yogan från människan.

Naturligtvis innehåller tantra och de tantriska meditationerna element som beskrivs i Raja Yoga, av den enkla anledningen att Raja Yoga är en liten gren på traditionens träd som vuxit fram ur tantra.

Yoga är ju inte bara tillgängligt för de människor som önskar kontrollera livet och sig själva. Tantratraditionen innehåller mycket mer, som hjälper en att hänge sig åt livets föränderlighet, och samtidigt vara ett med sig själv – att lära sig att leva helt och fullt.

I tantra fortsatte man den ursprungliga vägen, ostört av tidernas modeströmningar och begränsningar. Det händer fortfarande i dag, i sättet man förhåller sig till livet och till upptäckten eller återerövringen av sig själv. Här läggs vikt vid konkreta och praktiska övningar, ritualer och meditationer. Teorin är en biprodukt som uppstår i kommunikationen med dem som ännu inte känner till de finare tillstånden. Det är den personliga och direkta kontakten mellan människor det handlar om, när detta vetande ska ges vidare.

Det helt grundläggande i tantra är att använda upplevelsen som metod, snarare än att försöka med kontroll och behärskning, och på det bygger dess övningar, ritualer och meditationer. Här är inte tal om stränga förhållningsregler, utan om att vara medveten och leva med i det man ändå gör, tänker och känner. Hängivet och neutralt tillåter man upplevelsen, utan att låta sig ryckas med i en reaktion eller i en kamp mot den – och utan att låta sig överväldigas av påverkan, eller uppgivet underkasta sig eller göra sig beroende av något.

"Oberoende av vilken föreställning eller idé som dyker upp,
så är tillvägagångssättet att förhålla sig passiv gentemot tanken,
att tillåta den att göra vad den vill,
utan att komma under dess inflytande
eller att försöka hämma den. ...

Ge helt och hållet upp alla försök att styra eller forma tankarna... "

(Evans-Wentz; Tibetan Yoga and Secret Doctrines)

"Åh, älskade, 

rikta varken din uppmärksamhet mot njutning eller smärta,
utan emellan dessa."

(Vigyana Bhairava Tantra)

Man kan säga att man återupprättar cellernas naturliga tillstånd och frekvens i meditationen, man neutraliserar hämningar och påverkan som normalt fångar sinnet och får en att glömma sig själv och lägga identiteten vid annat än det man egentligen är. Ett tydligt exempel på detta är stress, men också andra fysiska och psykiska besvär och sjukdomar kan undgås genom att man vänder tillbaka till det ursprungliga tillståndet – som det var innan det blev utsatt för de påverkningar som rubbade balansen i kropp och sinne.

I ditt väsen finns en bild
av din egen sundhet,
din egen sanna form.
Och det är lättare än du tror
att vara
i den,
att vända tillbaka
till den.

Genom att använda den tantriska yogans tekniker och meditationer, och därigenom inse att det som sinnet blir fångat eller fascinerat av endast är upplevelser, avlägsnas just de hinder som Patanjali beskriver.

Det kan till exempel handla om starka känslor som vrede eller sorg. Mitt i tillståndet, mitt i känslan, fortsätter man att uppleva och därför kan man också tillåta det man upplever att ske. Man griper inte in för att stoppa tanken eller känslan, man ger den lov att uttrycka sig eller rasa ut. Man försöker inte undgå känslan eller tillståndet, och man klamrar sig inte fast vid det. Därför hänger inget kvar efteråt i form av spänningar eller agg, och man kan fortsätta att leva i nuet.

En bild som kanske kan illustrera detta: Som barn kunde jag om sommaren, efter att ha badat i havet, bli överväldigad av att frysa. Jag skakade och hackade tänder, och jag kunde knappt ta på mig kläderna och knäppa knapparna efter det att jag hade torkat mig. Detta tillstånd kunde fortsätta ganska länge, om jag inte förr eller senare gav upp och tillät mig själv att bara vara i det tillståndet. När jag gav mig hän åt upplevelsen av tillståndet upphörde allt skakandet med detsamma, och jag lugnade ner mig och återfick värmen.

Meditationen

Meditationen lär oss och tränar oss i att vara upplevande och kreativa gentemot "verkligheten", istället för att vara bundna, förblindade, underkuvade eller i reaktion.

I sinnet finns små "krokar", sade Sri Aurobindo, en yogi som levde i Pondicherry i Indien, i förra generationen. På dessa krokar passar bestämda tankar som gång på gång dyker upp i sinnet och hålls fast av krokarna. De håller oss fångna i bestämda hållningar och föreställningar.

För att kunna frigöra oss från vanemässiga tankar och begränsande idéer om oss själva och vår omvärld, från tillstånd som stress, oönskade svängningar i humöret och upplevelsen av för mycket eller för lite energi, måste vi räta ut krokarna. Tankarna kommer då inte längre att fastna i sinnet, vi kan slappna av och låta dem passera.

Hur avskaffar man slaveriet under tankarna? Det är ju inte bara de åsikter vi håller fast vid och försvarar, utan också de mer omedvetna automatiska tankarna som färgar vår verklighet. Tankar som dyker upp av sig själva i varje situation, som dömer eller förklarar det vi står inför. Kan vi se dem som blott tankar, eller tror vi på dem? Hur många gånger har ditt sinne utan vidare bedömt en situation, och du tagit för givet att det ditt sinne presenterade för dig var sant? Visste du det? Eller gissade du dig till det? Automatiskt ställer tankar, uppfattningar och åsikter sig i vägen för att vi ska kunna bryta den grå rutinen, och anpassa oss till varje ny situation.

Det krävs en speciell kunskap för att sätta sig över sinnets förföriska spel. Sinnet är ju det redskap som presenterar verkligheten för oss. Därför finns det tekniker i den tantriska yogatraditionen som kan hjälpa oss att bli självständiga i förhållande till vårt sinnes innehåll.

Den meditation som vi ska ta upp här kallas Antar Mauna. Ordagrant översatt från sanskrit betyder det Inre Stillhet. En pärla bland meditationer, som jag lärde mig av Swami Satyananda när jag levde hos honom under några år i slutet av 60-talet.

Tantra – i buddismen, i hinduismen och i sig själv

I de gamla skrifterna från den tantriska traditionen i Kashmir, av vilka vissa sägs vara över 4000 år gamla, finner man de första enkla instruktionerna. Det är intensiva små aforismer eller verser (sutra) som avslöjar lite om tantrisk yoga och meditation. De är en del av ett vetande som annars vidareges i hemlighet i muntlig form från lärare till elev – från generation till generation, under tusentals år.

Det finns olika skrifter som tidigt antyder detta vetande om sinnet, som det kommer till uttryck i meditationen: Vigyana Bhairava Tantra, Sochanda Tantra och Malini Vijaya Tantra, citerade här i artikeln under namnet Vigyana Bhairava Tantra.

Vigyana Bhairava Tantra från Kashmir har haft en grundläggande betydelse för Swami Satyanandas undervisning i de tantriska meditationerna. Utdrag av skriften publicerades första gången i väst 1955 i tidskriften Gentry, i en bearbetad utgåva av Paul Reps. Detta utdrag blev sedan införlivat i boken Zen Flesh Zen Bones. Sanskrittexten är översatt till hindi och engelska av Swami Satyananda och Swami Satsangananda.

Fram ur den tantriska traditionen växte t ex Yoga Nidra (djupavspänning). På samma sätt växte en meditation efterhand fram, som i sin grundform består av sju steg, nämligen Antar Mauna (Inre Stillhet). Utöver grundformen finns mer avancerade varianter då läraren under meditationen hela tiden låter sig "smittas" av elevens villovägar, för att så tillsammans med eleven frigöra sig från dem och vända tillbaka till det väsentliga.

Följande citat är från Kularnava Tantra, (en något senare skrift än de ovan nämnda) om vikten av direkt instruktion:

"Varken de fyra livsstegen (Ashramas), ej heller filosofier eller vetenskaper kan vara ett medel för frigörelse; bara den insikt som alla sastra [de tantriska skrifterna] står för kan möjliggöra det. Och denna insikt kan mottas genom guruns vägledning. Alla andra sätt är vilseledande, hämmande; sanningen allena är livgivande."

Redan före uppkomsten av buddismen finns spår av denna meditation i tantratraditionen, ja, till och med innan Alexander den Store började använda ordet hinduism som ett samlat begrepp för sättet att leva på vid Indusfloden.

Innan delar av tantratraditionen blev integrerade, först i hinduismen och sedan i buddismen, har den varit en oberoende tradition och vetenskap. De tantriska skrifterna kallades utåt de icke-vediska skrifterna, Agamaerna, just för att tillkännage denna självständighet i förhållande till den vediska traditionen, som hinduismen till stora delar bygger på.

Här följer ett par exempel på de gamla instruktionerna:

"Det att uppskatta ting och tankar
är detsamma för den upplyste personen och för den oupplyste personen.
Den förste har dock en storhet:
han förblir i det subjektiva tillståndet, inte förlorad i tingen."

"I tillstånd av stark lust, var ostörd."
(Vigyana Bhairava Tantra)

Då buddismen kom till Japan lade det tantriska elementet som den hade med sig grunden till Za-Zen. I sin hållning och i all sin enkelhet är den besläktad med Antar Mauna. Det finns också många likheter med den något formella buddistiska meditationen Vipassana. Den används framför allt i Sydostasien. Dess namn kan betyda den som löser bindningarna.

I Tibet blev en liknande metod utvecklad från de tantriska källorna; meditationen Maha Mudra. Då den presenterades av Evans-Wentz på 30-talet kallade han den "den stora frigörelsens yoga" eller "den stora symbolens yoga". Att Wentz, och de lamor han samarbetade med, har valt den sistnämnda något abstrakta översättningen av titeln, kräver att vi måste överväga betydelsen av ordet symbol, vilket jag dock ska underlåta här. Wentz själv erkänner i kommentaren till titeln att mudra betyder hållning eller inställning.

Maha Mudra kan jag också utifrån min egen bakgrund översätta med: den stora hållningen, i betydelsen storartad hållning, den bästa hållning man kan ha till livet.

Det finns dock en fara med denna tibetanska variant, hur inspirerande den än är, och det är att dess filosofiska överbyggnad är i största laget. Den kan lätt förleda en till "förståelse" av de begrepp man annars skulle frigöra sig från, man filosoferar och blir beroende av sina egna föreställningar, och blockerar på det sättet upplevelsen eller insikten i meditationen. Det beror säkert uteslutande på att den mer direkta undervisningen från lärare till elev, som alltid i tantra, inte får eller kan beskrivas i skrift - den måste mottas i undervisningssituationen. Men när Maha Mudra används riktigt kan den liksom Antar Mauna innehålla både den mest grundläggande och den högsta formen av invigning.

Här ska återges det steg då eleven måste ge upp alla sina föreställningar, ja till och med föreställningar som han eller hon har använt hela livet på religionens andliga väg, tills vederbörande nådde detta steg. Ett litet avsnitt ur Evans-Wentzs bok:

"... Också de olika begreppen, eftersom de är illusoriska och inga av dem verkliga, tonar därför bort.

Till exempel allt som postuleras om helheten, om Sangsara och Nirvana [illusion och verklighet], uppstår inte utifrån annat än mentala begrepp.

Förändringar i ens tankeström [eller i ens sammansättning av idéer] framkallar motsvarande förändringar i ens uppfattning av den yttre världen.

Därför beror de olika åsikterna om tingen blott på olika mentala föreställningar...

Över huvud taget, alla ting som uppfattas mentalt är föreställningar.

Gudarnas lycka i himmelsvärldarna, och människornas, är en föreställning...

Det fullständiga verkliggörandet, då man försvinner in i Nirvana, är också en mental föreställning i sinnet.

Olycka orsakat av djävlar och onda andar är likaledes en föreställning i sinnet.

Gudar, och det att ha lyckan med sig, är också föreställningar i sinnet."

Eller som det sägs i de mycket gamla skrifterna från Kashmir;

"Eftersom träldom och frihet sannerligen är relativa,
är dessa ord endast för de som står skräckslagna inför universum.
Detta universum är en återspegling av sinnena:
på samma sätt som du ser många solar i vattenytan av en sol,
se också träldom och frigörelse."

(Vigyana Bhairava Tantra)

En lång bit på vägen följs de tantriska meditationerna åt. Det gäller de ursprungliga tantriska meditationerna som fanns - och finns - i Indien och de motsvarande meditationerna som upptogs i buddismen som sådan, samt i den tibetanska och japanska buddismen. Det finns emellertid en avgörande skillnad – ett val kanske, för den som står utanför och ser på. Skillnaden ligger i själva målet och därmed i inställningen som de grundläggande föreställningarna förmedlar. Det gemensamma är dock att det är tal om uppmärksamhet, om förmågan att uppleva.

I "Mahamudra" av Takpo Tashi Namagyal från 1986, kan man läsa:

"Saraha förklarar:
...Vem som än begrundar Nirvanas beskaffenhet kommer, utan en spontan förmåga att uppleva, inte att uppnå det högsta.

Tilopa stöttade detta ställningstagande:
Även om man tolkar Den tantriska mystiken, Den transcendenta visdomen, Den heliga kanon, och De väsentliga ordspråken, eller följer de olika klassiska verken och De grundläggande föreställningarnas doktriner, så är det inte säkert att man kommer att kunna verkliggöra Mahamudra i ett klart medvetande."

 

Vem är det då som upplever?

Vem besitter uppmärksamheten?

När jag var barn upplevde jag mig själv som barn, när jag var tonåring upplevde jag mig själv som tonåring, och på det sättet har jag genom livet upplevt mig själv på de olika livsskedena. Vem är jag?

Kroppen har ändrat sig hela tiden. Varje gång jag bytt pass eller körkort har jag varit tvungen att ta nya kort, de gamla fotona liknade inte mig längre.

Och personligheten, jo den har genomlevt sina faser, idéer har avlösts av insikt, hopp av tillfredsställelse, som åter avlösts av besvikelser och frustration, hopp och tillfredsställelse.

Det är som om livet är ett stort hjul, och vi rusar omkring ute på fälgen.

Fälgen är indelad i livsavsnitt då allt går lätt och är lagt till rätta, blandade med perioder då vi möts av motstånd och besvär. Det kan smärta när vi måste ge avkall på invanda värderingar, för att erfarenhet och mognad säger oss att de inte håller – och vi kastas mellan handling och eftertanke.

Men bakom personligheten? Är det inte något som lagras? Något individuellt? Ett vetande som byggs upp? Ett vetande som inte bara är av intellektuell karaktär, ett mognande som trots allt för en i den riktning man en gång förnam att livet kanske skulle komma att ta? En större välvilja kanske, en större tolerans? Och ett större mod att stå för det som är av värde och ska försvaras, ett mod till att skära igenom alla tomma efterlikningar och automatiska handlingssätt?

Är livet möjligen ett ständigt kretsande mot hjulets nav, där en verklig överblick existerar – mot hålet i navet?

Och något jag också fick med från meditationen: en förmåga att söka som når längre än till det att tänka och förstå, en förmåga att uppleva. Uppleva vad? Nej, inte meningen med livet. Den ger livet oss, som Piet Hein säger, tills den dag vi frågar efter den. Utan något annat, ett sökande efter det "ställe" som egentligen inte är något ställe, utan överallt, som vattnet i havet och luften i rummet som vi lever i, ett tillstånd, en hållning, en symbol.

"Du käraste, meditera på det att veta och icke-veta,
på att existera och icke existera.
Därefter bortse från dem båda, så du kan vara."

(Vigyana Bhairava Tantra)

I början kommer en glimtvis upplevelse av det som efterhand blir ett välkänt ställe, ett tillstånd. Ett ställe att återvända till gång på gång, för att vara, för att vila och återupprätta den grundläggande harmonin i kropp och sinne.

Varifrån jag ser in i livet:

Livet förändras oavbrutet, men här förändras intet – här är stilla, här upplevs, här ÄR - stillheten mot vars bakgrund livet utvecklar sig.

"Detta medvetande är anden,
som vägleder varje enskild.
Var denna."

(Vigyana Bhairava Tantra)

I alla världens små och stora filosofier, religioner, shamanism osv upplevs det innersta i människor som något, en identitet, en existens, ett väsen, en själ, ett själv, medan det slutliga målet i buddismen (i alla fall i Theravada-grenen) är intet:

"Den västliga föreställningen, att det mänskliga sinnet lättare kan uppfatta en 'sak' än en 'icke-sak', är tydligen fel, det måste jag fastslå utifrån min erfarenhet som professor i Siam [Thailand]. "

Så uttrycker sig österrikaren (som levde det mesta av sitt liv i Indien och avslutade det i USA) Swami Agehananda Bharati i sin självbiografi The Ockre Robe, och han fortsätter:

"När hinduen hör uttrycket 'icke-själv', tänker han ögonblickligen på det högsta, på alltet, som självet identifieras med.

Så är det inte för siamesen [thailändaren] – för han har faktiskt aldrig hört talas om det alltomfattande absoluta. För honom betyder anatmavada helt enkelt 'doktrinen om icke-själv', och atma (självet) refererar uteslutande till hans eget ego, hans särskilda individualitet, som buddismen avvisar som inbillning."

När C. G. Jung ska skriva förordet till Evans-Wentz bok: Den tibetanska boken om den stora frigörelsen, så låter han lite väl naivt idealistisk, som den som utifrån ser lite ängsligt på saker och ting, och inte själv vågar erfara vad det handlar om. Inte desto mindre är Jung i överensstämmelse med buddismen när han säger:

"... om man inte är inställd på att vända sig från världen och försvinna in i det omedvetna för alltid, så har undervisning allena ingen verkan, eller i alla fall inte den önskade... "

Han glömmer dock, hävdar jag, den systematiska vetenskapliga metoden som ligger i meditationen, där en gynnsam verkan sker gradvis, oberoende av vad du tänker, så länge du är i stånd till att följa metoden. Efter Jungs död har sådana verkningar blivit uppmätta och beskrivna i medicinska laboratorier världen över. Vad han tydligen heller inte vet, är att efterhand som man gör egna erfarenheter, kastas nytt ljus över saker och ting, och så ser det hela annorlunda ut än de förväntningar och den filosofi man hade innan man började.

Ändå är det här tal om ett grundläggande val, då Buddha menade att själva idén om ett själv (eller en själ) är ett hinder för den totala frigörelsen:

ett val mellan

ingenting, fullständig tomhet
intet själv, intet jag...

eller

något
(Raja yoga bl a)
koncentration
fokusering
själen

och/eller

(tantra)
hängivelse
upplevelse
varande
och allt det du ändå är.

 

En så kallad sadhu kom en dag till ashramet och bad om husrum och fick det. När han nu hade kommit till ett ashram ville han också meditera. Jag var nyfiken och när han rest vidare frågade jag Swamiji vad han var för en.

"Jo," sade Swami Satyananda, "han satt i meditationssalen en stund. Och så kom han begeistrad ut och sa: 'Swamiji, jag har varit i samadhi! Jag såg ingenting. Jag hörde ingenting. Jag var fullständigt borta!'"

Jag såg undrande på Swamiji efter den redogörelsen, och han kom med följande kommentar: "Vad mannen har upplevt är ett tillstånd av fullständigt omedvetande, ja, han har antagligen sovit. För mig är samadhi inte omedvetande, utan totalt medvetande, inre och yttre."

Hur definieras yoga och därmed meditation

Jag önskar inte använda den uttjatade definitionen på yoga, då man talar om att bli ett med sitt högre själv, eller att förena det högre och det lägre självet. Högre och lägre, det är rent nonsens, det finns bara ett. En sådan definition är baserad på falska ideal som lika gärna kan avlägsna människan från sig själv, som att inspirera – här gömmer sig ett dolt krav på att man ska vara helig, vilket kan ge skuldkänslor och leda till hyckleri, eller göra en bedömande och överdrivet självkritisk. Vem är högre? Vem är lägre? Var står jag? Nej tack!

Det finns en definition av yoga, som jag hoppas inte kan tolkas i denna riktning, och som innebär att yoga är något som den enskilda människan själv kan göra med lite hjälp från traditionen och en god lärare, men utan att behöva konkurrera på andliga eller andra plan.

"Renhet i andras läror är som orenhet för oss.
I verkligheten se intet som rent eller orent."

(Vigyana Bhairava Tantra)

Det handlar ju om det man redan är, innerst inne, eller överallt: Stillheten är vårt medvetande, det som upplever bakom det hela. Man är stillheten och allt annat: ljud, sinnesintryck, det man känner, luktar, naturen, staden, alla materiella och alla inre saker, känslor, tankar, inre bilder, drömmar, allt det är upplevelser som förändras och glöms.

"Detta medvetande existerar som varje väsen,
och intet annat existerar."

(Vigyana Bhairava Tantra)

Och med Swami Satyanandas ord:

"Meditationen är därför en process genom vilken du kan se ditt eget medvetande – medvetandet ser sig självt genom sig självt, utan att gripa in med något medel, stöd eller handling. I meditationen genomlever du en process, inte av självanalys, utan av självupplevelse. Det är här meditationen når längre än psykoanalysen i den moderna psykologin. Du analyserar inte dig själv; du ser dig själv."

Upplevelserna och medvetandet

Definitionen av yoga kan uttryckas genom en symbol.

Det är en arketypisk symbol, som vissa rörelser, religioner och länder visserligen har tagit som sin symbol (t ex Israel), men den är inte begränsad till någon rörelse eller nation. Två trianglar, en uppåtvänd och en nedåtvänd, formar denna symbol, den sexuddiga stjärnan.

Man finner den i alla kulturer. På prärieindianernas kläder är den ofta placerad mitt på bröstet.

I tantratraditionen, finns den i olika symboler eller yantra, som i detta yantra för meditation – men också i yantrat för Anahata Chakra, det psykiska center som finns i höjd med hjärtat, som är avbildad i början av denna artikel.

Det är en symbol som uttrycker harmoni mellan upplevaren och det upplevda. När denna harmoni uppstår upplevs förening mellan dessa två – enhet i allting.

Energin och medvetandet

Man kan också tala om stillheten, den som upplever och om upplevelserna på ett annat sätt.

Man kan tala om energi. Allt består av energi: atomerna i väggen är energi, och min kropp är energi, det som kommer ut ur min mun när jag talar är energi, tankarna är energi, känslorna, allting. Det är något jag upplever, energi.

De två trianglarna bildar en harmonisk form av jämvikt. Den triangel som pekar nedåt står för energin, den triangel som pekar uppåt står för medvetandet. Om trianglarna i detta sammanhang är placerade på något annat sätt i förhållande till varandra, så är balansen inte närvarande, då är det tal om för mycket eller för lite, om okänslighet, okunskap, att glömma sig själv, om brist på kontakt med det väsentliga, om en falsk identitet...

Naturligtvis har jag upplevt när harmonin inte varit närvarande: när jag försöker att kontrollera eller undertrycka mina tankar eller känslor, när jag identifierar mig med dem, eller när jag blir så överväldigad att jag glömmer mig själv. Här är dock varken tal om kontroll eller icke-kontroll. Det handlar inte om att göra uppror eller underkasta sig något - utan om att vara närvarande, mitt i det som sker, inre och yttre. Det är en tantrisk definition på yoga.

"När du är helt närvarande genom ett av dina sinnen,
förbli i denna närvaro."

(Vigyana Bhairava Tantra)

Detta tränas i meditationen Inre Stillhet, för det är i själva verket inte något man tänker på eller filosoferar över, det är något man gör och det lär man sig med hjälp av tekniken. Inre Stillhet är en helt nödvändig förutsättning för all annan mer djupgående yoga och meditation, bl a de mer avancerade formerna av Kriya Yoga.

 

Idealism och medvetande

"Spegeln är given till oss människor av Gud,
men Fan har givet den det felet:
att den aldrig kan visa, hur man ser ut,
när man inte ser i en spegel."

(Ett gruk av Piet Hein)

När mina elever lär sig denna meditation så ber jag dem att inte vara idealister. Försök inte att vara annorlunda än du är när du sätter dig ned och mediterar, du behöver inte spela helig, god eller "positiv". Börja meditationen så som du är. Det spelar ingen roll för meditationen om du känner dig lycklig, olycklig, trött eller full av energi, eller om du är rastlös, uppriven eller slö. Sätt dig ned och börja meditationen där du är, så som du har det.

Om du vill få ut något av meditationen så låt bli att ha alla möjliga föreställningar eller bilder mellan dig och det som dyker upp av sig själv i din meditation. Du behöver varken ha negativa eller positiva föreställningar om dig själv. Du är den inre stillheten, stillheten mot vars bakgrund du upplever det som sker i ditt sinne. Upplev det utan att vilja påverka det, så det kan ske spontant och utan att bli hämmat eller ändrat av dina ideal eller föreställningar. Bara på det sättet kan du lära dig att känna det som är. Låt upplevelserna komma av sig själv utan att du blandar dig i det minsta. Förbli den som upplever.

"Varthän ditt sinne än går,
inåt eller utåt,
på just detta ställe, var."

(Vigyana Bhairava Tantra)

 

Sammanfattning

Antar Mauna är en meditation som börjar i den helhet där du befinner dig, i den värld som du upplever genom dina sinnen, på den plats och i den omgivning där du för ögonblicket mediterar. Du tränar din förmåga att uppleva. Från sinnena förflyttar du dig gradvis och ofrånkomligt genom de tillstånd, vanor, tankar och känslor som din personlighet normalt innehåller. Du lär dig att uppleva personligheten utan att genast vara kritisk eller analyserande gentemot den, utan att hämma den eller ändra på den. Du lär känna den. Så går du djupare, in genom olika dimensioner i ditt inre universum, till det innersta i ditt väsen, varifrån du upplever allting.

"Gott eller ont, jag är betraktaren; störd eller samlad, jag är betraktaren. Om jag ändrar på kroppens ställning, är jag betraktaren. Jag är inte den som koncentrerar mig, jag är inte den som mediterar. Nej, jag är blott den som ser allt som sker i mig. Jag är opartisk, objektiv och klamrar mig inte fast vid något.

Antar Mauna måste vara praktisk och metodisk. Den bör göras steg för steg. Först förhåller vi oss som vittnen till sinnesintrycken som kommer utifrån, sedan förhåller vi oss som vittnen till spontana tankeprocesser som dyker upp från djupet av personligheten. Till sist kommer vi till ett steg då vi blir vittne till ett tillstånd utan tankar."

(Swami Satyananda)

Det är en meditation som bäst lärs direkt från lärare till elev, så att sinnet inte hittar på undanflykter, så att man hela tiden blir förd tillbaka till sig själv, till den som upplever bakom det hela. Den bygger på lagar eller tendenser i sinnet som är gemensamma för alla människor. Därför är det kanske inte märkligt att vi också i Europa, i olika tider, finner hänvisningar och instruktioner som pekar på en liknande insikt som den Inre Stillhet bygger på.

Det vetande eller den insikt som växer fram ur meditationen präglar också vardagen. Den representerar kärnan i tantra, den tantriska hållningen. Du accepterar dig själv såsom du är, såsom du lever. Du behöver inte vara någon annan, för att uppnå självinsikt – eller för att leva. Du behöver inte ändra dig, du är redan – dig själv.

"Du endast är åskådaren och som sådan har du faktiskt alltid varit fri.
Det enda som band dig var att du ansåg att någon annan var åskådaren."

(Ashtavakra Gita)

Första inledande övningen:

Meditationsyantra: från boken "Yantra" av Madhu Khanna.

Sri Yantra: "Energy Flow in Television" av Ronald Nameth.