Växthuset, processen och ritualen

Om att inviga och bli invigd i avancerad Kriya Yoga

av Swami Janakananda

Det är med Kriya Yoga som med musik, det är inte nog med att få ett instrument i handen, man måste också ha lust att spela - och när man har lärt sig att spela, så gäller det att spela så bra att det tillfredsställer en själv och andra - sedan kan man kanske också bli mästare.

De två första betingelserna blir möjliga under invigningen, den sista genom regelbundet utövande.

Kriya betyder process, en process som till att börja med renar och stärker - skapar lätthet i kroppen och klarhet i sinnet. Detta är grunden, därifrån går man vidare.

Tillägnad Paramhansa Satyananda – se bilden (1968) – och dem som vill leva upp till den undervisning han gav oss personligen under sin tantriska meditationsperiod på 1960- och de allra första åren av 1970-talet.

Inledning

För att eleven ska kunna använda Kriya Yoga på egen hand efter invigningen, måste läraren först leda denne genom en annan form av erfarenhet än det att "bara" instruera i några metoder.

Under invigningen lämnas eleven inte ensam, varken med fritt svävande förväntningar eller med egna föreställningar om vad han eller hon kan.

Invigningen ska garantera att man lär känna metoderna på det mest djupgående sättet - och att man kan utnyttja de kriya som ger styrka och öppenhet till att genomleva det man möter på vägen.

Att bli förtrolig med hela sig själv, och att sedan kunna kommunicera med andra utifrån sig själv, det är ett viktigt resultat av en invigning.

Kursen måste vara tillrättalagd och förlöpa på ett sådant sätt, att vägledare och aspirant tillsammans kan resa genom tillstånd och dimensioner, möta och göra upp med hämningar, rädsla och frustrationer och uppnå insikt och vetande.

Man kan då bygga vidare på det vi kallar andlig "utveckling". Ja, det är egentligen inte en utveckling, utan en insikt om eller upptäckt av slumrande möjligheter, som redan existerar och som väcks till liv och medvetandegörs under processen - en transformation av det tillstånd man redan känner, till ett djupare och större.

Målet är alltså inte att skapa ett ytligt euforiskt tillstånd eller att få en flyktig teknisk kunskap om några övningar, utan att ha tid att nå in till själva livets väsenskärna.

"…yoga betyder inte detta självförverkligande, utan medlen med vilka det uppnås. Yoga är därför ett uttryck för de fysiska och psykiska processer som man använder sig av för att upptäcka människans inre väsen, som är det högsta.
Det är därför inte ett resultat, utan den process, metod, eller praxis genom vilken detta resultat uppnås."

(Sir John Woodroffe, The Serpent Power, om Laya-Krama Yoga, där också Kriya Yoga ingår.)

Att få en pärla…

Kriya Yoga undervisar man inte i utifrån en bok.
Kriya Yoga lär man sig inte från en bok.
Kriya Yoga upplevs i en exakt och samtidigt konstnärlig vidarebefordran, sida vid sida med andra metoder som hjälper till att hålla sinnet öppet och processen igång.

…som inte ska kastas för svin

"Vill du ha framgång, använd Kriya Yoga", hörde jag en gång Paramahansa Satyananda säga.
Jag började nästan skratta, det lät precis som en reklamfilm för hårpomada från 1950-talet.
Idag måste jag ge Swami Satyananda rätt, det uttalandet är inte ett tomt påstående. Men:

"Man kan inte tvinga en annan människa att vara lycklig." (Swami Yogananda)

För att få det fulla utbytet av Kriya Yoga måste du känna ett syfte med livet och vad du vill med dig själv
En viktig sida av Kriya Yoga är den fördjupning du uppnår, det är riktigt, men om du inte tar initiativ och för ett aktivt liv, så kommer du inte att ana vad du ska göra med den ökade energin och inspirationen, som du också får av denna praxis.

Varför en invigningsprocess, kunde man inte bara…?

Den första impulsen till att skriva om de krav man måste ställa på undervisningen i Kriya Yoga fick jag 1990 på min första resa i Australien och Nya Zeeland. Där mötte jag människor som hade lärt sig Kriya Yoga på ett sätt som inte stämmer överens med det jag lärt mig, använt och erfarit som lärare.

Dessa människor hade haft verkningar som inte var de åsyftade och några hade tappat lusten att använda det de lärt sig. De kom därför till min kurs med frågor som fick mig att undersöka vad som kunde ha skett.

Det hade inte varit tal om en egentlig invigning. Det hade handlat om tekniska instruktioner i en undervisning som var ytlig och utan någon kontroll av, om ens de mest grundläggande kriya hade utförts ordentligt. Vidare hade man delat upp inlärningen av de olika kriya på flera kurser, så att eleverna efter första kursen kom hem med en ofullständig bild av förloppet. Flera hade heller inte fullföljt undervisningen.

Eleverna hade inte fått kännedom om de enskilda kriyas inbördes funktion i processen. Inte heller hade de fått en ordentlig erfarenhet av att använda det hela på egen hand.

Det måste ha varit som att läsa noter till en komposition i flera omgångar, utan att kunna spela musiken och utan att kunna uppleva helheten.

Även på olika platser i Europa har människor frågat mig vad de ska göra åt vissa upplevelser, eller berättat för mig att de, mot bakgrund av vad de lärt sig, inte fått vad de förväntade.

Det kan naturligtvis bero på uppskruvade förväntningar, vilket jag dock tillåter mig att tvivla på, verkningen av Kriya Yoga tar man inte miste på, om man lär den ordentligt. Det kan därför bero på att läraren inte haft den nödvändiga kännedomen om denna dynamiska meditation, och inte undervisat utifrån personligt bruk och erfarenhet. Eller så har vederbörande inte haft tid eller mod att ge sina elever möjlighet att genomföra en fullständig och djupgående process - undervisningen har inte ägt rum under de rätta förhållandena.
Här talar jag naturligtvis om den avancerade tantriska Kriya Yoga, som innehåller mer än tjugo verkningsfulla kriya.

Innan invigningen ska eleven förberedas till kropp och sinne, genom en uppvärmning som varar i minst en vecka (på en enmånadsretreat) och detta under förutsättning att eleven har deltagit i retreater tidigare och lärt sig att använda de förberedande övningarna hemma. På en tremånadersretreat varar uppvärmningen i fem veckor.

Under själva invigningen är det helt grundläggande att man har tid att bearbeta allt som sker på vägen. Tillsammans med eleven måste läraren kunna genomleva en process, där upplevelser och energi utnyttjas på ett sådant sätt att man verkligen erfar Kriya Yogans väsen.

Genom att gå hela vägen, genom en noga planlagd process, kommer det inga "undermedvetna utbrott" (sagt med Swami Satyanandas ord), när eleven sedan använder meditationen därhemma.

Men här måste jag tillägga, att naturligtvis beror en stor del på en själv - både när man förbereder sig innan invigningen, under upplevelsen av själva processen, och sedan när man använder Kriya Yoga på egen hand.

"Under denna retreat har du lärt mig att allt mer värdesätta Kriya Yoga som en ritual. Det vill säga att jag har börjat förstå nyttan av att man hela tiden bryter sitt tillstånd, med en huvudböjning eller genom att skifta ställning mellan två kriya eller vad vi annars gör under förloppet. Jag tror, eller rättare sagt, jag känner starkt att de geniala människor som har uppfunnit Kriya Yoga har vetat hur de kunde hålla mitt sinne sysselsatt på rätt sätt. Att det bästa jag kan göra är att ta det lugnt och blott följa metoden, och uppleva den kriya jag är igång med, innan jag går vidare till nästa.

Denna för mig nya hållning har ändrat mitt förhållande till de enskilda kriya … istället för att anstränga mig, tillåter jag mig själv att ge mig hän. Den effekt det ger är ännu mer harmonisk än vad jag tidigare upplevt."

(Gunnar, en svensk elev, som har använt Kriya Yoga under en längre tid och nu är tillbaka i Håå för att uppleva ännu en retreat i Kriya Yoga.)

"Åh Swamiji, jag såg alla dessa vidunderliga färger," sade June Jackson (psykolog från Australien) på en kurs i Indien, 1973.

Swami Satyananda svarade: "Var det egentligen det du skulle göra?" Och han fortsatte: "Kom ihåg, två tredjedelar av sinnet på tekniken, en tredjedel på upplevelserna."

”Människor går på universitet i åratal för att få en utbildning som de bara har glädje av under några få årtionden av sina liv – hur många använder bara några få veckor eller månader på sin andliga utveckling, en utveckling som har betydelse för hela livet och mer därtill?” (Swami Satyananda)

Allt är inte guld som glimmar

På senare år har det skett en devalvering av begreppet Kriya Yoga, om det ska beteckna den meditationspraxis som Swami Yogananda först introducerade i väst, och som Swami Satyananda sedan visade oss i sin fulla potens.

Jag skrev min första artikel om Kriya Yoga i Bindu 1994. Vid denna tidpunkt hade den inte omnämnts mycket eller undervisats i på andra platser. Jag hade då undervisat i avancerad Kriya Yoga i tjugo år.

Strax därefter gick det mode i ordet, och man hörde talas om kriya yoga både här och där. Människor som inte kände till den ursprungliga Kriya Yoga "hittade på" att kalla annan yoga för Kriya Yoga. Plötsligt kunde man lära sig Kriya Yoga på ett veckoslut.

Den avancerade tantriska Kriya Yoga ska inte förväxlas med den "kriya yoga" som man kan lära sig på ett veckoslut eller på en vecka, ej heller är det de fysiska reningsprocesserna Hatha Yoga Kriya eller Shat Karma, som ingår i förberedelserna till invigningen.

I "Yoga Sutra" kan man också läsa om Kriya Yoga, men det handlar om något helt annat, nämligen de hållningar och discipliner i Raja Yoga, som författaren Patanjali står för, och inte alls om de meditationer och praxis som den tantriska Kriya Yoga består av.

Tantrisk Kriya Yogas tre steg:

Nybörjar-Kriya Yoga består av fem små kriya. Inom vår skola har vi kallat denna variation Energins Källa. Ursprungligen hette den Lilla Ajapa Japa eller Vishuddhi Shuddhi - nu kallas den veckosluts-Kriya Yoga. Dock inte hos oss.

Vishuddhi Shuddhi betyder "rening av vishuddhi chakra", halschakrat eller reningschakrat, men omfattar inte bara vishuddhi. Den psykiska rening som åsyftas här är del av de förberedelser som är nödvändiga för att lära sig den egentliga Kriya Yoga.

Vi undervisar i denna nybörjarmetod både på våra skolor i städerna och på veckoslutskurser runt omkring i landet. På våra retreater på internationella Håå Retreat Center i Småland lärs den som en förberedelse till Ajapa Japa, se nedan.

Om verkningar se också Energins Källa

En fullständig instruktion av denna metod finns i min bok, Yoga, tantra och meditation i min vardag, kapitel 11 sid 114 - 115.

Mellan-Kriya Yoga består av nio kriya, och kallas i vår tradition Ajapa Japa. Den undervisar vi i på våra 10- och 14-dagarsretreater..

Namnet Ajapa Japa användes ursprungligen för det femte steget i Japa- eller Mantra Yoga. Det beskrev en spontan upprepning eller upplevelse av mantrat.

Därefter blev namnet Ajapa Japa använt för en enkel meditation där man synkroniserar andning och mantra.

När vi talar om Ajapa Japa i förhållande till den tantriska Kriya Yoga handlar det om en meditation som består av nio olika kriya eller processer. De innehåller bl a en speciell andning, ett mantra och användning av vitalenergins strömmar i förbindelse med kroppens chakra eller psykiska center.

"Med hela din uppmärksamhet upplev nerven,
fin som lotustråden,
mitt i din ryggrad -
och låt dig transformeras."

(Vigyana Bhairava Tantra)

Ajapa Japa ingår som en nödvändig del av förberedelserna för Kriya Yoga.

Swami Yogananda nöjde sig ofta med att endast ge delar av denna meditation till sina elever i Amerika.

Det psykiska andetaget

En av de grundläggande delarna av dessa meditationer är det psykiska andetaget. Det har många namn: Ujjayi Pranayama, Kriya Kundalini Pranayama eller Den psykiska värmens andetag.

Vikten av riktig instruktion

Ansträngning, felaktigt eller inget ljud, bristande pauser efter in- och utandning, kan ge felaktiga och oavsiktliga verkningar, t ex som under hyperventilation.

Det är därför viktigt att läraren känner till detta andetag från sin egen praxis, så att denne med säkerhet kan instruera och rätta eleven.

Jag har tyvärr hört om ett tillfälle i Indien där en australiensisk kvinna skulle instruera en grupp människor i detta andetag. Det skedde på ett så grovt och ytligt sätt att man måste tvivla på om instruktören hade personlig kännedom om detta vidunderliga redskap. Vi fick en elev från ovan nämnda kurs i Indien till Håå Retreat Center. När vi skulle kontrollera hans andetag kände vi inte igen det - han visste heller inte riktigt vad det han lärt sig skulle vara bra för.

När det psykiska andetaget utförs på rätt sätt stärker det kroppens energifält och framkallar ett stabilt meditativt tillstånd, det kan även normalisera blodtrycket och avlägsna depressioner.

Avancerad Kriya Yoga och de som undervisar

Till för några få generationer sedan var Kriya Yoga en praxis som var förbehållen swamier, "Det var vår praxis", sade Swamiji en dag till mig. Den avslöjades inte för andra.

I vår tid har bl a Swami Yogananda och Swami Satyananda beslutat att ge den vidare, och att utbilda några få swamier till att undervisa i den. Vilka krav kan man utöver denna bakgrund ställa på en lärare?

Ja, förutom rent konstnärliga förmågor och hantverksmässig grundlighet, så går det, enligt min mening, inte att undervisa i detta utan att man personligen har sökt det djupa och innerliga genom denna tantriska meditation.

Den som inte själv har sökt denna yoga och verkligen använt den, oberoende av hur stor auktoritet han eller hon må ha i världens eller sina elevers ögon, vet intet om den.

Okunskap ger upphov till föreställningar, och det i sin tur ger upphov till rädsla - rädsla för det okända. Rädsla begränsar det sätt yogan undervisas på och förhindrar människor att upptäcka detta andliga guld.

Man måste ha lärt detta direkt från sin lärare och sedan forskat i det på egen hand - och ha en mångårig heltidsutbildning och erfarenhet som yoga- och meditationslärare bakom sig. Det måste vara de egentliga kraven, och inte vilken klubb man tillhör eller vem man tillber för tillfället.

Oavsett hur bra en aldrig så hemlig process beskrivs av en som lärt sig beskrivningen utantill, men som inte känner de djupare processernas verkan på sig själv, så kan den aldrig avslöjas till fullo. Även om man skrev ned allt i minsta detalj, eller undervisade på grundval av det man lärt sig utantill - utan den invigning som vägleds direkt, som ett oavbrutet förlopp, där alla förhållanden, förberedelser och deltagarnas inställning är som de ska, kan man inte tala om en invigning i Kriya Yoga.

Vägledningens betydelse för två av de finare kriya, beskriver Swami Yogananda i En yogis självbiografi:

"Sri Yukteswar valde följande morgon till att inviga mig i Kriya Yoga. Jag hade redan lärt tekniken av två av Lahiri Mahasayas disciplar - min far och min lärare, Swami Kebalananda. Men min mästare besatt en förvandlande kraft; vid hans beröring vällde ett stort ljus in över mitt väsen, som otaliga solars samtidiga glans. En flodvåg av obeskrivlig lycksalighet översvämmade mitt hjärta till dess innersta kärna."

Träning och fest - konfrontation och insikt - harmoni och styrka

Innan själva invigningen överhuvudtaget börjar, måste den som önskar delta förberedas på den plats där det ska äga rum. Det handlar om att gå igenom en tarmsköljning, komma ned i varv, vänja sig vid arbetsgången och fördjupa sin meditation.

När invigningen sedan är igång tillkommer flera andra meditationer, yogaövningar, dans och musik mm. De stödjer förloppet, håller kroppen smidig och sinnet öppet.

Det hela måste försiggå ostört av yttre påverkningar och distraktioner - "under ashramförhållanden" enligt Swami Satyananda.

Aspiranterna bor på platsen där det äger rum, och lämnar den inte under hela förloppet - och de som arbetar bakom retreaten, med t ex matlagning, administration eller som hjälplärare, måste ha personlig kännedom om och erfarenhet av Kriya Yoga - så de vet vad som försiggår i meditationsrummet och under processen som helhet.

Här handlar det inte bara om en givare och en mottagare, utan om ett samspel mellan alla som deltar i processen.

För deltagarna är det viktigt att inte i förväg, som en snäll skolpojke eller -flicka, låta en önskan om att "förstå" blockera förmågan att uppleva. Dessa måste, med andra ord, vara inställda på att ge sig hän och delta utan förbehåll.

"Bara det finns en enda person i publiken som öppet lever med i teaterstycket, så blir kvällen en succé"

säger den danske skådespelaren Ove Sprogø om en kväll på teatern. Det tycks vara en naturlag som gäller alla former av mänskligt uttryck och samvaro. Öppenhet inspirerar och sprider sig.

Också läraren måste vara inställd på att ge sig hän. Denne måste uppleva sig själv som ett medium som, på sin egen kropp och i sitt eget sinne, möter och övervinner hinder och i viss grad delar upplevelser med eleverna.

Därför är läraren utsatt. Liksom snigeln drar in sina känselspröt vid minsta beröring eller mimosan som snabbt stänger sin blomma - så ska det inte mycket till för att döda den kreativitet som används för att tydliggöra hemligheterna under meditation. Endast lite misstro, okänslighet eller likgiltighet, uttryckt genom missförstånd eller bristande uppmärksamhet, kan vara nog. Många verkliga lärare har ju också, i förtid, slutat undervisa i de egentliga yogametoderna - andra har inte vågat sig ut ur beskyddande guru-rollspel och in i den gemenskap som krävs under processen för att en invigning ska kunna ske till fullo.

Och ändå är de tantriska ritualerna är fulla av kraft ock styrka, och det drar både vägledare och aspirant nytta av.

Med en effektiv meditationsmetod och god vägledning har mätningar visat att hjärnfrekvensen hos de som redan befinner sig i ett avspänt tillstånd påverkar resten av gruppen till att lättare uppnå samma tillstånd.

"I kroppen finns den högsta medvetande-energi (Shiva-Shakti) som genomströmmar allt. I kroppen finns själva naturens energi (Prakriti-Shakti) och alla hennes skapelser. Faktiskt är kroppen ett enormt magasin av kraft (Shakti). Syftet med de tantriska ritualerna är att bringa kraftens olika former till deras fulla uttryck. Det är detta arbete som äger rum under en sadhana."
(Sir John Woodroffe, "The Serpent Power")

Vad är syftet med ritualen?

Är den till för att återuppliva eller återinföra ett trossystem med yttre tecken och åtbörder? Utförs den för att fasthålla en maktstruktur eller säkerställa en nedärvd auktoritet? Vill man hetsa upp folk till euforiska tillstånd eller persondyrkan, så deltagarna kan frånsäga sig självständighet och ansvar?

Nej! Det är en process då du förblir i kontakt med eller återupptäcker din innersta natur, din kreativitet och källan till energi och förverkligande.

Kanske önskar du övervinna det som hindrar dig i att efterleva din innersta bestämmelse.

Ritualen är till för att åter och åter igen tända medvetandets ljus, så det kan brinna högt över det begränsade sinnets teoretiserande, och ge dig förmågan att uppleva.

Att få ljuset att strömma och att låta sushumnas renande flamma brinna klart - vad annat kunde vara syftet?

En process, en ritual eller en cykel, som skapas av en sammansättning av bestämda yoga- och meditationsmetoder måste, liksom komponerad musik, följa bestämda lagar. Metoderna samspelar och förstärker och fördjupar varandras verkan.

Musik kan både vara baserad på nedskrivna noter och på improvisation, när man kommer i kontakt med dess väsen - det är utgångspunkten - men det är musikernas förmåga att kommunicera och deltagarnas öppenhet som får musiken att leva och gör det till en berikande upplevelse.

Om man lämnar konserten hör man ingen musik, och om en eller flera åskådare av principiella eller andra skäl skulle kräva att det skulle spelas något annat eller att det skulle spelas annorlunda, eller med en annan början för att de redan känner till några av de inledande stroferna, eller för att de vill ha det som de är vana vid, eller om de skulle vilja förhålla sig teoretiska till musikstycket istället för att lyssna - så skulle det vara omöjligt att få igång den skapande och upplevande processen. Då skulle det hela dö i ett vanemässigt och mekaniskt utförande. Man skulle låta slumpen råda och inte gå en väg som leder till ett resultat - till en förhöjd upplevelse, eller sagt i förhållande till yoga: ett stabilt ändrat medvetandetillstånd.

Liksom mycket musik har också förloppet av de olika kriya en bestämd lagmässighet och ordningsföljd, en början, mellanstycken, en höjdpunkt och en förlösning. Invigningen i den avancerade Kriya Yoga ska inte delas upp i småstycken, lika lite som ett musikstycke, då skulle den grundläggande upplevelsen av helheten gå förlorad - och man skulle mista den gynnsamma och ömsesidiga verkan, som olika kriya har på varandra, när de utförs tillsammans.

"Upplev ditt innersta som ljusstrålar,
som strålar uppåt från center till center,
så stiger själva det levande upp i dig."
(Vigyana Bhairava Tantra)

Varför en vägledare?

"Lämna dem inte ensamma", sade Swami Satyananda till mig en dag, när vi talade om att undervisa. Vad han uttryckte var inte bara att jag skulle ge mina elever en grundlig vägledning i metoden.

Under läroprocessen försiggår en träning då läraren "stör" eleverna, när de glömmer sig själva i annat. Det bringar dem tillbaka till det egentliga, till meditationen.

Efter träningen är det metoden i sig som fasthåller intresset, eller får en att återvända när man håller på att förlora sig själv i andra ting.

Det jag talar om här är en princip i tantra. Sinnet måste hela tiden hållas engagerat av det verkningsfulla. Metoden ska vara så omfattande att den omöjligt kan göras automatiskt - tankeströmmen bryts därvid utan ansträngning. Detta sker i alla de tantriska ritualerna, både i de sexuella och i de mer avancerade som Kriya Yoga.

I vissa zenkloster går en av munkarna bakom de andra medan de mediterar. När en av deltagarna ändrar kroppshållning och lutar sig lätt framåt, så är det ett tecken på att denne har förvillat sig in i tankar. Denne kontaktas då hövligt, och får sedan en ordentlig smäll över skuldrorna med en flat bräda. Därefter går det en stund innan han glömmer sig själv i tankar igen.

En väsentlig förutsättning

En grundläggande del av träningen är meditationen Inre Stillhet (Antar Mauna) som utövas i ett förlopp av sju steg – och meditationen Returning. De är helt nödvändiga för att lära sig Kriya Yoga.

Dessutom ingår de som del av uppvärmningen just innan invigningen och under denna. En daglig vägledning eller användning av Inre Stillhet och Returning ger bl a en förmåga till att inte rivas med av allt det som strömmar genom sinnet av tankar, känslor och tillstånd. Denna meditation gör att man inte så lätt glömmer sig själv. De förstärker förmågan att leva ett tolerant och självständigt liv gentemot de föreställningar, fantasier och idéer som man kan råka ut för.

Övriga dagliga rutiner, karma yoga, ja även skämt och retsamheter, kan i allra högsta grad hjälpa till att frigöra en människa från åratal av neuroser och frustrationer.

I det dagliga livet i det lilla ashram som Swami Satyananda hade på 1960-talet blev man lämnad i fred när man var närvarande och uppmärksam. Men i det ögonblick man hade hamnat i ett självupptaget, euforiskt eller entusiastiskt tillstånd eller i ett rollspel, där man menade att man var något annat än sig själv - t ex att man var upphöjd över det hela, även om det var tydligt för alla att det var man inte. Då var det nästan som om hela situationen blev iscensatt, bara för att man själv skulle inse tillståndet man hade hamnat i. Man kritiserades inte, men upplevelsen fick en att inse…

Under meditationen kan det ske att man glömmer sig själv i dagdrömmar eller bekymmer, reagerar eller begeistrat sitter och tänker på det man gör - istället för att göra det. Då hjälper en oskyldig fråga från läraren under vägledningen en att återvända till praxis, till upplevelsen av det som försiggår.

Många har en "guru" på distans, som man möter vid festliga tillfällen, eller som man inte möter alls, men som man drömmer om, men det har inget att göra med direkt vägledning i en daglig träning.

Jovisst, man kan föreställa sig allt möjligt, framför allt sitter folk därhemma med sin "yoga" och blir "lärda" och överkänsliga på grundval av böcker och drömmar. Eller också går de åt andra hållet och blir starkt fysiska, och tror att överdriven gymnastik och smidighet är den enda lösningen, fast det varken gör till eller från.

En introvert, självupptagen eller inbilsk hållning hör nog till de svåraste hindren för att uppnå ett öppet tillstånd, ett utvidgat medvetande och en känslig och respektfull inställning till sig själv och allt levande. Därför använder vi de tantriska teknikerna.

Vet du det eller gissar du?

När du uttalar en åsikt eller dom över andra, när du tolkar vad andra säger, din lärare till exempel, vet du det eller gissar du?

I Patanjalis Yoga Sutra nämns olika hinder för självförverkligandet. Ett av dem är missförstånd. Det att eleven snabbt misstolkar lärarens instruktioner efter sitt eget huvud, för att därvid undgå att ge upp invanda föreställningar. Det ger ingen insikt, utan hindrar en i att uppfatta det gynnsamma.

Ljusets rotation

"Efter cirkulationen i överensstämmelse med lagen,
vänder man uppåt mot himmelen under inandning.
Under utandning ledes energiströmmen mot jorden.
En tidsperiod består av sex intervaller.
I loppet av en period med två intervaller samlar man sig.
Det stora Tao utspringer ur mitten.
Sök inte efter den ursprungliga kärnan utanför detta."

(Hui Ming Ching. Secret of the Golden Flower)

I den kinesiska boken Secret of the Golden Flower finner vi spår av det tantra bygger på:

"Att hålla sig till det verkningsfulla och inte förfalla till föreställningar."

Man varnar för att gå in i "fantasins håla". Istället bör man hålla till i energins oändliga rymd och låta energi och andetag förenas i elixirens [amrit, nektar, ambrosia] område… detta är den rätta rymden.

"I fantasins håla däremot öppnar man för "demonernas" värld…"

Under meditationen måste människan besitta en slags medveten intuition, så denne kan känna att energi och andetag förenas i nektarns verkningsfält; man måste känna att en värme utlöses i förbindelse med att det äkta ljuset, lätt som en dimma, börjar röra på sig.

"I motsats till vårt sätt att tänka, så har aboriginerna inga ord eller begrepp för något som ligger mellan den arketypiska drömtidens epok och den faktiska fysiska världen. Det finns inga ord eller beteckningar för fiktion, fantasi eller personlig inbillningskraft. Något som inte äger rum eller som inte förnims är helt enkelt lögn."
(Voices of the First Day. Awakening in the Aboriginal Dreamtime av Robert Lawlor)

"Det som finns här finns överallt,
det som inte finns här finns ingenstans."
(Visvasara Tantra)

Så vad vill du helst? Drömma om alla tillvarons möjligheter, eller leva i överensstämmelse med din energi och ditt andetag? Om dina handlingar har sitt ursprung i detta behöver du inga fantasier. Du kommer att kunna se vad livet verkligen har att bjuda på!

Yoga, andningsövningar och avspänning är del av processen

Den inre upplevelsen förstärks under inlärningen av Kriya Yoga - och det kan ge tydliga minnen, insikter och aha-upplevelser, men det kan också göra en medveten om stämningar och tillstånd som tidigare varit mer eller mindre omedvetna.

Under kursen spelar, förutom själva Kriya Yogan, många olika ingredienser in. En bestämd metod eller meditation sätts in just när den behövs, för att fånga och frigöra ett tillstånd, för att inspirera genom upplevelse - och för att leda processen i den önskade riktningen. Hela sammanhanget är till för att hålla koncentrationen på spåret och medvetandet vaket.

Därför fortsätter vi, jämsides med Kriya Yoga-inlärningen, med fysiska övningar (asana) och andningsövningar. Det säkerställer ytterligare att energins strömmar hålls rena och motverkar blockeringar, av både mental och psykisk karaktär.

Meditativ sång och dans en eller två kvällar i veckan är inte bara ett avbrott i rutinerna, det är också en hjälp att hålla processen igång och sinnet öppet och mottagligt. I positiv bemärkelse blir du under dansen del av en gemenskap och inte lämnad ensam, med fantasier och bekymmer, och du övar upp förmågan att ge dig hän.

I en kanot kan ett okoncentrerat och självupptaget tillstånd förorsaka att du kantrar, så där går det inte heller att glömma sig själv.

Ja, även en ridtur spelar in. Det är ganska svårt att vara introvert när du sitter på en häst eller sköter om den. Hästen önskar, ja direkt kräver, att du är närvarande och ger kontakt medan du rider och är tillsammans med den. Gör du inte det, kommer nu nog att göras uppmärksam på det. Om du behandlar ett levande väsen som en maskin eller något okänsligt, nedvärderar du det ju, och vilken glädje har ni båda av det?

Detta gäller för övrigt också de människor du har med att göra. Det är bra både för dem och dig själv om du vågar ge en ordentlig kontakt - och inte bara pratar dig ifrån det.

"Det visade sig vara långt starkare att arbeta inom fasta ramar än när jag lät allting driva. Ramen var: samma plats, och den dagliga genomgången av teknikerna. Ramen ger fasthet, trygghet, gränser; så mitt tvivel, min förvirring, tvekan eller rädsla inte längre kan förhindra mig att handla." (Synne)

Ashramförhållanden i "växthuset" under retreaten

Kosten

I ashramets skyddade miljö blir sinnet inte upphetsat genom onödig stimulans. Under invigningen innebär dieten efter tarmsköljningen, och på retreaten som helhet, att du inte intar några stimulanser - varken svart te, kaffe, choklad, alkohol eller starkare saker, som narkotika eller t ex lyckopiller. Det är bannlyst för att hålla tillståndet under inlärningen både känsligt, klart och stabilt och för att göra nervsystemet starkt och oberoende av stimuli.

I dieten ingår heller inte starka kryddor. De kan, när känsligheten ökas, riskera att binda energin i tarm- eller magregionen och därigenom påverka humöret och det psykiska tillståndet. Maten måste alltså vara av sådan art att varken nervsystem eller mage blir irriterade.

Massmedia och miljö

Att leva på andra människors fantasier, genom en vanemässig förbrukning av nyheter och underhållning i medierna, kan begränsa ens handlingskraft och självständighet, och det skapar rädsla. På skärmen upplever du inte att du kan göra något med ditt eget liv, och du mister förmågan att vara dig själv.

Istället för att identifiera sig med mediernas bekymmer kan man under en retreatperiod ta en paus från allt detta, för att vara tillsammans med sig själv och andra levande människor.

Jag kan jämföra en vistelse i Håå med "pyramiden" som vi har på retreatcentret. Den vilar sinnena.

I en sådan pyramid finns en 2,40 x 2,40 m stor bassäng inbyggd. Den är fylld med ca 25 cm vatten, som har en salthalt som får din kropp att flyta. Pyramiden är ljudisolerad, och när dörren är stängd är det mörkt. Saltvattnet har kroppens hudtemperatur, och luften förnyas konstant på ett ljudlöst sätt. Du utsätts alltså inte för några påverkningar eller variationer av temperatur eller luft, och saltvattnet gör att du i viss grad känner dig viktlös.

När du under cirka en timma flyter helt stilla i pyramiden och inte alls utsätts för yttre påverkningar, faller sinnet till ro. När sinnena får vila skapas inga nya tankar - och det som redan finns i sinnet tänks klart. Detta motsvarar den yogametod som kallas pratyahara, och som används i avspänningen Yoga Nidra och i en del av Inre Stillhet. Efteråt befinner man sig i ett tillstånd av ro och klarhet.

En sadhanaretreat i ett ashram kan jämföras med den verkan som man uppnår i pyramiden. Utan inflytande från mediernas rastlösa underhållning, telefoner och miljön där hemma, ger man inte enbart sinnet, utan hela organismen en sådan ferie, att man får ro till att genomgå den invigning och träning man kommit för. Sinnet kan nu smälta och göra sig fri från gamla ting och gå på djupet med inlärningen.

Därför är det en del av villkoren för att lära den avancerade Kriya Yoga, att det sker under så speciella förhållanden som dem vi har skapat i Håå.

Om man skulle undervisa i Kriya Yoga i en stad så skulle man t ex inte ha några garantier för att folk verkligen använde de kompletterande yogaprogrammen och en jämlöpande Inre Stillhet-meditation, som tillsammans håller kropp och sinne fria från blockeringar, tills Kriya Yogan börjar verka. Tillståndet under invigningen måste vara balanserat, rent och fint, både mentalt och fysiskt. Det uppnås genom dieten och de förhållanden som gör att man inte blir frestad till att inta annat än dieten. I staden utsätts man för alla möjliga stimuli och påverkningar.

Det finns exempel på att en sådan undervisning har ägt rum i europeiska storstäder. Detta, som jag har hört om i andra hand, skulle ha gett dåliga och oönskade resultat.

Ritualen är inte en flykt bort från något, utan ett sökande mot det ursprungliga, en återetablering av kontakten med den inre källan, med det spontana och förmågan att vara.

Medan processen äger rum kräver den, liksom en späd planta som ska växa sig stark, ett skyddande växthus. Inte vilken situation som helst, utan ett ashram som är inrättat för detta speciella ändamål, och i överensstämmelse med detta:

"Först finns TAO, det naturliga, det spontana och oförställda.
När Tao mistes uppstår helighet.
När helighet mistes uppstår rättfärdighet.
När rättfärdighet mistes uppstår välgörenhet.
När välgörenhet mistes uppstår formalism.
När formalism mistes uppstår kaos.

Därför ge upp helighet,
låt rättfärdighet fara
och de tiotusen familjerna
ska leva i fred och lycka"

(Tao te King av Lao Tze)

Tantra

Tantra tar sin utgångspunkt i det sunda och ursprungliga.

Alltför mycket tänkande här på jorden tar sin utgångspunkt i den sjuka människan, och i den lidande och olyckliga människan. Det gäller inom medicin, där patienten ofta hålls i en underordnad och osjälvständig roll, som kräver omsorg. Man har inget att säga till om gentemot läkarens allvetande om ens eget tillstånd, och man lär sig inte att delta aktivt i den helande processen. Inom psykoanalys, i olika former av "healing", konst, filosofi, religion, ja till och med inom vissa av yogans riktningar betraktas människan som grundläggande lidande.

Därmed skapas och fasthålls en falsk identitet hos oss människor, en förvrängd bild av vår sanna natur. När vi ska botas, blir arbetet därför som när man inom politik har ett dåligt lagkomplex som man hela tiden lappar på - ett lagkomplex som hävdar att alla människor är förbrytare tills det motsatta är bevisat.

Människans innersta väsen är friskt, starkt, sunt och strålande. En sådan uppfattning om oss själva måste vara utgångspunkt för all hjälp vi ger varandra eller som vi ger oss själva. När vi då och då glömmer oss själva och håller fast vid en falsk identitet, så behöver vi blott inse vår sanna natur för att komma vidare - även om det ibland är lättare sagt än gjort.

Äkta invigning (och därmed det helande som ofta följer som en bieffekt) ger dig en upplevelse, där du ser dig själv som den du egentligen är - du vänder tillbaka till dig själv.
Det är här läraren måste kunna ta dig genom den kris det innebär att släppa falska och självförnedrande föreställningar - och genom upplevelse och insikt visa dig att tillstånd inte är ihållande och slutgiltiga. Du lär dig hur du undgår att mista dig själv, i det du inte är.

Tantras metoder och det vetande du mottar kan användas till att locka fram den människa i dig som går livet till mötes och är stark nog att vara trogen sin egen natur.

Jag upptäckte vad det vill säga att vara levande genom att vara det, inte genom att leva på drömmar och ideal. Metoderna hjälpte mig, och jag avlägsnade alla de variationer av ursäkter och rädsla, som jag hade byggt upp omkring mig, hinder som stod i vägen för att jag skulle kunna vara den jag egentligen är - och därmed vara något för andra.

"Kriya Yoga är en rit, en ceremoni, en metod, en sadhana. Det är en metod till att förfina ens krafter, så det individuella medvetandet kan tränga igenom till djupet av ens natur." (Swami Satyananda)

Tantra är mer än sexuella ritualer

Det finns tantriska ritualer som med alla sina element kan vara en hel dag och en natt, ja ännu längre. De mest kända är de sexuella. Kriya Yoga har en struktur som kan jämföras med den sexuella ritualens förlopp och uppbyggnad, men den är mer djupgående och med en ihållande verkan. Den kräver sin förberedelse, sin uppvärmning, och under själva förloppet sina olika kriya - några säkrar en harmonisk process, andra finstämmer sinnet, eller renar energin och styrker uppmärksamheten, och det hela kulminerar till slut i de djupa kriya, de allra finaste av meditationer.

"Medan andetaget skiftar från ned till upp, och igen medan andetaget vänder från upp till ned - under dessa skiften, inse."

"Eller när andetaget är helt uppe och har stoppat av sig själv, eller helt nere och stoppat - i en sådan universell paus försvinner ens lilla själv."

(Vigyana Bhairava Tantra)

I slutet av 1960-talet då Paramhansa Satyananda själv undervisade i den stora tantriska Kriya Yoga, blev det hela genomfört som en lång invigning. Resultatet var att vi lärde oss en tantrisk ritual som bestod av mer än tjugo kriya. Hemligheten med att lära sig och utöva de olika kriya på detta sätt är mer än blott en inlärning av några övningar, det är transformerande och energigivande.

Vi rörde oss genom alla våra dimensioner, från det fysiska, via det mentala, känslomässiga, energimässiga (med pranans eller livsenergins strömmar), det psykiska (bl a med chakrana), det astrala och det kausala, till det rena medvetandet.

Själva invigningen i Kriya Yoga, förutom den förberedelse som äger rum omedelbart innan, bör vara minst 21 dagar. Därför måste det hela, uppvärmning, invigning och ett par dagar till att komma ut ur tystnaden på slutet, sammanlagt vara minst en månad. Om Sadhana – om cykler i helande och inlärning och om att iaktta tystnad under invigningen i Kriya Yoga.

Kortare kan det inte göras! Men gärna längre. Ju längre tid man har till inlärningen av Kriya Yoga desto djupare kan man gå, desto mer kan man upptäcka om sig själv och de möjligheter som finns i Kriya Yoga, desto större inre rening kan man uppnå. På den årliga Tremånadersretreaten utgör själva Kriya Yoga-invigningen minst 33 dagar. Den äger rum efter en fem veckors uppvärmnings- och förberedelseperiod, och följs av tre veckor för att smälta det hela - och till ytterligare fördjupning och undersökning av andra metoder, som man vid denna tidpunkt är redo för att få utbyte av.

Den ena av de Kriya Yoga-retreater jag undervisar på varar i en månad, och kräver därför minst en retreat innan. Där blir aspiranten förberedd med yoga och meditation, Inre Stillhets sju steg och Ajapa Japas nio steg, metoder som han eller hon sedan använder hemma under en period innan invigningen i Kriya Yoga.

Den lärare som inte har tid till att ta det så lugnt att saker och ting kan få lov att falla på plats och upplevas i ett sammanhängande förlopp och inte uppdelat i flera korta perioder, borde, endast av denna anledning, avhålla sig från att undervisa i Kriya Yoga.

En elev på Nya Zeeland visade mig tydligt, vad som sker när en lärare, som inte har ett ordentligt förhållande till Kriya Yoga, undervisar i det. Denne lärare måste ha haft någon slags ordningsföljd att utgå från, och så har vederbörande formellt beslutat sig för att lära den elev jag hade på retreat de tio första kriya på listan. Det resulterade i att Tadan Kriya, som var den sista på denna tillfälliga lista, råkade avsluta förloppet. Och så kommer han till mig och säger att han känner sig rastlös eller orolig i kroppen när han gjort detta program. Det är självklart för alla som känner till detta att man inte kan avsluta med Tadan Kriya. Tadan måste följas av kriya som förfinar dess relativt grova, men åsyftade verkan, och därefter av meditativa kriya, som integrerar och harmoniserar den ökade energin.

Det är grundläggande viktigt att invigningen består av alla kriya, både de grova, de mellersta och de fina, så eleven inte sänds hem med en ofullständig erfarenhet av ett förlopp, och så att han eller hon varje gång kan avsluta det på ett harmoniskt sätt.

En invigningsprocess måste nå längre än hämningar, begränsningar och vanor

En process i tantrisk betydelse är en cykel som har en början, ett förlopp som utvecklas och ändras, och en avslutning - det är något du genomlever.

Under invigningen ska förloppet bringa aspiranten längre än denne är när förloppet börjar. Om man inte når utöver tidigare begränsningar, så är det ingen invigning. Vi ser det av namnet Kriya, som i detta sammanhang inte bara betyder handling, alltså ett beslut som förs ut i livet, utan en dynamik - en process, där något sker - en transformation av föreställningar och tillstånd.

Kriya Yoga-förloppet är en sådan tantrisk process: varje meditationsmetod, varje kriya som den innehåller spelar en roll, och de olika kriya kompletterar varandra, liksom för övrigt allt annat som sker på retreaten. Varje del av förloppet förbereder för nästa, och öppnar dörren till att gå längre. På detta sätt byggs en känslighet och en förmåga till att gå på djupet upp gradvis, så du kan uppfatta och använda de finare "nycklarna" till ditt väsens dimensioner i slutet av förloppet.

Processen verkar inte endast genom de övningar man gör, utan också genom att man gör något annat än man brukar - att man inte följer vanor och rutiner och tankemönster om vad som är möjligt och inte möjligt.

Just detta, att man släpper det som tynger och skymmer sikten, är kanske det viktigaste med invigningen.

Men ingen kan tvinga en. Jo, processen hjälper en, med alla metoder den innehåller, inte minst de olika kriya, lärarens erfarenhet och deltagarnas inställning. Man måste alltså själv vara öppen för möjligheterna och använda dem, och det lyckas de flesta med.

Grotowski

Låt mig ge ett exempel från ett helt annat sammanhang:

Då jag var mellan 20 och 30 år sysslade jag med teater av olika slag.

Genom pantomimen fick jag ett ohögtidligt, robust och praktiskt förhållande till de klassiska yogaställningarna (huvudstående, axelstående, plogen osv), såsom de har använts av konstnärer i den kinesiska och indiska traditionen.

Sedan sökte jag vidare, både med det yogan kunde ge mig och inom teatern.

Mitt möte med ett par östeuropeiska teatermänniskor lärde mig hur ett förlopp kan bära en längre än det man förväntar av sig själv. Det var polacken Jerzy Grotowski och hans assistent, den på den tiden ledande skådespelaren, tjecken Ryszard Cieslak. (Se också boken Towards a Poor Theater av Grotowski, Odin Teatrets Förlag, 1968, med förord av Peter Brook).

Grotowski och hans trupp inviterades till Danmark av Studenterscenen, där jag var aktiv, och av Odinteatern, som idag är världsberömd för sina helt unika föreställningar och sitt sätt att träna skådespelaren. Odinteatern grundades av italienaren Iugenio Barba, ursprungligen elev av Grotowski, och ligger i Holstebro i Danmark.

Träningen, som Grotowski och Cieslak utsatte oss för, började ofta med en blid uppvärmning, då vi följde Cieslak och gjorde alla övningar och improvisationer i ett förlopp. Han började med både statiska övningar och dynamiska förlopp, som vi lätt kunde efterlikna. Det hela utvecklade sig snart till allt mer krävande rörelser och kroppsliga uttryck.

Förloppet gick också upp i tempo, så det fanns inte tid att tänka på egna begränsningar. Antingen följde man med och utförde mer och mer fantastiska övningar, eller också hoppade man av. Ingen av deltagarna hade någon möjlighet att hämma förloppet för de andra, varken genom att hålla igen eller genom att börja teoretisera!

De som lyckades - och därmed menar jag inte bara att vi kunde följa Cieslak i de fysiska övningarna, varav några var yogaställningar, utan också att i starka konfrontationer med blottade känslor stå ansikte mot ansikte med honom - nådde i slutet av förloppet fram till äkta, djupa och ohämmade uttryck, och på det fysiska planet t ex till tigerhoppet - och här var det inte tal om människor som i förväg var tränade som gymnaster eller akrobater, utan om vanliga skådespelare, regissörer och annat teaterfolk.

Det att vi satte oss över begränsningar - oavsett hur långt den enskilde kunde följa Cieslak i förloppet - gav oss alla en förlösande erfarenhet som jag i alla fall har haft glädje av senare.

Mötet med Grotowski och Cieslak blev en invigning, som visade mig att man kan spränga ramar oavsett om det är ens egna eller andras föreställningar som har satt dem.

Vi har gjort det från tidernas begynnelse

I den dans, som ingår i naturfolkens ritualer och invigningar, finner vi samma mönster som hos Grotowski.

Också här värmer man upp, först med långsamma rytmer och rörelser - sedan når dansen en höjdpunkt då man uppnår en outtröttlighet och allting går fortare och fortare. Kroppen frigörs och övertar styrningen så sinnet måste glömma alla önskemål om prestation och skönhet. Det är här deltagarna upplever det medvetandetillstånd som är nödvändigt för att motta invigningen, och utvidga den uppfattning av verkligheten som vederbörande har haft hittills.

"'Var redo, var redo skifta väg. Vi är våra handlingar. Livet låter dig välja och förklara vad som är vad. Gå bort från oss Esu, ge dig i väg, du skälm.' Så låter sången under dansen."
(Birgit Åkesson Källvattnets Mask, om dans i Afrika)
Esu förvirrar, han är våra misstag, men också den som gör att vi blir medvetna och kan släppa dem.

Hos naturfolken äger invigningar rum flera gånger under livet; först i övergången från barn till vuxen, därefter mellan ungdom och mogenhet, och sedan, mitt i livet, och på slutet, mot ett allt större vetande. Varje livsavsnitt behöver sina introduktioner och frigörelse från gamla begränsningar.

Processen i tantriska ritualer

Nåväl, yogan och de olika tantriska ritualerna sysslar kanske inte med tigerhopp, men syftet är det samma - att få människan att vara sig själv - bakom alla föreställningar och självbedrägeri, bakom alla komplex som binder oss till sjukdom och lidande.

"Vi avlägsnar det från skådespelaren som fastlåser honom, men vi lär honom inte att skapa - till exempel hur man spelar Hamlet, vad en tragisk gest består i, hur man spelar en fars - för det är just i dessa 'hur' som fröet sås till de banaliteter och klichéer som struntar i den skapande processen."
(Jerzy Grotowski Towards a Poor Theatre).

I tantra "lär" du dig inte att uppföra dig ordentligt, som så många "heliga" yogier (ja, ursäkta ironin) kräver av sina anhängare. Det måste du själv ta ansvar för. Men du hittar din egen förmåga att forma ditt liv på ett självständigt och moget sätt.

Denna Kriya Yoga är nog den mest genomgripande av alla tantriska processer, men det är som med flera av de andra avancerade ritualerna, tydligen är de inte något för alla, liksom alla inte heller ska undervisa i dem, enbart dem som kan och vill leva upp till villkoren för Kriya Yoga diksha - Kriya Yoga-invigningen.

Att släppa det som står i vägen

Att ge upp ett involverat tillstånd, är att dö - och bli pånyttfödd, friare än förut.

När en pojke skulle invigas hos aboriginer i Australien skedde det med en säker förvissning om att han verkligen skulle dö och återfödas under ritualen. Hela ritualen är byggd upp på ett sådant sätt att den ännu oinvigde inte förväntar annat. Hela stammen (de redan invigda) spelar med i detta skådespel, för att bevara illusionen eller spänningen och därmed intensiteten i upplevelsen, som visar sig vara ett otroligt effektivt sätt att bibringas nytt vetande.

Invigningar i olika livsavsnitt kan också i all hemlighet ske hos oss. Det är som om livet självt hjälper till, plötsligt står vi inför möjligheten att möta de utmaningar och få de upplevelser vi behöver, eller så får vi möjligheten att möta den eller de personer som kan hjälpa oss vidare.

"Stoppa inte när en smärta dyker upp, utan fortsätt tills du har genomlevt eller övervunnit den." (Ramamurti Mishra)

Att släppa en spänning eller ett involverat tillstånd är ibland som att gå upp för en brant backe, man vill inte och tänker på allt möjligt annat man vill göra istället - när man så kommer över toppen, och det är nedförsbacke, undrar man: var det allt?

En slutsats, tills vidare

En cykel måste fullbordas, förloppet genomlevas och helheten upplevas, de grundläggande hämningarna som isolerar och skymmer horisonten släppas.

Ni har nu genomlevt det mesta av en retreat. Ni har gått hela vägen. Ni har deltagit i reningsprocesserna, ni har tränat de fysiska övningarna, upplevt och lärt er hela cykeln av kriya i Kriya Yoga, tillsammans med olika andra meditationer och processer, och alltihopa har utgjort en helhet, ett samspel.

Denna helhet har givit er en stabil verkan och en rening, som inte bara är fysisk. När ni kommer hem med resultatet av denna rening, och förhoppningsvis med en insikt, och ser detta mot bakgrund av vardagslivet så kommer ni att uppleva en skillnad i förhållande till det tillstånd ni var i innan retreaten.

Ni förnimmer att det ni har nu, både verkningar och redskap, är handgripliga och ni vet också att ni inte har varit här för att förvilla er in i overkliga tillstånd eller drömmar om avlägsna ideal, ej heller har ni varit här för att lära er att tillbe någon. Nej, det har inte funnits möjligheter för den sortens undanflykter eller misstag. Det har förhållandena, vägledningen och sammansättningen av aktiviteter, övningar och meditationer sett till. Men observera, det är bara för att ni själva var inställda på det och aktivt har deltagit i det hela.

Ni har nu en förståelse för vad en invigning innebär - och kan se vad det vill säga om man inte får möjlighet att genomleva en komplett process, utan blir stående halvvägs. Det skulle vara som trollkarlens lärling som inte själv gått hela vägen, eller som inte förmår att bibringa någon annan den kompletta erfarenheten. Utan att gå hela vägen i förloppet, är det inte säkert att vi skulle ha kunnat dra de illusioner som fascinerar och involverar oss upp med roten, och i så fall skulle det fortfarande funnits plats för misstag.

Ni har nu den säkerhet att ni kan använda detta - det är det ni håller på att upptäcka under dessa sista veckor av retreaten. Och utan denna insikt, hur skulle det gå med överblicken och motivationen? Då skulle det vara lätt att bli involverad igen och mista den klarhet som ni håller på att stabilisera…

Alla de tekniker och förhållanden som ni har haft till förfogande här på retreaten, och det att ni har följt de betingelser som bl a är knutna till tystnaden, har gjort att ni inte kunnat hypnotisera er själva in i något annat. Var för sig har ni förblivit det ni är - er själva - på en gång oberoende och del av vår gemensamma verklighet.

När vi mister våra rötter och förbindelsen till traditionen, både i vår egen kultur och med hänsyn till de metoder vi använder oss av, så famlar vi i blindo. Vi blir till förbrukare och uppfinnare. Vi tror att vi kan köpa oss till allting, nöjer oss med att "studera" det, av nyfikenhet och utan engagemang. Vi förväntar oss att få byta det eller få det omgjort, ifall vi inte förstår det eller tycker om det. Allt blir förvrängt på detta sätt. Psyket och naturen blir förstörda. Det kan man inte göra med livet - och absolut inte med dess djupare sidor.

Processen i den kompletta invigningscykeln har skyddat er. Den har visat hur ni, oavsett vilka yttre villkor ni måtte råka ut för i framtiden, kan förbli i kontakt med er själva och i balans. Så är det i alla invigningsritualer överallt på jorden, i alla fall där det handlar om ändrade medvetandetillstånd, och det gäller ju speciellt hos naturfolken och i den ursprungliga tantratraditionen.

Man blir invigd för att kunna leva med ett större vetande och medvetenhet i den livsperiod som följer.

(Från en pratstund i slutet av en Tremånadersretreat på Håå Retreat Center.)

Om Tat Sat

Andra texter om Kriya Yoga hittar du under Tremånaders Sadhana-retreaten - och - Kriya Yoga-retreaten, samt i följande artiklar om pilotstudier och forskning om Kriya Yoga: Kartläggning av hjärnans aktivitet efter Kriya Yoga - och - Varaktig och djupgående effekt -

Bilderna på sid 13, 15 och 19 är från Mithila, ett område i Bihar i Indien, där i synnerhet kvinnorna dekorerar husväggarna. Bilderna är emellertid inte ytligt pynt, utan dess ursprung är folkkonstens starka primitiva källa, varifrån också de tantriska yantra härstammar sedan forna tider. Denna konst kallas Madhubani efter en by i området. Ritningen Tigerhoppet gjorde målaren Sohan Qadri till denna artikel. Fotografierna av Swami Satyananda år 1968 och -69 är tagna av Swami Janakananda. Fotografierna från Tremånaders-Sadhana-retreaten år 2007 togs av Turiya. Den aboriginska målningen är gjord av Joanne Nangala.