Som ringar på vattnet

- var börjar världsfreden?

av Mira

Häromdagen stötte jag på synpunkten:

"Man ska se till att yogan inte blir egoistisk, man måste ju tänka på världsfreden också."

Det fick mig att fundera över, när gör man något för sig själv och när gör man något för andra? Och hur hänger det ihop med freden på jorden?

Jag kom att tänka på en sommarkväll på Håå Retreat Center, deltagarna på en ny kurs hade just anlänt. Vi satt i yogarummet och alla presenterade sig. Jag hade tillbringat många somrar på kursgården, eftersom jag tog hand om de ekologiska grönsaksodlingarna, och kände igen en medelålders man från Norge. Han hade varit på kurser ganska regelbundet de senaste åren, och när det var hans tur att presentera sig berättade han livligt:

"Jag hade faktiskt inte råd att komma på retreat i år, men när jag sade till mina vänner att jag inte skulle på yogaretreat blev de alldeles bestörta. De började samla ihop pengar till mig, så jag kunde resa hit i alla fall."

Vi som kände honom log. Han brukade nämligen vara lite väl högt uppe i varv när han kom, och betydligt lugnare och klarare när han reste hem efter två veckor. Tydligen var hans närmaste eniga om att de på det sättet också fick en hel del ut av retreaten.

Vid ett annat tillfälle undervisade jag på skolan i Köpenhamn, och efter en lektion kom en kvinna fram till mig och sa:

"Min dotter tycker så mycket om att jag gör yoga. Ja, hon säger att jag inte skäller lika mycket på henne längre."

Flickans erfarenhet med sin mor är i överensstämmelse med en av grundattityderna i ett program för konfliktlösning som nyligen utarbetats av Conflict Resolution Network i Sydney, Australien, med stöd av FN. Här sägs det:

"Om saker och ting ska förändras måste jag förändra mig."

Att saker hänger ihop och ingår i en helhet kommer också till uttryck i WHO:s definition på hälsa som lyder:

"Hälsa är ett tillstånd av fullständigt fysiskt, mentalt och socialt välmående, och inte endast frånvaro av sjukdom eller svaghet."

Beträffande världsfreden måste jag ha respekt för det arbete som görs för att skapa tolerans och fred mellan folkgrupper och nationer. Genom min erfarenhet av yoga kan jag se att ro och välmående också kommer naturligt inifrån, och sprider sig liksom gott humör och inspiration. Är jag i harmoni med mig själv är det lättare att vara det med omgivningen, och jag funderar på – om det inte är här världsfreden börjar.