Kriya Yoga – till djupet av din natur

av Swami Janakananda

---

"Urvalet mot stabilitet och en oavbruten pulsering av energiströmmar, leder till största möjliga upplagring av energi och högsta grad av ordning." (Energy flow in biology av H.J. Morowitz)

"Mind over matter" säger man på engelska – att sinnet härskar över materian – att tankar kan påverka både ens omgivning och en själv, på gott och ont. Det är väl en vanlig uppfattning att det förhåller sig på det sättet. Inom läkarvetenskapen talar man om förhållandet mellan psyke och soma, mellan kropp och sinne, då kroppens läkande förmåga i hög grad är beroende av ens föreställningar och humör.

Men kan man medvetet härska över sinnestillstånd, tankar, känslor och reaktioner – krafter som människan normalt domineras av? Kan man lära sig att styra sinnet, så att man bättre kan påverka kropp, händelser, hur man lever tillsammans med andre osv? Och i så fall hur?

Hur kan man sätta sig över vanor och hämningar? Det förblir ofta en ansträngning, en fråga om viljestyrka, man måste besluta sig och tvinga sig till att göra det, t ex att sluta röka. Inom yoga finns en gren som kallas Raja Yoga. Här ställs det upp ideal om att kunna kontrollera sinnet, sammanlänkat med stränga krav om livsföring. Kan man i den förbindelsen undgå att ha skuldkänslor, neuroser och intolerans, isolerad från andra människor? Och i så fall, finns det andra möjligheter i den tantriska yogatraditionen?

Kan man överhuvudtaget räkna med sinnet och därmed sin personlighet, som det innersta och styrande i ens liv? Har personligheten den nödvändiga överblicken? Eller är den inte uppbyggd just av vaneuppfattningar och föreställningar som den klamrar sig fast vid? En konformitet som långt ifrån är fri, utan som är orsak till modlöshet och handlingsförlamning, ja till och med till sjukdom, och som gör att vi hänsynslöst dominerar eller underkuvas av varandra. Inom vetenskapen t ex blir många forskningsresultat inte offentliggjorda av hänsyn till karriären, och därför att man ska behaga en överordnad.

När vi talar om frigörelse, är det inte just det att kunna frigöra sig från de "program" som styr våra liv, så att vi kan göra verkliga val och handla med en konsekvens som når ut över våra tillvanda föreställningar om oss själva och världen?

Det är inte nog att inse att ens föreställningar och reaktioner är begränsade. Det är inte nog att framkalla och genomleva gamla tanke- och känslomönster; det gör bara att man blir mer självupptagen och binder sig ännu starkare till endast personlighetens dimension.

Genom sinnet härskar du kanske över materian, om du har ett starkt sinne vill säga, eller om du kan använda vanliga suggestioner eller visualiseringar. Men det är bättre att frigöra sig från gamla program än att försöka omprogrammera sinnet. Sinnet vill inget hellre än att ge dig tusen alibin: känslor, tankar, hopp och tro på allt möjligt annat än på dig själv. Du inbillar dig att du kan manipulera med sinnet och förblir på så sätt involverad.

Något annat är det emellertid att kunna sätta sig ut över omvärldens och sin egen begränsning i form av förväntningar på gott och ont – att kunna sätta sig över den grundläggande rädsla som binder människor i vanor och bestämda föreställningar, och att kunna handla omedelbart och fritt. Härtill krävs både mod och energi – och ett ändrat grundtillstånd som höjer en över sinnets och personlighetens begränsningar.

"Kriya Yoga är en rit, en ceremoni, en metod, en sadhana. Det är en metod till att förfina ens krafter så det individuella medvetandet kan genomtränga djupet av ens natur" (Swami Satyananda)

Inte målet, utan vägen är ditt liv

Den andliga dimensionen har inte direkt med sinnet att göra, den når längre. Man kan inte använda sinnet till att erkänna sig själv, eftersom sinnet endast är ett instrument i tid och rum för självet.

"Känn dig själv" stod det vid ingången till oraklet i Delfi i forntidens Grekland. Denna insikt är förmodligen lika gammal i Europa som den är i Indien, upprepat av Herakleitos som levde något före år 500 f. Kr. Han var mystiker snarare än filosof, för honom var det inte tal om blott att tänka, utan att erfara. Han beskriver två former av upplevelse; den ena i kontakt med det eviga, det i sig själv vilande och oföränderliga, det varande. Detta är alltså inte något som först upplevs efter döden, utan en möjlig erfarenhet bakom eller parallellt med den andra upplevelsen: det liv vi lever i ständig omväxling, ett virvlande jag av fenomen utan någon varaktighet, en förändring, som han beskriver med det kända citatet:

"Allt flyter, samma människa kan inte bada två gånger i samma flod".

Genom att skåda världen från det eviga, däremot, blir du inte ryckt med av illusionerna, utan ser mer än det som finns rakt framför dig, du uppfattar enheten i allting, och utifrån denna erfarenhet kan du med tillfredsställelse hänge dig åt livet – snarare än att hela tiden begärligt jaga vidare mot det nästa.

Ett par generationer senare ställer Sokrates kravet på sin samtid: "Känn dig själv," och med självet menas inte personligheten och sinnet, utan snarare själen.

Detta är anledningen till att Sokrates med sin förställda okunnighet och sina borrande frågor i Platons dialoger, river bort grunden för sina samtidas tvärsäkra åsikter och föreställningar. Han talar om att känna hela sig själv, och inte bara sinnets och personlighetens många tankar.

För den som inte utan vidare kan ta ett språng ut i det man förväntar är okänt – trots att det ju är en själv och inget annat man lär känna – men som vill gå vägen stegvis, finns redskap till att genomgå en oundviklig frigörelseprocess mitt i vardagen; mitt i ett liv som man sedan kan leva allt mer helt och fullt, och mer och mer i överensstämmelse med sig själv.

Meditationen...

Kan jag lära mig att iaktta mitt sinne, mina tankar och mina känslor med allt vad som river och sliter i mig, och när jag gör detta medvetet, kan jag sätta mig över dessa upplevelser – och förbli mig själv? Kan man göra det utan vidare eller behövs det mer? Ja, ett vanligt vardagligt medvetande klarar det inte, det kommer att hänga kvar i allt det som personligheten identifierar sig med, det den uppfattar som möjligt och omöjligt. Här krävs ett annat medvetandetillstånd som vilar i sig själv – symboliserat av örnen – det uppnår vi i meditationen.

Men medvetande och känslighet kan vara av större eller mindre intensitet. När man utvidgar medvetandet måste energin och styrkan följa med. En högre energinivå – symboliserat av ormen – understödjer medvetandets utvidgande, och ger den nödvändiga styrkan till att nå ut över både materian och sinnet. Det blir lättare att bevara överblicken och att uppleva helheten, istället för att hänga kvar i enskilda känslor och tankar. Första delen av denna artikelserie om Kriya Yoga, Kriya Yoga – En bro mellan den inre och den yttre världen, handlade bl a om örnen och ormen, två grundläggande funktioner eller principer bakom livet, bakom frigörelsen och det andliga växandet.

Den tantriska Kriya Yoga innehåller i stort sett tre grupper av redskap, som alla är sammanlänkade i en meditationsritual med oundviklig verkan. De består av:

...och det dagliga

Det öppnar onekligen stora perspektiv. Du kan t ex stoppa ett begränsande sinnes- och kroppstillstånd genom att ändra din energinivå - men här vill jag ge ett vardagligt exempel från mitt arbetsrum.

När undervisningen tar det mesta av min tid, kommer mitt skrivbord lätt att bågna av arbete som väntar på att bli gjort: administration, brev som ska skrivas, artiklar som ska göras klara, saker som ska röjas upp. För att komma till botten av de många olika uppgifterna behöver jag "normalt" hålla mig igång med viljans kraft. Jag beslutar mig för att göra det jag ska, från den ena uppgiften till den andra, och mödosamt gräver jag mig igenom uppgifterna.

Efter Kriya Yoga däremot, kan jag höja mig över betänkligheter och motvilliga hållningar, min energinivå är ändrad så jag kommer ut över dessa bindningar och får överblick. Första bästa uppgift som jag får syn på gör jag färdig spontant, och därefter..., ja sedan faller mitt öga på något annat, som så blir gjort. Jag frågar inte mig själv: Vad ska jag nu göra, och hur? Jag tar itu med det, och därigenom växer lusten och inspirationen ytterligare. Ofta är det det som brådskar mest som jag ser först och sätter igång med, utan att jag behöver tvinga mig själv eller stressa. Spontant går jag vidare till nästa uppgift när den föregående är löst.

Kreativ spontanitet

Impulshandlingar och infall hos den omedvetna, den otränade och odisciplinerade förväxlas ofta med spontanitet. De är emellertid tillfälliga och bygger ofta på självupptagna önskningar och vanehandlingar eller lite för fasta uppfattningar – de är utan kontakt med helheten. Kreativ spontanitet däremot är fullt medveten; den som förmår att hänge sig till den medvetna spontana handlingen följer inspirationen och vet vad han eller hon gör.

Intuition består inte av omedvetna infall eller drömmar, inte av önskningar eller ideal. Intuitionen blir möjlig genom (tyst) uppmärksamhet, en uppmärksamhet som avläser signaler i den inre och den yttre helheten, utan att sinnet får en chans att förklara sig och begrunda: varför?

Intuition av detta slag skapar handlingar i vardagen så otroligt rationellt att de passar in i helheten utan hänsyn till sedvanor och förväntningar. Intuitionen förklarar sig inte, utan vägleder den som förmår att hänge sig till den medvetna spontana handlingen – den du själv bär ansvaret för, oberoende av vad som sker och oberoende av hur du blir förstådd.

Varifrån härstammar Kriya Yogan?

Jag har tidigare skrivit om yogans ursprung, utan att egentligen ge ett slutgiltigt svar på varifrån den kommer i en avlägsen forntid, men däremot påvisat bruket av yoga i olika tidigare kulturer överallt på jordklotet. I första delen av denna artikelserie har jag antytt lite av detta i form av en "berättelse" med särskild hänvisning till Kriya Yoga. I följande avsnitt kommer jag att behandla Kriya Yoga i förhållande till den "nyare" indiska historien, och samtidigt konstatera att det finns besläktade metoder i Kina och Tibet.

Under de tre senaste årtusenden har Indien varit exportör av andligt vetande och religion, där buddismen nog är det mest tydliga. Buddha själv var ju inte buddist, utan en hindu som ville reformera hinduismen. Det inspirerade också en tid och Indien upplevde en blomstringstid under kung Ashoka. Men så försvann buddismen som en folklig religion från Indien, man kan säga att den flyttade utomlands, och fick en helt avgörande betydelse i många länder i det östliga Asien.

Under ytan i dessa länder finns yoga och meditation som fristående mystisk tradition. Vid en tidigare tidpunkt blev delar av denna tantriska tradition gjord till del av de lokala religionerna, i hinduismen i Indien, i den tibetanska buddismen, i taoismen i Kina och i zen i Japan, och till en viss grad i buddismen som sådan i hela området. Om yoga har varit i bruk i Kina lika länge som i Indien ska jag låta vara osagt, men något tyder på det, liksom den tidigare var del av andra kulturer på jorden, som tidigare nämnt Olmek-, Maya- och Zapotekkulturerna i Mexiko, men också Tumaco- och Qimbayakulturerna i Colombia och i kelternas gamla kultur (se också min bok Yoga, tantra och meditation i min vardag.

Bruket av Kriya Yoga från indisk medeltid till våra dagar

I slutet av 1960-talet utkom en bok i väst som hette En yogis självbiografi av Swami Yogananda – en ovanligt inspirerande bok på den tiden, för den som sökte mot de österländska lärdomarna - men samtidigt så fantastisk i vissa avsnitt att den kanske fick andra att hoppa av helt. Själv hade jag glädje av att läsa den, eftersom jag kom Kriya Yoga på spåren. Jag började söka efter en lärare som kunde undervisa mig i denna form av meditation. Denna lärare visade sig vara Swami Satyananda, som kom till Köpenhamn och höll ett par föredrag på Nationalmuseet. I lokalen hade han lagt några anspråkslösa broschyrer om en kurs han höll i Indien i bland annat Kriya Yoga. Det blev för mig början på en lång och utbytesrik vänskap. Sedan jag hade lärt mig Kriya Yoga stannade jag kvar och underkastade mig en djupgående träning i Swamijis ashram – till att börja med resulterade det i att han fick mig att undervisa i det han hade lärt mig.

Men under tiden plockades ett par ideal ut ur mig till fördel för en tydligare verklighetsuppfattning. Denna träning var absolut inte baserad på böcker eller dogmer, utan på en direkt kontakt mellan människor i det dagliga livet i ashramet - och drömmar ersattes med äkta upplevelser.

Enligt Swami Satyananda kommer Kriya Yoga idag från en grupp swamier, som har hållit den hemlig och använt den från generation till generation. I första omgången, säger han, kan man spåra den tillbaka till Sri Shankaracharya på åttahundratalet efter Kristi födelse. Shankaracharya var, förutom att vara en upplyst människa, en stor förnyare och organisatör. Man tillskriver honom grundandet av swami-orden.

Före denna tid försvinner det i historiens dunkel vem som har använt och vidarefört detta esoteriska vetande. Under århundradena efter Sri Shankaracharya gav swamierna inte detta vetande ifrån sig till utomstående, det var uteslutande förbehållet dem själva, de invigda. Som Swami Satyananda sade till mig en gång:

"Vi använder det för vår egen skull, på den andliga vägen, och för att bättre kunna hjälpa andra, men det har inte varit tillgängligt för andra än oss swamier. Jag lärde det av min guru Swami Sivananda, då jag levde (i tolv år) hos honom i Rishikesh".

Det fick mig att fråga :

"Men varför är det då ingen av de andra kända swamierna som också kommer från Swami Sivananda, t.ex Swami Vishnudevananda i Kanada, Swami Chidananda i Rishikesh och Swami Satchidananda i USA, som undervisar i detta? I stort sett undervisar de ju inte i annat än Raja Yoga, Mantra Yoga och Hatha Yoga?"

Jag visste ju att Swami Satyananda, före och efter sin långa vistelse hos Swami Sivananda, hade varit i kontakt med tantriker. Där lärde han sig en del av det han drog fram och avslöjade för världen. Och visst är Kriya Yoga en tantrisk meditation. Swamiji gav mig ett svar som först överraskade mig, men som jag utifrån den erfarenhet jag har fått under de 25 år som förflutit måste erkänna låter sannolikt.

"Den gången på 1950-talet", sade han, "var det inte alla som var intresserade av en djupgående yoga, så jag var en av de få som lärde det direkt från Swami Sivananda, de andra hade inte den motivationen."

En annan beskrivning av Kriya Yogans ursprung

Swami Yogananda skriver i sin självbiografi att Kriya Yoga ständigt ges till varje ny generation av en närmast odödlig yogi vid namn Babaji. Nu finns det ett otal människor i Indien som kallas Babaji, då namnet Baba betyder man och Babaji ärade man - det kan också betyda farfar. Likaså har en del yogier använt detta namn, särskilt efter att det blev känt genom Yoganandas bok, som Swami Satyananda en gång beskrev som en "amerikansk roman skriven av en spökskrivare", då jag nämnde den för honom. Han insåg att jag levde på drömmar inspirerade av denna bok, och att dessa drömmar förhindrade mig att vara närvarande och uppleva det yttre och det inre livet, utan förväntningar och ideal. Ändå måste jag säga att boken en gång var en väldig igångsättare för mig. Den hjälpte mig att komma vidare från den vanliga yogan, som jag vid den tidpunkten hade känt till i åratal, till den mer avancerade yogan och tantrisk meditation. Så visst var den en källa till inspiration.

Att en person som Babaji kan leva i flera tusen år, både i en fysisk kropp och på det astrala planet, och där skapa möjligheter för sina disciplars andliga utveckling, är kanske en aning för starkt för många. Särskilt om man upplever livet utifrån en "normal" begränsad verklighetsuppfattning. Min lärares varning den gången var därför berättigad: jag skulle inte leva på sådana föreställningar, antingen de är sanna eller inte, utan själv handla och komma vidare med mitt liv.

Och det fastän yogalitteraturen beskriver sådana siddhaer, människor som har nått stor andlig kraft och därför också vissa förmågor (siddhier), förmågor som är olika från individ till individ. En av dessa förmågor är att kunna återskapa sin kropp med jämna mellanrum. Jag vill här citera den nyligen avlidne dr Swami Gitananda från Pondicherry. Han ger en kommentar till yogaskrifternas beskrivningar av många olika sådana förmågor:

"Förmågan att dematerialisera kroppen eller att skapa en ny kropp. Det finns många historier om siddhaer som är flera hundra år gamla. En populär berättelse, som fortfarande cirkulerar i Indien än idag, berättar om en siddha som är många tusen år gammal, som själv bestämmer när han vill dematerialisera och materialisera sin kropp, och ofta med det resultatet att han ser yngre ut än vid den senaste materialiseringen. En siddha är i stånd till att återskapa en fysisk kropp av det kön, tillstånd och skick som krävs för en högre andlig uppgift. Dessa kroppar är 'verkliga kroppar', inte ektoplasmiska ofullständiga former, som frambringas av ett ockult eller psykiskt medium. Dessa former är inte 'framtrollade' av yttre krafter, utan snarare underkastade en inre vilja."

Babaji sägs ha tagit kontakt med särskilda personer i varje generation som var redo att motta Kriya Yogan från honom. Lahiri Mahasaya var en av dessa yogier, läraren till Yoganandas lärare Sri Yukteswar. Likaså skulle Babaji på åttahundratalet ha kontaktat Sri Shankaracharya, som ju gav Kriya Yoga vidare till sina efterföljare så det blev en del av swami-institutionen.

Sedan dess har Kriya Yoga uteslutande vidareförts till dem som själva lärt det i den levande traditionen och som mottagit invigningen i swami-orden.

Hur kan Kriya Yoga bevaras för framtiden?

När en kultur står på sin höjdpunkt, så är det tal om att människorna besitter en samlad världsbild, som upplevs som en helhet. Inte tro på något separat, inte lärdom om något annat, inte teknik eller magi om något tredje, utan en samlad verklighet där alla dessa ting ingår, så är det och därmed punkt. När kulturen förfaller, när det går utför och en ny början ses i horisonten, så är det andra regler som gäller; tingen faller ifrån varandra och delas upp i konst, i religion, i vetenskap, i filosofi, i medicin och psykologi, eller hos de alternativa i terapi, i healing, i tro eller längtan efter något som inte finns här, utomjordiska varelser, andra plan, etc.

Men människan ska inte vara sönderdelad, människans växt och mognad går mot att vara en hel människa.

Tradition förs ofta vidare av bara vana, då och då byter man ut sin tro. Vad vi kan ana har vi här i Norden haft vanerna, därefter asarna (= de som kom från Asien), så katolicismen, så reformationen, så upplysningstiden, så vetenskapen, så ateismen och till slut den politiska och ekonomiska världsbilden.

Hur är det med yoga och de djupare andliga värdena, det andliga sökandet och äkta tradition? Ja, det har alltid funnits mystiker (= invigda), antingen om de verkat offentligt och givit något av värde till sitt samhälle, eller om de verkat i det dolda för att enskilda människor skulle kunna bevara kontakten med det andliga, så traditionen inte skulle dö ut på vägen mot de tider då människor åter kommer att förstå att dra nytta av den.

I Tibet till exempel sände familjerna tidigare minst en son till klostret för att bli munk och bevara den andliga traditionen, nu för tiden är det bara var tjugonde familj som gör det. När dör glöden ut, när glömmer man en verklighet med kraft och ljus, när blir det plikt och vana? Och kan man överhuvudtaget jämföra mystiken med rörelser som blir till religioner och huvudsakligen bygger sin tro på yttre auktoriteter, vilket i allra högsta grad har skett i Tibet?

Vem kan skilja mellan en verklig levande helhet och en sönderdelad – bestående av lärdom, programmering, utantillära och "tro" som något man skyltar med eller talar om, och har plikt gentemot?

Jo, mystiken ändrar sig inte från tid till annan, som trosbilder och mytologier gör.
Den mystiska upplevelsen förblir den samma från kultur till kultur, från tidsålder till tidsålder, överallt på jorden. Den är baserad på sökande, på några få verksamma metoder och på äkta erfarenhet.

Ritual eller meditation?

Im man frågar olika människor vad tantra är, så kommer den indiske pandit (= lärd) att säga att tantra är källan till all kunskap om mantra, till ljuds och stavelsers påverkan på sinnet och därigenom vår verklighet. Andra yogier kommer att beskriva tantra som ritualernas yoga. Åter andra kommer att tala om yantra, bestämda former för att framkalla och kanalisera kosmisk energi och om chakra (omtalat i Kriya Yoga – En bro mellan den inre och den yttre världen). Så finns det dem som är lite mer ytliga och sensationellt inställda, de kommer att säga att tantra bara innehåller sex; vilket endast är en del av tantra. Men på grund av att olika människor i olika tider (däribland vår tid), har ett neurotiskt förhållande till sex, så förstoras denna 64-del upp så att den fyller hela horisonten. Oberoende av hur värdefulla de sexuella ritualerna än må vara (se min bok Yoga, tantra och meditation i min vardag , sida 86 till 91) så är det en möjlighet bland många, för de människor som önskar använda den. Och om man frågar mig och några andra yogier, så innehåller tantra: yoga och meditation, när det är mer än bara lite gymnastik till husbehov, till att hålla sig i form och vacker.

Hypnos eller en inre högre verklighet

Ritualer är viktiga i alla religioner och hemliga sällskap, men är de nödvändiga för det andliga sökandet? Det händer att yogier, som vid en tidpunkt var mycket aktiva i sin sadhana (i sin praxis och sitt arbete med sig själva), sedan söker sig tillbaka till ritualerna i sin tradition. Då jag var yngre ansåg jag att det fanns två sorters ritualer, den ena för att hålla fåren i fållan, att inspirera till att fasthålla och förstärka den religiösa världsbilden, och den andra uteslutande med syftet att öppna sinnet och utvidga medvetandet. Nu är jag inte så säker på denna skillnad, om jag ska visa yttersta respekt för mina medmänniskor och deras upplevelse av verkligheten.

Även om jag inte önskar att alla möjliga ritualer ska dominera mitt liv, och även om jag inte kan se syftet med dem för min egen del, så måste jag erkänna deras betydelse i följande lilla berättelse: När Vietnamkriget var slut och soldaterna vände hem till USA, följde många tragedier i dess kölvatten. Veteranerna var nedbrutna fysiskt och psykiskt och ohyggligt många övervann aldrig de men de fått av kriget. En grupp frigjorde sig dock helt och hållet från efterkänningarna på ett urgammalt sätt. Det var hemvändande indianer som ju också hade varit tvungna att tjänstgöra som soldater. När de kom tillbaka deltog de i de traditionella danserna och ritualerna för hemvända krigare, som man har använt i århundraden, och på det sättet avslutade de det kapitlet i sitt liv i överensstämmelse med himmel och jord.

Ritual och meditation!