Kraften i sången, musiken och dansen

av Swami Ma Sita Savitri

---

"Ananda är ett tillstånd av lycka då man inte klamrar sig fast vid föreställningar, utan bara vågar att vara och uppleva det oväntade." (Swami Janakananda)

Rituell eller andlig dans och sång används i många kulturer och traditioner, som en väg till välbefinnande och till ett öppet medvetandetillstånd.

På Håå Retreat Center inkluderar vi sång och dans i våra kurser, en eller två gånger i veckan. Det är en liten men viktig del av kursprocessen.

Våra elever har vitt skilda bakgrunder och hållningar. Religiösa, icke-religiösa, sångare, icke-sångare, dansare, icke-dansare, känslosamma, ej känslosamma, hängivna, ej hängivna. Därför väljer vi musik, sånger och danser från olika traditioner.

Vi introducerar kirtan (att sjunga mantra) från Indien, dikhr från sufismen, sånger från de nordamerikanska indianerna, från regnskogen i Afrika och från maorierna på Nya Zeeland. De danser vi använder kommer huvudsakligen från sufi-traditionen. Det är en rik tradition av rörelser, ljud och sång som används till kommunikation, konfrontation, såväl som till självupptäckt.

Dans är uttryck för hängivelse åt det inre medvetandet. (Swami Satyananda)

Det sker något med en grupp människor när de tillsammans använder dessa metoder. Det är till fördel för den enskilda människan, för gruppen - och för själva retreatprocessen. I allmänhet ger det en lätt stämning; det löser upp, är roligt, upplyftande och alla kan vara med. Vi varken sjunger eller dansar för att prestera något, utan för att vara tillsammans.

Att sjunga kan beröra ens energi så att man blir medveten om sina känslor, och får dem kanaliserade - man känner att något kommer på plats i kropp och sinne.

Man kan också dansa medan man sjunger kirtan, om man har lust. Fri dans kan man kalla det. I sufi-danserna däremot följer man fastlagda rörelser och rörelsemönster.

När jag själv varit med om kirtan eller sufi, som deltagare på retreaterna, har jag öppnat upp på ett sätt jag inte tidigare upplevt. Här är ett exempel:

En kväll, på den första 14-dagarsretreaten jag deltog på, sjöng vi en sufi-dikhr medan vi gjorde en bestämd rörelse i ca 20 minuter.

Mitt i processen var det som om en knut löstes upp i mitt hjärta. En känsla jag inte kunde fästa vid något speciellt - en obruten ström av tårar. Det var som en rening.

Nästa gång jag var med om samma metod var som deltagare på en tremånadersretreat. När vi satt stilla efteråt upplevde jag för första gången i mitt liv ett tillstånd av obeskrivlig lycka, ananda.

Yogan, andningsövningarna, sången, dansen och meditationerna gjorde denna harmoniska upplevelse möjlig . Tremånadersretreaten gav mig mer tid än de kortare retreaterna till att lära känna metoderna, och uppnå den balans som låg till grund för upplevelsen och hängivelsen i sången och dansen.

Du har inte något mål när du börjar att sjunga, du ger dig hän, sjunger med liv och lust och det som sker, det sker av sig självt. Resultatet beror inte på om du sjunger "bra" eller på ordens betydelse. Ljudet från ett mantra eller dikhr har en bestämd vibration, musiken har en speciell rytm och melodi - allt spelar en roll.

Efteråt, när musiken är slut och alla sitter stilla i meditationen, fortsätter vibrationerna ofta som mycket tydliga och klara nada-ljud.

Det finns de som lägger vikt vid sångens betydelse när de sjunger - men när allt kommer omkring transcenderar man sinnet och ordens betydelse. Ett mantra har egentligen ingen "betydelse", utan verkar genom sin vibration.

En kvinna som deltog i en tremånadersretreat för några år sedan berättade för mig, att efter två intensiva dagar med rörelse och sång mitt i retreaten blev hon fri från en kronisk smärta, orsakad av en trafikolycka, som hon lidit av i många år.

Efter att hennes kropp och sinne befriats från hämningar och spänningar genom yoga och meditation - och tränats till att motta och kanalisera vilka upplevelser som kunde komma, blev sången och rörelsen här den utlösande faktorn, som gjorde att hon kunde släppa smärtan (eller hållningen som fasthöll smärtan).

Ju längre man går tillbaka i historien desto mer medvetna tycks människor ha varit om den inneboende kraften i vibrationer, sång, musik och ljud. I forntida kulturer, t.ex. i Kina och Indien, var musikvetenskapen en viktig vetenskap. Man visste hur ljud och musik påverkar materien, hela människans väsen och till och med samhället - och att det även är en hjälp på vägen till andligt uppvaknande.

Man ansåg varje blockering, varje sjukdom, fysisk eller mental, att vara ett vibratoriskt eller musikaliskt problem. De sjuka hade förlorat sin inre harmoni och därmed också kontakten med universum. Man framkallade bestämda ljud eller spelade musik för att bota och återskapa harmoni med den "universella vibrationen".

Hos naturfolken lade (lägger) man ofta större vikt vid att bota med sånger och danser än t.ex. med örtmedicin.

Då jag själv började att leda kirtankvällarna insåg jag att här gällde samma principer som när man deltar som elev. Ju mer man ger sig hän, desto mer tillfredsställande blir resultatet. Men som lärare måste man också vara uppmärksam på gruppens gemensamma tillstånd. Först känner man stämningen som den är, och så ändras den genom musiken.

När energin strömmar fritt stoppar vi och mediterar. Det låter kanske som om man behöver tänka, planlägga eller göra något - men nej, inte alls. Det sker av sig självt.

När vi ser oss själva i tid och rum är det tydligt att vi är åtskilda individer. Men när vi transcenderar tid och rum, så kommer det kanske att visa sig att vi i vår helhet bildar en gemensam ström av livsenergi. (Sir James Jeans)

Innan vi börjar en kirtankväll är rummet ofta fyllt av förväntan, blyghet, spänning, nervositet, osv., speciellt om det är första gången för en grupp. Men lite i sänder ändrar stämningen sig. En känsla av avspändhet, välbefinnande och glädje tar över. Till sist när vi sitter och mediterar har sinnet fallit till ro, det är enhet och frid, energin strömmar fritt. Det finns nada-ljud, det finns klarhet, uppmärksamhet, det finns varande.

Att vara med om kirtan och dans ökar medvetenheten om vem du är, och kan tillsammans med meditation öppna dörren till din innersta identitet.

Detta är helt
det andra är helt
hel uppstår av hel
hel tagen ut ur hel förblir hel
(Brihadaranyaka Upanishad)

Har du prövat?

Har du någonsin brustit ut i sång tillsammans med en dammsugare, eller med rytmiska maskiner som en diskmaskin, vikmaskin eller tryckmaskin? Jag kan rekommendera att låta bli att hålla emot om lusten kommer. Nästan av sig själv väller tonerna och ljuden från kroppen upp och ut i harmoni med maskinen. Det är inte en sång som du redan känner till. I dessa situationer kan du faktiskt gå på en upptäcktsfärd som liknar den du är på när du deltar i kirtan eller sufi. Detta är något som naturfolken känner till, de använder sig ofta av rytmisk sång till sina arbetsuppgifter.

Eller har du prövat att göra yogaövningen Lejonet 5-10 gånger i sträck (se boken Yoga, tantra och meditation i min vardag, sid. 60), och att precis efteråt sitta upprest, helt stilla med slutna ögon en stund?

Men kom ihåg att det är viktigt att ljudet i Lejonet är djupt och fullständigt avspänt, och att du låter det komma från botten av kroppen. För att vara säker på att ljudet låter som de ska är det bäst med personlig vägledning. Vi undervisar i Lejonet på alla våra kurser. Den är bra i förbindelse med Nada Yoga. Den hjälper vid stamning och om man gör den regelbundet utvecklar man en fyllig och vacker röst.

Jag kan varmt rekommendera Bhramari pranayama i detta sammanhang. Den används för träningen av musiker i klassisk indisk musik.

Bhramari är en viktig del av Nada Yoga, röstträning, tinnitusterapi och den kan förebygga och bota förkylning samt panne- och bihåleinflammation. Det är också en av de lättaste och snabbaste metoderna till att lugna sinnet!