På väg mot ett större medvetande

– kring en text av Swami Satyananda: Yogins Kronologi

Skrivet och redigerat av Swami Janakananda

---

Visdomen lär oss, att man bättre kan möta det andliga om man inga förväntningar har – att det är långt mer att föredra att uppleva det som verkligen sker, framför de föreställningar vi, med vårt begränsade medvetande, är i stånd att bilda oss på förhand.

I den avancerade yogan söker vi att hålla medvetandet öppet och utvidga det. Det sker i förhållande till det tillstånd som vi befinner oss i, när vi identifierar oss med sinnets invanda och utantill inlärda åsikter och förväntningar.

Att leva med ett större medvetande kräver en kropp som inte ger vika för olika tillstånd. Detsamma gäller det förhållande man har till sitt sinne – man måste vara förberedd och tränad i att kunna uppleva sitt sinne som en åskådare, så att man inte rycks med så lätt av alla de saker det blir upptaget av.

Detta kommer inte utan vidare.

Likväl kan det hända, att en människa spontant får en upplevelse av ett udvidgat medvetande, av en obeslöjad närvaro, ja man saknar ord för denna utomordentligt starka upplevelse av varande, av nu. Orsakerna kan vara många, t ex en chock, en stor sorg, en plötslig ändring av ens livsvillkor...

Om man inte är förberedd och plötsligt upplever sig själv som naken – om tillståndet är så starkt, att det är omöjligt att ljuga för sig själv, omöjligt att gömma sig bakom roller, masker och bortförklaringar – så är det naturligtvis överväldigande och kan framkalla rädsla hos vissa människor. Andra däremot upplever en sådan plötslig ändring av medvetandet som starkt positiv, även om de är oförberedda. Ofta efterlämnar upplevelsen en saknad när den är förbi.

Vanlig yoga och meditation ger en god grund för att möta en sådan upplevelse på ett fruktbart sätt. Oavsett om den är önskad eller inte, klarar man det bättre när man har erfarenhet av yoga. Likaså kan människor, som har råkat ut för oönskade tillstånd, ha nytta av yoga.

Lärar- och elevsamarbetet

Den tantriska yogatraditionen innehåller emellertid också metoder och sätt att använda yogan, som har i syfte att öppna medvetandet och att hålla det öppet på ett stabilt och harmoniskt sätt. De egentliga yogierna (vars motstycke sällan finns bland västerländska yogalärare eller bland ledarna av moderna rörelser i Indien), har just det utvidgade medvetandet som ett mål på vägen.

Ingen övertalas att bli yogi i den ursprungliga tradition som bygger på Matsyendras och Gorakhnaths lärdomar. Man försöker snarare att övertala eventuella aspiranter att ge upp tanken på att bli yogi, eller också skrämmer man bort dem. Det är upp till den enskilda att visa vilja, konsekvens och mod. När aspiranten börjar sin förberedelse, sker det utan rädsla för att höja medvetandet eller stärka energinivån. Här är det självklart inte tal om den förhållandevis lilla och kortvariga energiökning som man kan uppnå till exempel efter vanlig kroppsträning.

Samarbetet med den lärare från vilken aspiranten mottar hemligheterna i den levande traditionen, försiggår på ett både konstnärligt, systematiskt vetenskapligt och helt naturligt vardagligt sätt. Träningen förlöper gradvist och precist, både i vardagen, vid inlärningen av metoderna och vid invigningen i högre tillstånd. Allt spelar in, livsförhållandena, dieten och elevens förmåga att se sig själv i ögonen.

Läraren måste också kunna vägleda eleven bort från det narcissistiska och självupptagna, så eleven inte tar fel på detta och upplevelsen av och identifikationen med sig själv som medvetande, alltså som den som upplever, och inte det som upplevs.

Inget kan vara mer felaktigt än att betrakta inlärningen eller bruket av yogametoderna som "mekanisk".

Ställningar, andningsövningar och meditationer kan naturligtvis beskrivas och betraktas utifrån – man kan veta något om det. Men under inlärningen av t ex de olika kriya i Kriya Yoga följer en upplevelse och ett tillstånd som är så grundläggande fritt, att bara den som själv har sökt Kriya Yogan och verkligen använt den, känner till det.

Normalt föreställer man sig telepati som överföring av tankar och känslor. Under inlärningen, i förhållandet mellan lärare och elev, är det emellertid tal om en kanalisering av energin, så spänningar, hämningar och blockeringar kan släppas och strömma vidare, eller "brännas" så snart de uppstår.

Inlärningsprocessen är först och främst något som upplevs. På det viset uppnås insikt. Bakom denna process försiggår emellertid en ännu djupare rening av energins strömmar, än den som påbörjades med de vanliga yoga- och andningsövningarna.

Nu får eleven hjälp med att harmonisera och kanalisera energin ytterligare – och – vägledning i både att kunna konfrontera och släppa de upplevelser som kommer under loppet av reningsprocessen. Det gäller inte bara eventuella obehagliga upplevelser, utan också de som fascinerar en.

Du behöver inte gardera dig bakom förbehåll eller glömma dig själv i en reaktion. Reaktioner är något som de flesta upplever när de går på upptäcktsfärd i sig själva, men här hjälper vägledningen, så man snabbt kommer ut ur dem igen.

Det finns olika meditationsmetoder i tantra-traditionen. Jag talar här om "riktiga" meditationer, och inte om det som några idag gärna vill kalla meditation, men som istället för att verka befriande, manipulerar med positiva och negativa värden, eller spelar på dina förväntningar och föreställningar, och skapar fantasier på grundval av det. Detsamma gäller för övrigt det som vissa "vägledare" idag kallar tantrasex. Det har inte mycket att göra med den utvidgning av medvetandet och ökningen av energin som är syftet med de ursprungliga tantriska ritualerna.

"Ovetande" och föreställningar

Både inom andligheten och vetenskapen – ja, också i yogan när den uppträder som en rörelse eller knyter an till en religion – strävar man ofta efter att ge en färdig bild av världen, av livet. Men att förklara allt genom beskrivningar och mytologier, håller det rädslan borta? Det ger i varje fall inte någon förstahandsupplevelse eller direkt erfarenhet av verkligheten. Det lär oss inte att se saker och ting på nytt, eller öppna medvetandet, så att vi upplever på ett djupare sätt.

Inom vetenskapen är allt inte bara bekräftelser och nya upptäckter. Jag skulle t ex vilja ifrågasätta storleken på den tidsram man laborerar med vid beskrivningen av människans historia. För närvarande sker det hela tiden nya upptäckter, som sakta men säkert daterar människans bosättningar och högkulturer på de olika kontinenterna långt tidigare än historieböckernas eller lexikonens upplysningar. Den idé att alla vi nu levande människor hade vår stammoder och -fader i Afrika för ca 200 000 år sedan, tror jag inte kommer att hålla i många årtionden till. Vi kommer så småningom att inse, att tidsperspektivet på vår historia eller förhistoria är mycket större än vad som hävdas idag.

Tills denna uppfattning ändras definitivt är hållningen: Det är vetenskapligt bevisat! Ja, så vet vi det. Vi behöver alltså inte diskutera detta ytterligare. Dessvärre grundar sig bevisföringen inom vetenskapen många gånger på att man utesluter de fynd, som inte passar in i den teori som man håller på att formulera.

Då ”Ismannen” eller ”Ötzi” hittades i Alperna i början av 1990-talet, förargade en professor i München sig över att man nu fick lov att ändra dateringen av bronsåldern och tidigarelägga den. Han borde ju tvärtemot ha blivit glad över att världsbilden ruckades en aning, så man kunde se på den med nya ögon.

Med hänsyn till den medicinska forskningen kan vi inte klaga över dess intresse för yoga och meditation.

Jag vet emellertid, att verksamma medicinska metoder blir direkt motarbetade med desinformation och med otillräckligt utförda undersökningar. Ett exempel är EDTA-behandlingen av hjärtsjukdomar och åderförkalkning. Med min kännedom om många fall av bättring, för att inte säga direkt tillfrisknande, är jag övertygad om att EDTA är mer effektiv än de flesta andra mediciner på marknaden - och i stort sett utan biverkningar. Denna behandling används också för fullt i de flesta länder. Så varför motarbetas den? Jo, hur skulle det gå för aktieägarna i de stora pillerfabrikerna, om den började användas på de större sjukhusen och inte bara på privatklinikerna? EDTA-ämnet, som rensar kroppen från tungmetaller och bryter ner förkalkningen, är nämligen så allmänt förekommande, att man inte kan ta patent på det!

Det är synd att det inte är mer känt hur effektivt detta ämne är. Det skulle kunna rädda livet på många, förhindra amputationer och bypassoperationer och bespara sjukvården miljoner.

Problemet med sanningen är, att den inte kan fastläggas en gång för alla. Om både forskaren och den andligt sökande verkligen vill uppnå insikt, så måste de först och främst kunna ställa sig ovetande – låta sig överraskas. Men det är ju farligt, det rör vid det trygga, det redan fastlagda. Det rör vid världsbilden, eller det sätt man uppfattar sig själv på.

Vem av prästerna eller vetenskapsmännen vågar i Galileos samtid se in i hans kikare? Ingen. De vet ju redan att jorden är världens centrum, och att planeterna och solen och allting annat kretsar omkring jorden.

Varför blev Sokrates i slutet av sitt liv utnämnd till statens fiende? Därför att han på Atens torg lärde ungdomen om att vara ”ovetande”, att förundra sig, och inte att försvara färdiga förklaringar. Han sade också: ”Känn dig själv”.

En kris, som den både Sokrates och Galileo tillsynes åstadkom i sin samtid, kan man jämföra med den man kan råka in i, när man möter sig själv. Det man möter när man lär känna sig själv, är inte värre än de föreställningar man annars har om sig själv, tvärtom. Det finns inte mycket omedveten rädsla kvar när du en gång har genomlevt mötet med dig själv.

Uppmärksamhetsträning

För att kunna hålla medvetandet öppet krävs en uppövning i att vara vaken och uppmärksam. I meditationen lär du dig att hitta in till, och vänja dig vid, din egentliga identitet – dig själv som det upplevande medvetandet. Det rör sig om dig som upplever, och inte om det du upplever, varken i det inre eller i det yttre.

Likaså måste man ha kännedom om hur man höjer energinivån i kropp och sinne – för att på det viset ändra tillstånden och släppa de hämningar som binder kropp och sinne.

Förmågan att uppleva och förmågan att förstärka sin psykiska energi är två principer som kompletterar varandra. När medvetandet och energin på det sättet går upp i en enhet, kan vi tala om ett förhöjt medvetande.

Den ena förmågan kan vi, kort sagt, träna med de sju stegen i meditationen Inre Stillhet, Antar Mauna, den andra med Kriya Yoga-metoderna. Men det finns andra saker som spelar in, och måste tas i betraktelse.

Begreppet utveckling är en av de största och mest destruktiva illusioner en män­niska och en kultur kan leva på. Den som "strävar" på den andliga vägen verkar allt för ofta vilja till ett annat ställe än där vederbörande befinner sig.

Som om insikten vore att finna andra ställen än där du redan är.

Det som är här är också annanstans
Det som inte är här är ingenstans
(Vishvasara Tantra)

Ibland används begreppet utveckling på ett missvisande sätt om cykliska förlopp. För människan kan man i andlig mening tala om ett ”pupptillstånd” och ett ”fjärilstillstånd” eller om mognad, men det har inte med ”tillväxt” eller ”utveckling” att göra.

Som vägledare och tränare för invånarna i ett ashram, måste jag sysselsätta mig både med de inre och de yttre tingen – och de verkar hänga ihop. Om man inte kan hitta det man söker i det inre, kan man säkert inte heller hitta det man har bruk för i det yttre. Och omvänt, lever man här och nu i det yttre, är chansen stor att man också är i överens­stämmelse med sig själv i det inre.

Ett exempel är en ung aspirant som har fått en Karma Yoga-uppgift, t ex att reparera något på ett av husen. Huset ligger ett par kilometer ifrån huvudbyggnaderna. Plötsligt ser jag vederbörande, på en cykel eller med en traktor, köra iväg i full fart, för att hämta ett verktyg eller något material på skolan. När jag har stoppat vederbörande och frågat om dessa saker inte fanns tillgängliga på stället, får jag svaret, att det är de visst inte. Få är de gånger, som vi tillsammans inte genast har hittat det vi skulle använda där vi redan var.

Det finns olika grader av utvidgat medvetande. Det börjar med en närvaro och känslighet, som är så stark, att den inte kan åtskiljas från intuition. Man ser det man behöver se.

Det visar sig utan vidare i det dagliga praktiska livet: Den elev, som inte gör övningen ordentligt, är den man ser direkt. Ett fel i administrationen dyker upp framför ögonen på en, utan att man sökt efter det.

Och i det inre: När man ett ögonblick reagerar eller försöker att dölja en känsla eller tanke för sig själv. När man är på väg att låta sig överväldigas eller att glömma sig själv...

Det motsatta är att vara omedveten, ouppmärksam och okänslig för andras behov, och att ge efter för påverkningar, hämningar, och sina egna och andras nycker.

Man vet, när man kan släppa taget – och när det gäller att hålla ut. Omkring en faller saker och ting på plats av sig själva.

Ett utvidgat medvetande

(Utdrag från en diskussionskväll om bl a en text av Swami Satyananda, med de människor som lever och arbetar på Håå Kursgård - Retreat Center. Några är yogalärare med en lång yogalärarutbildning på heltid bakom sig, andra är nytillkomna, en är student från Indien och vistas på retreatcentret på ett ettårigt stipendium.

Det sätt som man bor, lever och arbetar på, samtidigt som man gör yoga och mediterar tillsammans och enskilt, och där de flesta även utbildar sig till yogalärare, är vad man kan kalla en "andlig verkstad", ett så kallat ashram.)

Swami Janakananda:

”Varför lever människor i ett ashram? Varför lever ni i ett ashram?”

En av aspiranterna:

”Därför att det är intressant!”

”Intressant! Ja, det kan man verkligen säga!”

”Fin träning!”

”Fin träning till vad? Fin – är den verkligen ’fin’? Nu måste ni vara ärliga!”

”Nej, inte ’fin’ – Jag skulle vilja säga ’bra’. Du upplever vad som är bra för dig.”

”OK. Men varför Yoga? Är det någon som kan säga mig det – vad är yoga? ”

En annan aspirant:

”Någon sade till mig häromdagen, att sinnets innehåll är rätt hoptrasslat - och så gör du yoga och meditation och det reder ut trådarna.”

En tredje:

”OK, det reder ut trådarna... Men kan alla göra det? Hur är det med de som klamrar sig fast vid sitt intellekt och sin så kallade intelligens? Kan alla öppna sig för en sådan upplevelse? ”

”Vad var det Woody Allen sade:

’Intellektuella kan vara fullständigt briljanta, utan att ha den blekaste aning om vad som pågår.’”

Åskådaren

”Vad pratar vi om?”

”Att arbeta med sig själv och andra.”

”Ja, men vad är det egentligen? Det måste finnas motivation för att leva i ett ashram. Finns det andra som vill berätta för mig vad yoga är?”

”Jag ser det som en hjälp till att lära känna sig själv; och till att på en gång lära sig att betrakta sin personlighet och sitt liv, och bli ett med det.”

”Det sägs starkt i en av de gamla skrifterna: ’Att se på ögonbrynscentret är inte yoga. Yoga är uteslutande att bli ett med åskådaren – inget annat.’ Det är det du säger – ’ lära sig att iaktta’ – kan du lära dig det?”

”Jag har blivit bättre på det.”

”Ja – det växer. Man lär det genom träning, eller hur!”

”Ett ashram måste vara ett ställe där din klarvakenhet hela tiden hålls igång – annars bör man inte kalla det ett ashram.”

Kundalini och livet i ashramen

Kan man inte uppnå detta – eller försöka – utanför ett ashram?”

”Det kan man naturligtvis fråga sig. Jag har flera elever som använder avancerad yoga hemma, som ett stöd i sitt dagliga eller sitt skapande arbete.

Men låt mig använda kundalini­upplevelsen som ett exempel. I sin bok: Kundalini - Psychosis or Transcendence? skriver doktor Lee Sannella att ett ashram verkar vara det rätta stället att vara på om man vill få fullt utbyte av "kundalini som en inre terapi." Hon baserar denna utsaga på åtskilliga exempel, så kallade ’case histories’. Folk har till exempel botats från manodepressivitet (bipolär sjukdom), när de har gått igenom en kundaliniresning. Detta skedde under kunnig vägledning, under livsbetingelserna i Swami Muktanandas ashram i South Fallsburg i New York State i USA. Swami Muktananda var en av dem som förstår att kanalisera och harmonisera energin.

Lee Sannella ställer också frågan om det är möjligt att hantera sådana upplevelser utanför ett ashram, när de kommer oväntat. När du inte är förberedd genom yoga och är ensam, eller i händerna på ett samhälle som inte har någon kunskap eller förståelse för vad det rör sig om.

Låt oss se på vårt ämne från en annan synvinkel. När du lever ensam, hålls du inte igång av ashramrutinen. Du blir inte inspirerad till att förbli vaken och det kan vara svårt att hålla en disciplin.

Det att genomföra en regelbunden yogapraxis på ett sådant sätt, att du hela tiden är i kontakt med dig själv och kan upprätthålla ett utvidgat medvetande, kan i hög grad stödjas av livet i ett ashram.

När man sitter med det ensam är det svårt att släppa taget om önsketänkande eller andra illusioner. Det finns ingen hjälp till att genomskåda dem med detsamma när man saknar ’spegeln’ och förståelsen i ashrammiljön. Dessvärre är det inte alla ashram som besitter det mod, det handlag och den kunskap som krävs.

Utanför ashramet kan de omständigheter och förhållningssätt som dominerar i samhället som sådant, göra att du glömmer både visdom och träning.”

Yogans grundläggande verkningar

”Låt oss återvända till frågan: Vad är yoga?”

”För mig – jag menar – jag mår bättre när jag gör yoga. När jag inte gör det, kan jag lätt hamna i ett relativt slött tillstånd. Så gör jag yoga igen och kommer ut ur det.”

”Så vad skulle du säga, att du upplever? Vad är det du uppnår?”

”Ett slags klarhet, energi och till och med lycka! När jag upplever det i mig själv, vill jag dela det med andra. Det är ibland frustrerande, eftersom somliga människor inte alls har ett sådant perspektiv på livet att man kan förmedla detta.”

”Ja, det är mycket möjligt. Men när du sitter som lärare på en kvällskurs, och trots att några av de närvarande kanske inte är där dina ideal skulle vilja att de var – eller det tror du i alla fall – spelar det någon roll i praktiken? När de går hem från klassen har de det mycket bättre.

Är inte det tillräckligt? Du kan inte förvänta dig att alla ska gå den väg du går.

Å andra sidan bör du ha förmågan att hålla dörren öppen, och vara närvarande för den som vill att du lär dem hur de går vidare. Så din undervisning måste innehålla denna möjlighet.”

Ett högre medvetande

”Dessvärre finns det vissa yogalärare och andra, ’andliga’ lärare, som påstår alla möjliga saker, men som inte själva känner till det förhöjda medvetandet. Det är nämligen inte något du kan räkna ut i ditt sinne. Du kan inte heller uppnå det genom att läsa böcker.

Den dag du upplever att du bryter igenom till ett större medvetande, kan du mycket väl känna dig skakad lång tid efteråt. Det var jag åtminstone. När jag till exempel körde genom Köpenhamns gator på 1960-talet och jag såg folk stå och vänta på bussen eller gå på gatorna, så sade jag till mig själv: ’Var befinner dessa människor sig?’ Jag blev rädd. För mig såg de ut att vara ingenstans – det jag menar är, att jag uppfattade omedvetenhet – och det skrämde mig!

Även dessa idéer visade sig delvis bygga på illusioner. Jag fick lära mig att genomskåda sådana föreställningar. Bara för att jag upplevde starkare – betydde det inte att jag därmed visste var andra människor befann sig. Det var antagligen därför jag sade till mig själv: ’Ett större medvetande är inte vad jag åker till min lärares ashram för, utan jag måste lära mig att bygga en bro till det normala medvetandet.’ Mitt medvetande var så stort att jag kände, att jag i varje ögonblick skulle kunna försvinna i det kollektiva medvetandet, och glömma allt om min individuella lilla tråd som jag också höll fast i.

Jag hade naturligtvis ännu inte fått någon träning i det att vara åskådaren.

Att leva i ett ashram kan vara en del av arbetet mot självförverkligande. Det vill säga om du använder stället och förutsättningarna, och önskar motta den vägledning och hjälp som du kan få.”

Du måste kunna släppa taget

”Det man kallar andligt uppvaknande, eller självförverkligande – kan det göras stegvis?”

”När jag var yngre, förväntade jag mig att det skulle komma plötsligt, som ett mirakel - och i viss grad var det på det viset för mig. Det vill säga, en del av det hände plötsligt, men ändå, så lätt var det inte heller. Arbetet fanns där, och måste göras gradvis. Med hjälp av de tantriska meditationerna och ashramträningen lärde jag mig att stabilisera det hela.

Swami Satyananda lärde mig detta. Lyckligtvis var han inte bara en lärd person. Jo, han var lärd, det är det inget tvivel om, men han baserade inte sin träning på lärdom. Han försökte inte ge mig någon form av intellektuell information – han använde inte böcker, föredrag och liknande. Naturligtvis har jag läst böcker, men han lärde mig att räkna med mina egna erfarenheter. Han sade: "Varför läsa när du är tillsammans med dem som skriver böckerna?" Med andra ord, låt oss kommunicera direkt när vi ändå är tillsammans.

Så jag tog ett beslut: ’OK, jag är här – jag ger mig hän; oavsett vilka uppgifter han ger mig, lägger jag manken till.’

Det fanns de som inte vågade ge sig hän och bara vara där. De ifrågasatte allt möjligt – sättet folk uppförde sig på, rollerna de spelade, maten som serverades, att strömmen gick så ofta, och varje gång vattenförsörjningen inte fungerade... De kunde naturligtvis resa när de ville. Men de behövde en ursäkt för att kunna skriva om sin egen historia, inne i huvudet. De kunde inte se i ögonen, att de var oförmögna att genomföra sitt ursprungliga beslut. Det är otroligt hur många bortförklaringar folk använder för att undvika, att det petas på deras vanor, och att de berörs. Men livet berör dig, det kan du inte undgå - tills den dag du börjar räkna med dig själv. Tills dess, är det så andras fel, det som sker i ditt liv?”

Det vi här har pratat om, är en inledning till det jag egentligen vill säga...

En dag gav Swami Satyananda mig en liten artikel att skriva rent på maskin.

Han kallade den Yogins Kronologi. Den är i det följande skriven med kursiv stil.

Yogins kronologi

’Genom att utöva yoga uppnår man inte utan vidare självförverkligande, det är inte dess syfte.’

Det säger sig självt: Du kämpar inte för att uppnå detta med hjälp av en övning, på så sätt att de som gör flest övningar når dit först. Så enkelt är det inte.

’Upplevelsen av sanningen, eller vad du nu vill kalla det, är inte ett resultat man ska uppnå, det är ett tillstånd av varande. Det som du önskar uppnå genom yoga finns redan i dig, i samma renhet som du kommer att förverkliga det, efter att du har avlägsnat en slags avidya (ovetande). Ärligt talat så är alla de olika övningarna bara en hjälp till att utveckla det individuella medvetandet till en sådan intensitet och höjd – naturligtvis på ett långsamt och gradvist sätt – att den som använder dessa övningar nästan blir en åskådare av sig själv. Inte bara en åskådare av sig själv, som en svävande föreställning, utan en åskådare av allt vad han gör, ser, känner, tänker osv. Därför bör detta medvetande inte utvecklas hos människor som inte har uppnått en viss kännedom om sig själva.’

Varför inte? Jag pratade om det på Julkursen – det var Yogeswar som frågade mig om den psykiska symbolen. Den psykiska symbolen visar sig när du har nått ett tillstånd där du har gett upp ansträngning helt och hållet – det är en slags gensvar, men på ett djupare plan än t ex biofeedback.

När du med biofeedback har elektroderna på skallen och hör­lurarna på, så hör du ett ljud. Först när hjärnan slappnar av försvinner ljudet. Första gången sker det av en tillfällighet, men så småningom lär du dig att få ljudet att försvinna och att hålla hjärnan lite avspänd.

Den psykiska symbolen åstadkommer något liknande, fast på ett mer omfattande och djupare sätt. När du i din meditation ger upp kontrollen, dina föreställningar och din viljeansträngning – när du blir mottaglig och börjar uppleva – vid den tidpunkten dyker den psykiska symbolen upp.

När du är så ambitiös i meditationen att du sitter och strävar, så dyker den aldrig upp där. När du däremot släpper taget och ger dig hän, så visar den sig. Den kan också dyka upp i andra sammanhang, där du vågar släppa den strävande och kritiska inställningen ett ögonblick, för att bara uppleva och motta. På det viset man kan jämföra detta med biofeedback. Den psykiska symbolen visar dig att ’nu är du där’.

Detta är emellertid bara den första fasen i visualiseringen av denna symbol.

Den kan nämligen också hålla dig vaken i områden som normalt är ’omedvetna’.

Andra fasen uppstår, när du håller fast symbolen i ditt sinne en längre tid åt gången. Du går nu längre än när du upplever symbolen som avslutning på din meditation.

Om du förblir i kontakt med symbolen under lång tid, så inträder nästa fas med en utvidgning av medvetandet.

Det som ni först lärde om den psykiska symbolen, som det nionde steget i Ajapa Japa-meditationen angav slutet av meditationen och en samling av medvetandet.

I den avancerade yogan betyder symbolen följande: Nu börjar utvidgningen av medvetandet – om du fortsätter en längre stund – ut över sinnets vanliga gränser.

Att se sig själv

Den psykiska symbolen berättar bl a för dig att om du fortsätter, så kommer du att kunna ’läsa’ eller ’se’ din personlighet som den är. Inte bara de idéer du har om dig själv, alla de fina saker som rättfärdigar dina handlingar och tankar – som ’åh, vad jag är bra’ – eller de komplex eller neuroser som du går och ynkar dig över. Du kommer inte bara att uppleva saker som du redan känner till. Det finns mer att lära känna och bli medveten om än så.

Låt mig ge ett exempel. Häromdagen hörde jag någon säga, att det skulle vara fint om kriminella också hade kriminella sinnen, eller snarare en kriminell bild av sig själva. Men det har de inte. De har alla dessa illusioner om hur fina de är, hur charmerande de är, hur goda de är (t ex korrumperade politiker) och hur rättfärdiga deras handlingar är – samtidigt som deras handlingar är kriminella. Därför finns det inget hopp för dem.

Det är likadant med somliga alkoholister. De säger: ’Nej, alkohol är inte något problem för mig.’ Och det fortsätter de att säga! Ända tills den dag de i fyllan och villan kör över någon på gatan och dödar denne. Det enda sättet man kan komma igång med en kur för dessa människor är, om de inser att de har ett problem, att de hittills har ljugit för sig själva. Då kan kuren börja.

Tänk om den kriminella, den korrumperade politikern kunde göra detsamma - ha kriminella tankar om sig själva, så skulle de veta att de var kriminella. Deras handlingar är kriminella. De utsätter andra för ett kriminellt beteende som medför smärta och lidande. De behandlar andra och talar om andra på ett kriminellt sätt. Men i sitt eget huvud, i de föreställningar de har om sig själva, är allting rätt och gott, och passar in i den bild de har av sin verklighet.

Var och en som lider av det som kallas avidya (ovetande), ser inte sig själv som han eller hon är. Därmed säger jag inte att deras personligheter nödvändigtvis är onda.

Självinsikten medför inte, att du inser att du är en dålig människa, tvärtom - men likväl står du inför en överraskning. Plötsligt ser du dig själv som naken! Där står du, utan alla de fina manéren och leendet, rollspelet, stoltheten... Ja, kanske inser du att du av ren vana utnyttjar andra. Vill ni ha exempel? Män som utnyttjar kvinnor, och omvänt. Män som utnyttjar andra män, för pengar, känslor, positioner eller vad vet jag.

En dag så står du naken inför allt detta och vet inte riktigt vad du ska ta dig till. Samtidigt inser du, att det är långt ifrån alla människor som har kommit till en sådan insikt. Den skenbara omedvetenhet som du upplever omkring dig skrämmer dig, och du inser att du behöver vägledning.

Jag berättar nu om min egen erfarenhet. Du inser att du verkligen är ansvarig och en skapare av din egen framtid.”

”Men hur kommer du dit? Det är svårt att vara ärlig inför dig själv...”

”Du kan inte göra det bara med ditt intellekt. Du måste kastas ut i ett tillstånd av större känslighet och förmåga att uppleva – ett utvidgat medvetande. Och som Swami Satyananda säger i början av den text som jag läser ur här: ’gradvist och långsamt’.

Om vi ska uppfylla det krav som Swami Satyananda ställer här, så måste vi träna sinnet. Det görs bl a via de olika yogametoderna. Det görs genom meditationen och det kan göras med den psykiska symbolen. Naturligtvis under personlig vägledning.

Med den psykiska symbolen kan man medvetandegöra normalt omedvetna områden i sinnet. När symbolen har dykt upp i slutet av meditationen, fasthåller du den längre än normalt. Förhoppningsvis är det ingen som kommer att störa dig. Du ska inte göra det i all evighet - utan bara, säg, oavbrutet en halvtimme.

Nakenheten

I loppet av denna process börjar du gradvis inse vem du egentligen är - och när du är förankrad i detta, ser du också hurdan din personlighet är, att den består av en mängd program. Tills man får denna upplevelse, är det ingen som riktigt vet att det förhåller sig så - jo, i teorin kanske, men de har inte mött det i sig själva. De föredrar att förbli i den villfarelsen, att det jag tänker, de åsikter och de vanor, den smak och de intressen jag har, att det är ’mig’.

Din personlighet består av en samling värderingar som någon har påverkat dig till att ha, eller som ditt duktiga intellekt har samlat upp från böcker du har läst. Idéer du önskar följa, eller roller som du spelar för dig själv och andra. Det är inte nakenhet.

En stor del av dessa program är helt säkert bra och nödvändiga, det är det vi kallar kultur. Fast det skulle gärna vara så, att vi kunde använda dem medvetet, och ändra dem om det vore ändamålsenligt – och inte så att vi dukar under för dem, som slavar under sinnet.

Så medvetande, i denna bemärkelse, är en slags nakenhet. Och när Swamiji talar om medvetande, om uppmärksamhet, så talar han om detta. Texten blev skriven då jag bodde hos Swamiji. De av oss som var där den gången förstod varandra. Vi hade kommit med ett mer eller mindre utvidgat medvetande. Jag menar de som då levde fast bosatta i ashramet – det var naturligtvis många som bara passerade igenom det – men vi som levde där var ingen stor grupp.

Vi visste vad han pratade om, när han talade om ett utvidgat medvetande. Och han visste, att vi visste.

’Det som du önskar att uppnå genom yoga finns redan i dig, i samma rena form som du kommer att inse det, efter att en slags avidya [ovetande] har avlägsnats.’

Ovetandes slöja

Denna slags avidya är allt det som berättats för oss, där vi kommer ifrån, de påverkningar vi utsattes för i den miljö, i den omgivning där vi växte upp. Det är därför man ursprungligen, i den tradition som jag blev invigd i, inte åkte hem till sin familj, till sina gamla vänner, till ’där det händer’ på 12 år. Oavsett hur svaga eller osynliga föreställningarna är i miljön, så kommer de att hålla dig kvar i ett sinnestillstånd, där du ser dig själv som den illusion, som gör det omöjligt att genomskåda ovetandet.”

”Ja, jag kommer ihåg, hur det var när jag kom hem efter att ha levt i ett kloster i Thailand. Min mor hämtade mig vid flygplatsen. Det var en chock. Jag hade tränat mitt medvetande i över ett år. Och så står jag där – jag upplevde det som om hon sov.”

”Jag hade en liknande upplevelse med mina föräldrar: Jag hade varit på besök hos dem. Det första året jag var här, hade jag valt att bara besöka dem en enda gång – och det gick förstås bra. De senaste åren har jag besökt dem mycket oftare. Men förra året kom min far för att besöka mig här – och jag insåg att jag var i ett helt annat tillstånd, än när jag normalt var tillsammans med honom.”

”Jaså. Det måste väl ha överraskat honom också? Eller såg han det inte? Han såg kanske bara den bild han normalt har av dig?”

”Jag kunde inte se honom alls. Jag såg bara en dimma hela veckan. Det fick mig att inse något. Det fick mig också att hålla mer av barnen i familjen.”

”Ja, om du verkligen ser det – och om du, som jag gjorde, kommer ut ur den inledande förskräckelsen, och börjar leva med ett utvidgat medvetande – så älskar du dina medmänniskor. Inte som barn, du behöver inte vara nedlåtande mot dem. Respektera dem och håll av dem, var de än befinner sig – som du gör inför dig själv, var du än befinner dig.

Ibland har jag suttit härute och med ett utvidgat medvetande arbetat med andra människor, på det rätt så vilda 1970-talet till exempel. Så åkte jag in till stan och pratade med den äldre man som ägde den lokala brädgården; han har gått i pension för länge sedan. Jag bara stod där och pratade med honom, medan vi drog ut några lister från hyllan, som jag skulle använda på skolan. Under de få minuter vi pratade insåg jag: Nej vet du vad, hur arrogant kan man bli? Denna man är så vis. Vem tror jag egentligen att jag är, bara för att jag undervisar i yoga? Jag vet inte om han är 'förverkligad', men han är i alla fall vis. Han har min respekt.”

”Ibland är det som man vet allt och de andra ingenting – och andra gånger, så...”

”Ja! Andra gånger är det precis tvärtom. Som om alla har insikten om självet.”

”Ja. Men det är lögn. Det som händer är kanske att du ser bakom deras illusioner, du ser kanske essensen av deras väsen – men det är långt ifrån säkert att personen du ser är i kontakt med sitt eget väsens kärna.

Somliga människor påstår att allt är yoga; jag har själv skrivit det i min bok, ’det finns inget som heter yoga, liv heter det’. Men det beror på hur du ser det. Det är inte sant i alla sammanhang. Naturligtvis inte – man måste kunna se vad som är vad. Annars gör man yoga en björntjänst.

Om du vill hjälpa någon säger du: ’Nu ska jag visa dig vad du kan göra åt ditt problem. Det här är yoga. Gör det, och du kommer att få det bättre.’ Något åt det hållet. Det är allt vad du kan göra för de flesta människor, och det är vad vi gör, eller hur?

Men det finns människor som går längre än så, de har uppnått en viss insikt. När de har släppt några av de grövre spänningarna och hämningarna, ser de saker och ting i ett nytt ljus. De vill ha ytterligare vägledning. Och här gäller det att inte avspisa dem med något de kan sitta och drömma om, det är det många nog som gör ändå.

Andra människor behöver också bekräftelse av sina upplevelser. En kvinna i Småland hade en upplevelse den allra första gången hon deltog i en klass. Efteråt kom hon mycket försiktigt och frågade: ’Är det OK om jag går ut ur kroppen under avspänningen?’ Läraren fick då bekräfta upplevelsen för henne: ’Andra människor ligger där och försöker få en sådan upplevelse i åratal, utan att uppnå det’ - och hon förstod att värdesätta sin upplevelse.”

Upplevelse och ”upplevelser”

”Men kan allt för många upplevelser inte distrahera folk från det väsentliga?”

”Jo, dessvärre. Det är här man har användning för sin intelligens, inte för att argumentera, eller för att bedöma för eller emot – utan för att nå fram till det väsentliga.

Om du vill gå hela vägen, gäller det att inte hänga fast vid alla möjliga upplevelser eller ’förmågor’. Vissa människor rycks med när de upptäcker att de kan se en annan människas aura till exempel, andra börjar med så kallad ’healing’. Man fascineras av upplevelserna och tappar målet ur sikte. Men vi kan nå längre än så.

Låt oss återgå till ämnet. Utan en gradvis träning kan det vara ganska överväldigande – det att möta sig själv, och samtidigt känna på ett oväntat intensivt sätt, att andra existerar i detta nu tillsammans med dig – den direkta upplevelsen av allt och allas varande.

Innan du har uppnått detta är du alltför stolt, alltför okänslig. Du anser att allt vad du gör och tänker är riktigt och sant, men du upplever inte sammanhanget med andra. Det är det som är avidya – du vilseleder dig själv.”

”Så allt vad du behöver är en chock?”

”Ja, man frestas att säga, att om inget annat hjälper, så kanske en chock kan väcka dig. Men det finns andra vägar, och en av dem är yoga använt på riktigt sätt. Låt mig läsa det igen:

’Ärligt talat, alla övningar och metoder är bara hjälpmedel till att utveckla ett individuellt medvetande till en sådan grad och höjd, naturligtvis ganska långsamt, att aspiranten kan bli en åskådare i förhållande till sig själv. Inte bara en åskådare i vaga ordalag, utan en åskådare av allt han gör, ser, känner, tänker, osv.’

Om du vill ut där du inte kan bottna, måste du lära dig simma först

’Därför bör detta medvetande inte utvecklas av människor som inte har renat sig själva.’

”Vad betyder det?”

”Jag har ett problem med ett sådant uttalande, det skulle kunna låta lite väl heligt, ja rent ut sagt fördömande – alltså om det missförstås, och det finns det massor av möjligheter till. Den kan också användas som en ursäkt av de lärare som är fega, och som inte alls vågar göra något för andra, men som istället uppehåller dem med prat om förståelse och uppförande.”

”Men det betyder något annat. Det betyder att du måste göra en del yoga – framför allt Karma Yoga. Hur kan du betrakta dig själv som renad, om du inte kan göra något för andra. Om du är full av reaktion, så fort det inte bara är dig själv det rör sig om. Ja, ditt undermedvetna reagerar säkert med samvetskval, men du märker det inte. Och om du plötsligt öppnar ditt sinne, så ser du det och blir rädd.”

”Swamiji, hur är det om du gör det du gör på grund av skuldkänslor? Jag menar, om du gör Karma Yoga för att du har dåligt samvete och att du känner det...?”

”Om du fortsätter med din Karma Yoga, och jag talar inte bara om den Karma Yoga-träning du blir tilldelad i ett ashram, utan också det du själv tar initiativ till och ansvar för, så kommer du efterhand att frigöra dig från denna skuldkänsla.

Det är det som Swamiji menar med långsamt och gradvist. De saker du möter i ditt sinne kommer du lätt att kunna klara, om du är aktiv och 'renar' dig själv genom handlingar, som inte bara rör dig, och vars resultat du inte hänger upp dig på alltför mycket. Jo, du gör naturligtvis ditt bästa och med stor uppmärksamhet, men om det är något som inte lyckas, så fortsätter du bara och försöker igen.”

”Så även om dina motiv förefaller dig lite suspekta när du gör Karma Yoga, så betyder det inte något, Karma Yogan kommer i alla fall att ha en renande effekt?”

”Ja! När det gäller den andliga vägen, så skjuter vi ibland över målet. Vi sitter där och anstränger oss av ren ambition! Jag vill ha självförverkligandet för mig själv. Å andra sidan vore det dumt, om du tror, att du bara skall hjälpa andra. Hur kan du t ex hjälpa andra att bli lyckliga, om du inte själv känner lyckan - det skulle vara en allvarlig illusion. Det måste finnas en balans mellan att hjälpa dig själv och att hjälpa andra, och det gäller inte minst om du undervisar. Om du gör saker och ting bara för dig själv, är det inte säkert att du rör dig ur fläcken.

Men det handlar ju också om energi. Den energi du renar och får till ditt förfogande genom yogaövningarna, kanaliseras och harmoniseras under Karma Yoga-aktiviteten. Det är ju inte bara spänningar i musklerna och kroppsorganen, och hämningar och begränsningar i sinnet som du renar, utan också din energi, dina energiströmmar. Man brukar säga att sinnet står över materian, underförstått kroppen. Men det är min erfarenhet att energin står över sinnet. Så om du behärskar din energi, behärskar du samtidigt sinne och kropp. Därför är inte bara kroppsövningarna viktiga, utan även andningsövningarna, pranayama.

Men låt oss gå vidare i texten. Swamiji menar alltså, att de människor som vill gå vidare måste genomgå en rening.

’Annars kommer de, som jag vet av egen erfarenhet, att bli medvetna om sina egna bristande förmågor, sitt hyckleri, sin smärta, lidelse och sina lägre instinkter så att säga.’

Det som Swami Satyananda säger här, ska till viss grad ses i ljuset av den kultur du lever i. Somliga kulturer och somliga tidsåldrar är mer undertryckande eller frihetsfientliga än andra. De uppmuntrar skuld och dåligt samvete. I andra kulturer försöker många möta livet ansikte mot ansikte, och släppa så många komplex och hämningar som möjligt. Det sistnämnda har hänt här i Norden de sista tre eller fyra generationerna. Visst har vi ett andligt liv här, men vi vill inte leva under religiöst förtryck och manipulation. Därför blir många av oss inte särskilt överväldigade, när vi ser något i vårt sinne, som en eller annan präst säger inte får vara där.

När vi läser vad Swamiji skriver i denna del av texten, så måste vi också ta vår kulturella bakgrund i betraktelse. När allt kommer omkring så har jag varit i kulturer, där det var omöjligt att undervisa i några konfrontationsövningar alls eller liknande andliga danser. De kunde helt enkelt inte se en annan människa i ögonen – för att inte tala om att beröra någon annans kropp.”

”Jag kommer att tänka på filmen The Rocky Horror Picture Show. Två välartade unga människor hamnar plötsligt i en situation, där de konfronteras med en massa hämningar och bisarra egendomligheter i den amerikanska kulturen. Varför var den månne så populär?”

”Ja, det finns det nog en orsak till. Det finns också en film med Michael Douglas, The Game, som på ett nervpirrande sätt beskriver hur en människa kommer till insikt om sig själv, och hur han behandlar sina medmänniskor.”

”Lars von Triers Idioterna rör kanske också vid några nervtrådar – om du törs leva dig in i den.”

”Om du kan se vad det är du bär runt på, så kan du också släppa det. Du behöver inte följa alla idéer och tendenser som dyker upp i ditt sinne.

Du har friheten att välja. Så det är viktigt, att du lär dig att uppleva ditt sinne som en åskådare – utan att identifiera dig med vad som än finns där.

‘Därför bör yogasadhana utövas steg för steg. Man bör göra sig färdig med en sak åt gången så det undermedvetna inte förvirras. Det vore inte för mycket att berätta om hur jag i ett par månader, som följd av en intensiv sadhana, blev så medveten om mig själv – överdrivet självmedveten – att jag många gånger var på vippen att tro, att jag höll på att bli galen. Jag såg nämligen mig själv (och jag vet inte i vilket tillstånd) som två. Men jag blev naturligtvis räddad i tid av Swami Sivananda, som var expert på detta område.

Mitt syfte är här att presentera dig för Yogans kronologi i förhållande till ditt eget medvetande. Detta medvetande utvecklas från det subjektiva pratyaya [sinnets innehåll] till ett medvetande utan subjekt och objekt. Och den som redan har frigjort sig från de mentala villfarelserna eller deras orsaker, kan lugnt utveckla detta medvetande i en sådan grad att han eller hon ser sig själv; han eller hon blir ett vittne till sig själv, och ser i sig själv något härligt och strålande, något av betydande värde. Detta är en kärnpunkt, som yoga­utövaren inte får glömma.

Det är emellertid inte realistiskt att en människa med alla sina svagheter och livsvillkor skulle vänta på att uppnå sådan renhet i sinnet, och först därefter börja med yogans övningar. Om hon tänker på detta sätt, kommer hon aldrig att uppnå yoga. Det ena hänger samman med det andra. Därför är det säkraste i yogan att praktisera Karma, Bhakti och Jnana och deras besläktade aspekter.’

Swamiji talar nu om yoga som ett högre medvetande. Det som de flesta människor kallar yoga, i öst såväl som i väst, kallar han i det följande för förberedande metoder. Personligen skulle jag helst vilja kalla dem fundamentala och nödvändiga metoder. De undanröjer många av hindren på vägen. De gör meditationen lättare – för att inte säga möjlig. De gör det lättare att göra det du vill – t ex att förverkliga dig själv.

’Asana [fysiska övningar], pranayama [andningsövningar] och Hatha Yoga [reningsprocesser som nässköljning etc] är helt grundläggande metoder, och som sådana bör de inte förväxlas med ordet ’yoga’.

Insikten kan komma, samadhi kan uppnås, hälsan kan upprätthållas, psykiska villfarelser kan avlägsnas utan asana och pranayama.’

Det är lätt för honom att säga. Han har använt dessa övningar i mycket hög grad. Jag har också använt dem. Jag skulle inte kommit någon vart utan dem. Jag skulle helt säkert inte ha mött honom. Så vad är det egentligen han menar?

I verkligheten handlar det vi pratar om i kväll, om den upplevelsen man önskar och de förhållningsregler man måste känna till, när man vill längre än till det välbefinnande och den koncentration och vitalitet som vanlig yoga kan ge.

Karma, Bhakti och Jnana

’Vad som är viktigare i detta sammanhang är, att man inte kan uppnå yoga - att man aldrig kan uppnå det utan att utöva Karma, Bhakti och Jnana Yoga.’

Att Swami Satyananda har denna uppfattning om Yoga är intressant – Karma-, Bhakti- och Jnana Yoga. Lägg t ex märke till våra Tremånadersretreater. Jag skulle inte kunna köra Tremånadersretreaterna utan Karma Yoga. Det skulle vara omöjligt.

Kriya Yoga ger dig djup och energi, frihet från begränsningar, både de du har fått i arv från samhället såväl som de som är självförvållade – men det måste läras tillsammans med en viss portion Karma Yoga. Vad hjälper det att göra Kriya Yoga, om du inte vet hur du ska dra nytta av den i de handlingar du utför till vardags i form av Karma Yoga. Energin måste omsättas i handling, så den inte blockeras.

Bhakti Yoga är för mig något ganska speciellt. Buddha bad sina elever att inte tillbe. Gör inga bilder av mig. Men hörde de vad han sade? Det är svårt idag att hitta en religion med fler statyer och bilder än buddhismen. Muhammed sade detsamma, gör inga bilder av gud, och även judarna har sådana föreskrifter.

Det som Swamiji säger här om Bhakti Yoga, det upplever jag personligen kan uttryckas i denna hållning: Hängivelse i allt vad du gör.

Har man denna förmåga, kan man släppa taget gentemot livet, gentemot sig själv – man behöver inte streta emot eller vara på sin vakt hela tiden. Man vågar tro på livet, man vågar leva det.

Det som du bär i ditt hjärta bör förbli en hemlighet. Om det blir till föreställningar och bilder, så kommer det att stå i vägen för din självinsikt!