Nada Yoga – yttre och inre

Samlat och redigerat av Swami Janakananda
Baserad på texter av Sankaracharya, Swami Sivananda, Kabir och Goraknath bland andra, men framförallt på Swami Satyanandas undervisning och Swami Janakanandas egen erfarenhet.
Reviderad 2009 och 2017.

Nada Yoga handlar om ljud. Det är kunskapen om ljudens kvalitet och påverkningskraft. Det finns ljud som är grova och ljud som är fina. De allra finaste ljuden hör vi i det inre.

År 1969 besökte jag tillsammans med Swami Satyananda ett ashram i Bhagalpur i Bihar i Indien. Här hade en yogi slagit sig ner och specialiserat sig på Nada Yoga. Jag kommer ihåg att det i detta ashram fanns stora målningar av mediterande figurer, med regnbågsauror målade omkring dem. De olika färgerna illustrerade olika medvetandenivåer, och deras motsvarande inre nada (ljud).

Anledningen till att denna yogi, som för övrigt hade samma lärare som grundaren av TM, Maharishi Mahesh Yogi, hade grundat ett ashram just här var att området, som låg ett stycke utanför staden, tidigare tillhört militären. Soldaterna hade grävt djupa underjordiska gångar och tunnlar, som sträckte sig ända till staden. I förbindelse med dessa gångar djupt nere i jorden fanns hålor eller uppehållsrum, och det var dessa yogin var intresserad av. Här kunde man sitta och meditera utan att höra ett ljud från det larmande Indien. Istället kunde man koncentrera sig på de inre ljuden.

I den totala stillheten därnere upplevde jag hur de trädde fram extra klart. Sådana ideala villkor kan det vara svårt att återskapa. Vi kan emellertid kompensera för dem med olika övningar och ställningar. Detta beskriver vi i denna artikel.

Den yttre Nada Yogan - under musikens påverkan

Då jag för några år sedan spelade in Upplev Yoga Nidra, bad jag musikern och kompositören Roop Verma att göra bakgrundsmusiken till den långa av de två djupavspänningarna på bandet. Jag visste att han, genom sin kunskap om den gamla indiska musiken, kände till de yttre ljudens påverkan på människan. En kunskap om toner, och sammansättning av toner, som annars har varit nära att falla i glömska. Han lärde sig detta, dels hos sin första lärare Swami Syam, och dels genom studier av gamla skrifter om Nada Yogan inom den indiska musiken.

Som den förste i vår generation spelade han in, i förbindelse med produktionen av Upplev Yoga Nidra, teman och harmonier som stämmer överens med och berör våra olika chakra eller psykiska center.

Roop Verma ska berätta lite för oss om den indiska musikens utveckling och delning, bort från en ursprunglig enhet och kraft.

Ett år då Roop Verma kom för att spela på vår Tremånaders sadhana-retreat frågade jag honom om det inte fanns olika sätt att framföra indisk musik. Jag hade förvånats över att vissa idag kända musiker i Indien föreföll mig föga meditativa. Jag tycker mig uppleva stor skillnad mellan de som "framför" eller "uppträder" med sin musik; och å andra sidan människor som flöjtspelaren Pannalal Ghosh och sångaren Kumar Gandhava, som i sin musik utstrålar en sådan grad av hängivelse att det försätter lyssnaren i ett djupare tillstånd. Roop gav mig svaret i en introduktion till den musik han skulle spela för oss.

"Till för omkring tusen år sedan fanns det inget som hette 'konsert' i den indiska traditionen, man framförde inte musik, dans eller sång som en föreställning. Musiken var begränsad till templen, där den användes i förbindelse med ceremonier och ritualer. Den bestod inte av underhållningsmusik, utan var vad jag vill kalla mycket kraftfulla ljudformler. Det är som med olika element, du blandar dem och uppnår en bestämd verkan. Dessa ljudformler användes förr i tiden för att skapa lugn och ro i oroliga sinnen och trötta kroppar. De skulle förändra och transformera de som lyssnade. Å ena sidan hade det en terapeutisk verkan: att ta bort besvär och läka sjukdomar. Å andra sidan var syftet att samla uppmärksamheten hos de människor som kom till templet, och skapa ett tillstånd av fördjupning och koncentration. När vi vilar i oss själva och kan samla oss kring det vi gör, så får livet en annan mening. När, å andra sidan, vårt sinne är splittrat, så påverkar det också det sätt vi upplever på. Så musiken tjänade som ett redskap för att uppnå denna koncentration.

Från början av det elfte århundradet ser vi en förändring i Indiens historia. Många främlingar trängde in i landet och ockuperade det. De gjorde det till en del av sina imperier. Perserna och mogulerna bara för att nämna några. De tyckte så mycket om musik och konst att de inbjöd musikerna till hovet, för att visa dem ära och uppskattning. Därför skedde det något mycket betydelsefullt här i början av det elfte århundradet. Musikerna, och den musik som fram till denna tidpunkt hade spelats i templen, gjordes tillgänglig för alla, från kungen till vanligt folk. Människor som inte kom till templen kunde nu njuta av musiken.

Det innebar emellertid en nackdel. Förr i tiden behövde musikerna inte hävda sig. I templet är du del av en ceremoni. Det sitter en gudom där och du behöver inte bevisa något alls, för förmodligen så vet Gud allt - om musiken, om alla variationerna, alla rytmerna. Men kungen vet det inte, så du måste övertyga kungen. Här kom egot in i bilden. Efterhand som konsten utvecklade sig växte egona. De blev mycket intellektuella. En mängd musik kom nu från den vänstra hjärnhalvan, och musiken fick en annan form. För när de inre känslorna ändrar sig gör konsten det också. Uttrycket ändrar sig.

Från denna tidpunkt finns två riktningar inom musiken. En riktning blev underhållningsgrenen, eller vad jag kallar deshi. Den är omtalad i skrifterna. Den andra riktningen kallas margi (marga betyder 'en väg') då vi använder musiken till att utveckla oss själva. Jag hade den äran att få studera i båda skolorna..."

Man kan säga att den indiska musiken, förutom folkmusiken, idag innehåller musik för hängivelse, sånger som kallas kirtan och bhajan; dessutom esoterisk musik som är knuten till Nada Yoga, och som behärskar den förut omtalade kunskapen om ljudens påverkan; och slutligen den vanliga konsertmusiken. Dessa tre kan dock mycket väl överlappa varandra, och det är ingen tvekan om att musik som sådan påverkar oss människor och därför ofta inbegrips i definitionen av Nada Yoga.

Här ska tilläggas att de indiska musikerna, i varje fall tidigare, skulle lära sig yoga och bestämda andningsövningar för att stärka och utveckla sitt musikaliska sinne. Här presenterar vi en sådan övning: Bhramari – humlan.

Raga och Nada Yoga

I olika medvetandetillstånd dras sinnet till olika svängningar av nada. I Indisk musik är dessa former av nada kända som raga, toner eller kombinationer av toner. Det förefaller som om vissa sammansättningar av ljud (nada) är obehagliga vid en tidpunkt på dygnet, men behagliga vid andra tidpunkter.

Swami Satyananda berättade att han speciellt tyckte om indiens midnattsmusik, Malkorna, Durga- eller Jogia Raga. Aftonragan, som Bhimpalasi, håller också många av. För det mesta föredrar flickor och pojkar i den känslosamma åldern Bhairawee. Detta visar att sinnet vid olika tidspunkter reagerar på olika sätt, på olika ljudvågor.

"Rådjuret fångas av blida ljud.
Kobran förtrollas av skön musik.
Raga Punnagavarrali drar kobran till sig.
Nada fångar sinnet.

Sinnet uppnår laya med söt nada.
Därför kan du lätt kontrollera sinnet
Genom att utöva Nada Yoga."
(Swami Sivananda)

Musik kan vara en behaglig, intressant och inspirerande andlig praxis i sig - men som vi har hört från Roop Verma, kan den också vara en del av själva Nada Yogan. Genom musiken kan sinnet inställas på de finaste vibrationerna, och därmed förberedas till Nadans transcendenta ljud.

"Nada finns i ditt inre.
Det är en musik utan strängar som spelas i kroppen.
Den genomtränger det inre och det yttre,
och leder bort dig från illusion."
(Kabir)

Den inre Nada Yogan – upplöser sinnets hämningar

"Den som önskar uppnå fullkomlighet inom Yoga, ska lyssna intensivt till enbart nada [meditera på], efter att ha släppt alla tankar och med ett lugnt sinne."
(Sankaracharya, Yoga-taravali)

Denna artikel bygger huvudsakligen på saker jag lärde mig under min tid hos Swami Satyananda i Indien, på hans undervisning och föredrag, och på föredrag och utläggningar han har givit vid besök på Skandinavisk Yoga och Meditationsskola i Köpenhamn.

År 1974 deltog jag i en konferens i Ellested på Fyn där läkare, psykologer, författare m.fl. och undertecknad hade blivit inbjudna av undervisningsministeriet, för att utväxla erfarenheter kring begreppet psykosomatik (förhållandet mellan kropp och sinne). Här råkade jag berätta för en ung forskare att det inom yoga finns metoder där man inte nödvändigtvis behöver "lida" för att frigöra sig från gamla påverkningar och spänningar; där man inte alltid behöver konfronteras med sina trauman, utan kan upplösa dem med andra metoder. Här tänkte jag på Laya Yoga, och framför allt på Nada Yoga som är en disciplin inom Laya Yoga.

Trots vetenskapsmannens omedelbara intresse måste det ha låtit tämligen chockerande i hans öron då vi ju, trots forskningens påstådda oavhängighet av religionen, också här finner en grundläggande föreställning om att det måste göra ont för att det ska kunna göra gott.

Laya Yoga

Musik hjälper oss att spänna av och skapar en atmosfär, men Nada Yoga-meditationen på de inre ljuden når djupare och mera precist på våra tillstånd, och den verkar starkt frigörande genom att upplösa sinnets allra djupaste blockeringar och hämningar. Varje meditationspraxis eller teknik, som upplöser sinnets hämningar och bringar dess aktivitet till upphörande, kallas Laya Yoga. Därför hör Nada Yoga till Laya Yoga.

Forntidens stora mästare i Hatha Yoga, som Gheranda Rishi (författare till Gheranda Samhita, texten finns på engelska i olika översättningar), och andra, menade att Hatha Yoga också kan vara en del av Laya Yoga. T.ex. kan andningsövningar användas för att uppnå ett helt spänningsfritt mentalt tillstånd. Nada Yoga är också en viktig metod i tantra. Även under meditationen Antar Mauna (Inre Stillhet) kan man leda medvetenheten till ett tillstånd av fullständig vila.

Den inre Nada Yoga ingår i undervisningen på retreaterna på Skandinavisk Yoga och Meditationsskola.

Nada – en definition

Ordet nada härstammar från sanskrit-roten nad. Nad betyder 'att strömma'. Den etymologiska betydelsen av nada är en process eller en ström av medvetande. Generellt betyder ordet nada: ljud.

Olika nadastadier

I tantra tänker man sig att ljud förekommer i fyra dimensioner - fyra stadier av ljud i förhållande till frekvens, finhet och styrka.

1. Det grova (vanliga, hörbara, materiella) ljudet

2. det mentala ljudet

3. det visualiserade ljudet och

4. det transcendenta ljudet.

Andra tantriska meditationer

Vi kan jämföra de olika stadierna av nada med andra tantriska meditationer, då vi börjar i sinnena för att tillfredsställa sinnet och skapa trygghet, så att man kan gå djupare (se även Harmoni mellan upplevaren och det upplevda).

Vi kan även börja i det rent fysiska: Efter att ha upplevt kroppen, med dess muskler och organ,  vänder vi oss till andningen, som upplevs utan att vi griper in. På det sättet utlöses ett tydligt avspänt tillstånd.

Med ett mantra, en ljudstavelse som vi upprepar mentalt, transcenderar vi sinnet och når fram till de inre ljuden och symbolerna; bilder som vi ser för vår inre blick, och som, beroende på deras natur, representerar bestämda nivåer av medvetenhet.

Genom en inre eller psykisk symbol förblir vi medvetna i normalt omedvetna tillstånd, och kommer närmare vårt väsens kärna och tillståndet av rent varande.

Vanliga ljud är den grövsta manifestationen av nada. Vi är uppmärksamma på de grova ljuden och vi hör dem varje dag. De är de vibrationer som träffar våra trumhinnor från rymden omkring oss, från vår omgivning.

Efter att ha lämnat de grova och genom hörseln påtagliga ljuden kan vi bli medvetna om de mentala ljuden. Det är ljud vi hör i sinnet. Deras frekvens och styrka är beroende av det tillstånd vi befinner oss i, både till kropp och sinne. I ett avspänt tillstånd är de lätta att uppfatta. Ljuden blir också tydliga när vi är utmattade, upphetsade eller efter intensiv och långvarig fysisk aktivitet.

När vi fördjupar oss ytterligare når vi in till det visuella eller astrala ljudet; det ljud som finns i den inre rymden, och som framträder i visuella former. Bestämda former motsvarar bestämda ljud och bestämda tillstånd. Ljud eller former som vi t.ex. upplever i våra drömmar hör till detta plan, och ljud som är knutna till bestämda meditationssymboler.

Se också Om ljud och form

Bakom de visuella ljuden finns det transcendenta eller övermedvetna ljudet. Det transcendenta ljudet och det transcendenta medvetandet är samma sak. I Nada Yoga uppfattas det universella medvetandet i form av ljud.

Det handgripliga eller grova universum som vi upplever genom våra sinnesintryck, genom sinnet och vår normala upplevelse av människan, kan på detta sätt föras tillbaka till dess källa, till ljuden, till nada.

För nada-yogin gäller det att få kontakt med de ljud som finns i de andra dimensionerna: de mentala och psykiska. Därmed utvidgas sinnets förmågor.

Låt oss se på de fyra stadierna var för sig. På sanskrit kallas de för: Para, Pashyanti, Madhyama och Vaikhari. Vi börjar med den högsta:

Para Nada

Det transcendenta ljudet som har den högsta frekvenshastigheten kallas Para Nada. Para betyder 'högsta' eller 'mest avlägsna', i detta sammanhang 'transcendenta'. Para Nada ligger utanför sinnesorganens räckvidd. Ljuden hörs i andra dimensioner, på andra nivåer av medvetandet.

I musik har varje ton ett bestämt antal vibrationer per sekund, det kallar vi frekvenser. Tonernas karaktär kan variera i längd, styrka, höjd och klang (övertonstruktur).
Exakt vetande om detta kan fås med hjälp av en frekvensanalysator, som kan splittra upp en ton och visa antalet vibrationer per sekund och visa dess amplitud (styrka) och dess övertonsstruktur.

I indisk musik kallas vibrationerna andolana.

Vi känner också till högfrekvenstoner i det dagliga livet: i hundvisselpipor och i de ljud fladdermössen utstöter, och i toner som kan frambringas på elektronisk väg.

Örat kan inte uppfatta ljud som vibrerar över en viss hastighet. Efter att en viss frekvens har uppnåtts blir ljuden ohörbara, och kan bara uppfattas subjektivt, dvs. som ett inre ljud. Vi är inte medvetna om alla vibrationer som finns i kosmos.

Även under en viss nivå begränsas vi av örats förmåga. De vågor som elektroencefalografen (EEG) registrerar, genom att mäta hjärnans bioelektriska impulser, är begränsade till ett ganska litet antal sinusvågor, mellan 1 och 60 Hz. Dessa "vågor" hör egentligen till tonskalans område, men det mänskliga örat kan inte uppfatta ljud under ca 16 Hz - fastän sådana toners struktur är i överensstämmelse med resten av tonskalan.

De mycket låga bastonerna t.ex. kan dock kännas direkt på kroppen som vibrationer, även om de inte är hörbara.

Genom Nada Yoga har man kommit till insikt om att Para, det transcendenta ljudet, har den allra högsta svängningsfrekvensen. Paras intensiva svängning gör den ohörbar. En del texter säger att Para-ljudet inte har några svängningar. Det är ett ljud utan rörelse eller frekvens. Det är ett tyst ljud. Vi kan inte uppfatta ett ljud som inte har någon svängning. När ett ljud når sin maximala höjd når det till stillheten, och det är Para Nada. Den är fullständigt ensartad i sin form. Men det finns ett medvetandetillstånd som är i överensstämmelse med denna stillhet. Nada Yogin uppnår detta tillstånd genom att bli ett med Para Nada.

I Upanishaderna sägs mantrat OM vara manifestationen av Para. Det hörbara OM som vi frambringar är inte Para ty det är föremål för vår hörsel, förståelse och logik. Därför kan det hörbara OM inte kallas transcendent. Para är samtidigt stilla och oändligt. Det har en form och dess natur är jyoti (ljus). Det är annorlunda än de ljud man vanligtvis uppfattar eller hör.

Upanishaderna beskriver Para-ljudet tydligt: "Det är OM, det ljudet är OM"."Nada är ljud.
OM är Nada Brahman.
Veda är Nada Brahman.
Ljud är vibration.
Namn är oskiljaktig från form.
Formen kan försvinna, men namnet eller ljudet förblir.
OM är den första vibration av ljud.
Världen har framstått från nada eller OM.
I Pralaya förenas all ljud i OM.
Ljudvibrationer grova och fina.
Akashas [rymd eller eter] kvalitet är ljud.
Akasha är oändlig.
Så du kan fylla örat med den oändliga ljuden."
(Swami Sivananda)

Pashyanti

Det andra stadiet av ljud har färre svängningar och är grövre än Para, det kallas Pashyanti.

Pashyanti på sanskrit betyder: 'det som kan ses eller föreställas'. De gamla skrifterna hävdar att ljud även kan ses. Hur kan man se ett ljud? Ja, har du någonsin hört musik i drömmen? Denna speciella dimension av ljud som finns i drömmar kallas Pashyanti. Det kan kallas ett mentalt ljud. Det är varken ett medvetet ljud eller ett halvmedvetet ljud. Det är ett undermedvetet ljud som är knutet till en egenskap hos ditt sinne, och inte till dina talorgan - tunga, hals eller mun. Det kan inte höras med det fysiska örat, utan med det inre örat.

När jag högt säger "Ram, Ram, Ram, Ram" kallas det Vaikhari; men när jag sluter ögonen och munnen och går in och mentalt upprepar ljuden "Ram, Ram, Ram, Ram", medan jag ser dess färg och form med det inre ögat, kallas det Pashyanti. När ordet eller ljuden hörs i en sfär där man inte är medveten om den yttre omgivningen, kallas det Pashyanti. När alla yttre ljud är försvunna och man hör ett fullständigt nytt ljud, olikt det sätt de vanliga ljuden låter på, så är det ett särskilt slags ljud eller Pashyanti Nada.

Madhyama

Ett ljud som har färre svängningar än Para och Pashyanti, men som är finare än Vaikhari-ljuden, kallas Madhyama.

Madhyama är ett ljud som nästan inte kan höras. Vanligtvis kan t.ex. två objekt slås mot varandra för att åstadkomma ljud. Men Madhyama är inte ett ljud av två ting som fysiskt slår mot varandra. T.ex. när ett klappande ljud frambringas kallas det ett grovt ljud. Madhyama frambringar vibrationer som när man viskar, det är ett mellanljud. Ordet Madhyama betyder 'mitt emellan' eller 'mitten'. Mellanljudet kan kallas viskning eller ljudet av viskning.

Vaikhari

Det fjärde och grövsta stadiet av nada antas vara Vaikhari. Vaikhari-ljudet är hörbart och kan frambringas fysiskt. Vaikhari är det talade ljudet. Det frambringas t.ex. genom gnidning, eller genom att man slår två ting mot varandra. Dess vibrationer är begränsade till ett bestämt område.

Para har själens kvalitet. Madhyama har talorganens finare kvalitet, och Vaikhari har den grova kvaliteten av dessa fysiska organ.

Universum och nada

Enligt nadayogier, och de skrifter som handlar om Nada Yoga, är det ursprungliga och transcendenta ljudet det frö ur vilket hela skapelsen har vuxit fram.

Nadayogin upplever det makrokosmiska universum som en projektion av ljudvibrationer - att hela världen har utvecklats från enbart ljud.

I Bibeln finns en hänvisning: "I begynnelsen var ordet, och ordet var hos Gud". Detta ord kallas på sanskrit Nada eller Shabda.

Sufier i Indien kallar det Surat. Surat-Shabda-Yoga är ett annat namn för Nada Yoga-praxis. Vissa muslimska mystiker menar likaledes, att världen utvecklats ur ljud och form.

Australiens ursprungliga invånare, aboriginerna, som nog är den äldsta kulturen på jorden, berättar hur "förfäderna" fick världen att uppstå genom sång.

Nadayogierna hävdar att de fem elementen, de fem handlingssinnena, de fem förståndssinnena, det fyrfaldiga sinnet och de tre guna, har utvecklat sig från ett evigt ljud. Det betyder att det materiella, det mentala, det psykiska och det intellektuella universumet alla härstammar från Nada-Brahma, ljud-alltet. Det är så nadayogin upplever sin verklighet. Den manifesterar sig i form av vibrationer, varav den högsta antingen inte alls vibrerar, eller vibrerar på en så hög svängningsnivå att den ligger utanför de mänskliga sinnenas räckvidd.

Den eviga eller ursprungliga nadas vibration är den allra högsta. När ett godtyckligt objekt vibrerar med en enorm och ofattbar hastighet så blir det stilla. Det betyder att den högsta punkten av hastighet och vibration är stillhet - och att ljud tycks vara den kreativa principen bakom all materia.

Upanishaderna (angående Nada Yoga med speciell hänvisning till Nada Bindu-upanishaden och Hamsa-upanishaden) och Vedaskrifterna beskriver att i begynnelsen var intet. Det fanns absolut intet, det fanns icke-varande i alltet - det fanns bara ljud. Ljudet var oändligt, ljudet var den enda existerande realiteten. Ut ur ljudet uppstod universum, och därför bygger universums fundamentala struktur på nada eller ljudvibrationer.

Musik är ett resultat av nada.

Mantra i dess renaste form är en manifestation av nada.

Energins (pranas) rörelse i kroppen är ett uttryck för nada.

Nada Yoga-meditation

Alla äkta meditationsformer har viss verkan gemensam.

Några former är starkare, några svagare; en del lägger vikt vid en sak, andra vid något annat.

Metoden i Nada Yoga-sadhana består i att nå fram till det ursprungliga, det finaste, innersta ljudet, shabda, eller det innersta ordet.

Man skulle kunna karakterisera Nada Yoga som en slags vibrerande dammsugare som upplöser spänningar och blockeringar, även på de finaste medvetandeplanen.

För att nå fram till det övermedvetna eller transcendenta och icke-empiriska ljudet, bör processen starta med upplevelsen av de grövre ljuden.

Nada centret

I vilket center upplevs det transcendenta Nada? Här finns olika traditioner:

Bhaktaerna
Bhaktaerna (de som frigör sig genom hängivelse) placerar sitt ishta, sitt personliga center, i Anahata Chakra vid hjärtat. Yogierna använder intuitionens center Ajna Chakra, mitt i huvudet. Vedantikerna samlar uppmärksamheten kring Hiranya Garbha, det gyllene ägget i Sahasrara Chakra, överst i huvudet.

Bindu
I Nada Yoga-traditionen har yogierna kommit fram till att ljudens center är Bindu. Bindu finns på toppen av bakhuvudet. Det är centret i hjärnan, där en ständig ljudvibration äger rum. För att kunna uppleva nadaljudet, måste Bindu lokaliseras. Brahminerne i Indien har en hårtofs hängande där Bindu finns, överst på bakhuvudet.

Innan man på teorins väg ger sig in i denna vetenskap är det bättre om den som vill undersöka detta gör det på praktisk väg, och lokaliserar eller upptäcker nadaljudens mentala, astrala och psykiska natur.

Olika tekniker och hjälpmedel inom Nada Yoga kan användas för att hjälpa vederbörande att gå igenom de olika psykiska eller icke-fysiska ljuden, så att medvetenheten till sist kan bringas i harmoni med det verkliga nada.

Japa Yoga – Nada Yoga i Bhakti Yoga

Vaikhari
När bhakti-yogin använder ett mantra, uprepas det först (japa) högt (Vaikhari). Här fokuserer han eller hon på ljudet av mantrat som frambringas av stämbanden.

Upanshu
När bhaktiyogin värmt upp med denna praxis, eller när han eller hon utvecklat en djupare och klarare medvetenhet om mantrats ljud, då intensifierar bhaktan sin upplevelse av mantrat genom att viska det, eller rättare sagt mantrat formas med läpparna, men inget hörbart ljud frambringas. Bhaktan eftersträvar att bli ett med det viskade mantrat.

När det lyckats, och bhaktan inser att mantrat nu upplevs mentalt, då upphör läpparnas rörelser.

Manasika
Nu sägs eller sjunges samma mantra i sinnet eller i hjärtat. Sinnet börjar att bli ett med rytmen och vibrationen av mantrat. Det är som om han själv inte frambringar mantrat, utan hör de mentala och fina tonerna som, fastän de är ohörbara för det yttre örat, kan uppfattas i ett fint inställt medvetande. Bhaktiyogin upplever mantrat som om han sjunger det så att alla kan höra det, men i verkligheten händer det endast i det inre.

Ajapa Japa
Sedan inser bhaktan att han eller hon inte frambringar mantrat, men hör de mentala och fina tonerna, som om de finns där av sig själva (Ajapa Japa).

Mantra Nada-Yoga
När mantrat börjar verka får det uppmärksamheten att släppa allt det yttre (Pratyahara), och gå in mot de djupare medvetandeskikten. Mantrat ändras då till nada, ett konstant ljud som sker av sig självt, och som på det medvetandeplan aspiranten befinner sig tycks vara hörbart, men det är omärkbart och ohörbart för andra. Det är Mantra-Nada Yoga för bhaktiyogier.

Praktisk introduktion i Nada Yoga

Förhållningsregler

Det finns vissa förhållningsregler man bör ta ställning till, då en intensiv Nada Yoga praxis kan framkalla en kanske störande närvaro av vissa ljud.

Genom att utföra Nada Yoga utvecklas de inre ljuden gradvis, men man behöver inte höra dem på andra tidpunkter under dagen. Låt oss anta att Nada Yoga utövats om natten, och att man upptäckt olika ljud. Nästa morgon befinner sig aspiranten antingen på kontoret eller i klassrummet, och börjar höra ljud av klockor. Han önskar att undgå det, han försöker få bort det, men hör fortfarande detta ljud. Det kan också hända att det känns som om bin surrar i hans öron.

Om dessa symptom visar sig får man ta ställning till vad som kan göras. Är dieten som den ska vara, eller bör den läggas om? Önskar man fortsätta, men är irriterad eller störd över ljuden, så måste man göra något för att ändra sin hållning; om det inte lyckas och man önskar att ljuden ska upphöra, så bör man avstå från Nada Yoga-vägen.

Detta händer emellertid mycket sällan, om överhuvudtaget. Tvärtom har har en del människor uppnått lindring från tinnitus efter att ha utövat Nada Yoga tillsammans med andningsövningen Bhramari och djupavspänningen Yoga Nidra. Vi måste ändå nämna dessa förhållningsregler.

En Siddhi
Nada Yogin kan höra en röst i vaket tillstånd, om han är på ett framskridet stadium. Det låter som om någon viskar i hans öra. Detta är en slags siddhi, en förmåga att höra ljudet av en okänd röst.

Detta ska dock inte förväxlas med en grupp människor i Indien som kallas karnapischachee, det betyder 'anden i öronen'. Karnapischacheerna blir ofta rådfrågade av människor i svårigheter. De håller då en slags klocka i handen och ringer med den helt intill sina öron under en tid, ända tills de hör röster. De används som orakler, och vad som än hörs eller viskas i deras öron berättas för personen som frågar. En yogautövare bör inte använda en sådan metod för att uppnå denna prestation, eftersom den ofta leder till dövhet; och den har intet att göra med de mål som Nada Yoga sätter. Därför har karnapischacheerna i Indien svårt att höra normalt.

Hållningen gör ofta skillnaden
Om en människa söker läkare för att han eller hon lider av störande ljud, och inte känner till de positiva sidorna av detta fenomen; och om läkaren inte kan hjälpa personen, så kan det kanske vara värt ett försök att ändra på sitt förhållande till ljuden, och börja praktisera Nada Yoga under en kunnig lärares vägledning.

Det händer ofta att saker, som vi önskar bli fria från, inte försvinner när vi kämpar mot dem. Det gäller t.ex. smärtor. Om vi däremot går dem till mötes, och tillåter oss själva att uppleva dem, så kan vi släppa dem. I tantrisk yoga kallas denna metod heter pratyahara. Den har blivit förklarat här i början av Läsrummet och beskrivs mer utförligt i min bok Yoga, tantra och meditation i min vardag.

Detta sätt att använda pratyahara stämmer överens med en slutsats som vetenskapen nått fram till avseende buller i omgivningen. Om man betraktar ljuden som skadliga, och irriteras över dem, skadas man mer än om man till viss grad kan acceptera dem.

Med hänsyn till Nada Yoga är det sannolikt att du kan utnyttja det du en gång betraktade som störande ljud till din fördel; se På våglängd med sig självTeresa av Ávila (Teresa av Jesus) fann ingen vägledning om de inre ljuden i den europeiska kulturen hon växte upp i. Hon var därför inte helt på det klara med hur hon kunde använda dem i sitt andliga liv. Hon beskriver dem tydligt som en nadayogi i sin bok Den inre borgen: "Det susar liksom många, stora floder med vattenfall, småfåglar, flöjter, och ljuden kommer inte från öronen, utan från den översta delen av huvudet, där man säger att själen särskilt har sin boning".

En nadayogis kost

En nadayogis kost bör vara lättsmält. All föda som ger ett snabbt energitillskott till hjärnan är olämplig. Föda och dryck som förorsakar överspändhet eller högt blodtryck bör undvikas. Man bör se till att få den nödvändiga kost, som behövs för att upprätthålla kroppens normala funktioner.

Förberedande övningar till Nada sadhana

Nadayogin bör lära sig att använda bestämda mudra (hållningar), bandha (lås) och några få prananyama (andningsövningar).

Här följer en kort beskrivning av Mula Bandha, som är välkänd för de flesta som utövar Hatha Yoga; sedan en mudra som är gynnsam för att väcka nadaljudet, Vajroli Mudra. Vajroli Mudra är också bekant för många Hatha Yoga-aspiranter, men här förklaras den kanske på ett annat sätt.

I många böcker om Hatha Yoga ser vi att man i Mula Bandha ska koncentrera sig på anus, på ändtarmsmuskeln. Det är i och för sig korrekt. Men i överensstämmelse med tantra och med en mer avancerad yoga, är Mula Bandha en sammandragning av mellangården. Detta måste förstås helt klart. Sammandragning av ändtarmsöppningen eller -muskeln är Mula Bandha, som den förstås av nybörjare i Hatha Yoga. Men i Tantra Yoga, och den akademiska vetenskapen om yoga, är Mula Bandha sammandragning av mellangården, Kundalinis "säte", också känt som Muladhara Chakra. Det är platsen mellan ändtarmen och könsorganen som ska dras samman.

Mula Bandha i Nada Yoga betyder alltså sammandragning av mellangården, och inte sammandragning av anus.

Vajroli Mudra är också del av Hatha Yoga. Det finns olika Vajroli-former som vi inte ska gå i detalj med här. Sammandragning av könsorganens och urinvägarnas muskler heter Vajroli Mudra. Det påverkar två viktiga nervströmmar på ett sådant sätt att energi blir frigjord eller omvandlad till värme.

Muladhara Chakra är den egentliga utgångspunkten för Nada. När detta center är "uppvärmt" upplevs ljudet av aspiranten. Men ursprungliga ljudet delas i olika frekvenser i de olika chakra eller psykiska centra som är finns i ryggraden och i huvudet. Muntligt uttrycks genom olika Bija Mantra, kärnstavelser: Lam, Vam, Ram, Yam, Ham och Om, som börjar i Muladhara och slutar i Ajna Chakra.

Chakra är centrala platser för medvetenheten och den psykiska energin i ryggraden och i kroppen. De symboliseras med lotusblommor - fyrbladiga, sexbladiga, tiobladiga, tolvbladiga, sextonbladiga, tvåbladiga och tusenbladiga lotus-blommor. Bladen symboliserar antalet energiströmmar (nadier, in och ut genom varje chakra) och motsvarende frekvensområden. De anges också med underordnade mantra (ljudstavelser), som skrivs på varje blad. Som exempel, se illustrationen av Muladhara Chakra här intill.

Andningsövningar kan tydliggöra eller framkalla nada. För alla yoga-aspiranter och musiker är redan nämda Bhramari (Humlan) mycket väsentlig.

När man lärt sig Mula Bandha, Vajroli Mudra och Yoni Mudra (övning 3 i det följande) utförs de medan man håller andan och riktar uppmärksamheten mot Bindu, det psykiska centret på toppen av bakhuvudet. Här börjar den egentliga Nada Yoga-koncentrationen.

Ställningarna i Nada Yoga

1. Nada Yoga-ställningen är den mest använda ställningen för nybörjare. Ta en någorlunda stor och hård kudde, placera den på golvet och sitt grensle över den, så att det blir ett tryck mot mellangården. Sitt med båda fotsulorna i golvet. Knäna pekar upp i luften, så armbågarna kan vila på dem. Ryggen hålls rak.

Stoppa så en tumme i vardera örat, och vila samtidigt huvudet i händerna.

2. Sitt i Siddhasana – 'den perfekta ställningen' – med en pall framför dig att vila armbågarna på. Siddhasana kan här användas av dem som kan sitta i denna ställning utan besvär under längre tid.

Siddhasana utförs genom att man placerar en häl i skrevet, så att den pressar mot mellangården (hos män) eller mot slidöppningen (hos kvinnor). Resten av foten ligger längs låret. Därefter läggs den andra foten ovanpå den första, så att hälen rör vid eller pressar mot den nedersta delen av buken och blygdbenet ovanför könsorganen. De två hälarna ska vara placerade precis ovanför varandra, utan att de för den skull vidrör varandra. Så skjuts den översta fotens tår ner mellan låret och vadmuskeln. På detta sätt låses ställningen. Några få människor kan också dra den nedersta fotens tår upp mellan vadmuskeln och låret.

3. För de som kommit lite längre rekommenderas Yoni Mudra - som att vara i moderlivet. Sitt i Siddhasana. Andas in och håll för öronen med tummarna. Lägg pekfingrarna över ögonlocken, så att de hålls stängda utan att pressa för hårt. Stäng näsborrarna med långfingrarna, en från vardera sidan, och stäng munnen med ringfingrarna och lillfingrarna genom att lägga dem över överläppen respektive under underläppen. Gör därefter Aswini Mudra och Vajroli Mudra, och håll andan.

Variation: Gör som ovan men utan att stänga för mun och näsa. Sitt i gengäld längre tid och andas naturligt.

Några har föreslagit att man kunde nöja sig med att utöva Shanmukhi Mudra istället. Det är Yoni Mudra utan Aswini Mudra och Vajroli Mudra. Det är emellertid en mindre effektiv praxis som man kan förstå utifrån ovannämnda förklaringar.

4. För den avancerade Nada Yoga-aspiranten, som har upplevt att kunna följa ljuden med öronen tilltäppta: Sitt i Siddhasana med händerna vilande på knäna, och pekfingren i kontakt med tummarna vid roten eller mot fingerspetsen, och de tre andra fingrarna sträckta och ihop. Detta kallas Chinmudra.

Vid denna tidpunkt kan man alltså sluta hålla för öronen, förutsatt att det är någorlunda tyst omkring en.

"Bada mitt i ljudet,
som i det ständiga ljudet av ett vattenfall.
Eller genom att stoppa fingrarna i öronen,
lyssna till ljudens ljud."
(Vigyana Bhairava Tantra)

När man sitter i ställningen i Nada Yoga

Håll för öronen mjukt med dina fingrar. Lyssna inåt upp mot Bindu på toppen av bakhuvudet.

När du koncentrerar dig på Bindu, efter att ha täppt till öronen, är det här att ljuden manifesterar sig från det transcendenta planet till nästa plan och du upplever det som ett astralt ljud.

Nu hör du kanske ljudet av en humla. Det kan även vara ljuden av ett musikinstrument, t ex ljudet från en harpa eller en flöjt, rytmen från en gitarr. Det kan vara fåglar som kvittrar i solnedgången, cikador eller gräshoppor. Det kan även vara visionen av en stjärnklar natthimmel, där det råder fullständig stillhet.

Fortsätt en stund att lyssna till det ljud som först kommer till dig.

Låt det första ljudet vara utgångspunkten - den ena änden av en tråd. Håll fast vid detta ljudet så bra eller så innerligt du kan. När du kommer nära ljudet, så kommer du att förnimma andra ljud dyka upp ur bakgrunden.

Ljudet som dyker upp i bakgrunden är kanske av samma art, men finare, eller så kan det ha en helt annan karaktär. Vid denna tidpunkt släpper du det första ljudet, går vidare till nästa ljud och koncentrerar dig intensivt på det.

Medan du upplever det ljud som du nu har valt, kommer det att bli klarare. Du kommer närmare ljudet mentalt och psykiskt. Du känner det som om du blir ett med ljudet. När det skett upptäcker du att ett tredje ljud dykt upp i bakgrunden, som du så koncentrerar dig på.

På detta sätt kan du fortsätta med ett fjärde, ett femte, ett sjätte ljud, ett sjunde, åttonde, ett nionde inre ljud. Olika ljud kan dyka upp. Det kan vara som en flod som strömmar genom landskapet, som havets brus, nära eller avlägset, som en klocka som ringer eller klämtar.

Om det är svårt att upptäcka ett ljud vid Bindu, så låt sinnet söka vid Sahasrara eller Ajna, eller vid högra och vänstra trumhinnan. Eller upplev en rymd i ditt inre, med utgångspunkt mitt i huvudet, eller sök vid centret mellan ögonbrynen, till dess du är säker på att höra ljudet.

Metoden för att upptäcka ljudet är enkel. Istället för att föreställa dig ett ljud, så samla din uppmärksamhet kring det att lyssna, och du kommer snart att upptäcka det första ljudet. Ett inre Nada-ljud bör följas tills det blir klart och tydligt. Så snart det är tydligt, hörs eller känns ett annat finare eller svagare ljud eller ton i bakgrunden. Den lyssnar du till tills den blir dominerande.

Ljudet som dyker upp i bakgrunden är kanske av samma art som du hör, t. ex. är det en flöjt, men finare, lättare, som du upptäcker bakom den första; kanske är det som du lyssnar på ett annat sätt eller i en annen riktning och en helt annan sorts ljud dyker upp t.ex. klämtandet av klockor..

När du upptäcker det andra ljudet, så lämna det första och följ det andra. Ljud efter ljud fortsätter att dyka upp, som från botten av en ocean.

Nada Yoga-sadhanan utvecklar sig och når till det obrutna ljudet, som är känt i yoga som Anahata Nada – 'ljudet som är oupphörligt'. Det har ingen början och inget slut.

På höjdpunkten av din praxis, din sadhanas högsta tillstånd, känner du kanske att hela kroppen och sinnet, hela personligheten är inget annat än snabba vibrationer, en rörelse av snabba ljudvibrationer. Du upplever dig själv som ljud.

Denna Nada Yoga är en stor sadhana, en stor andlig metod, en process som fortsätter tills medvetandet känns fritt från sinnets påverkningar.

Tidpunkten för utövandet

Man kan meditera på Nada Yoga-ljuden närhelst man har tid, men för att uppnå ett tydligt resultat bör nog en nybörjare utföra Nada Yoga mellan midnatt och klockan två om morgonen.

Midnatt är den tidsrymd som är fri från störande inflytande av andra ljud, och ljusets frånvaro i atmosfären hjälper också till. Att göra det vid denna tidpunkt gör det lättare att vända sinnet inåt.

Eller stig upp klockan två eller tre på natten, ta ett bad, och sätt dig tillrätta. Du kommer att märka att det är avsevärt annorlunda vid dessa tidpunkter. Du kommer helt säkert att höra något. När du en gång har funnit ett spår av ljudet och fått kontakt med det, så är det lätt att komma vidare.

Naturligtvis finns splittring och störningar i början. Vårt sinne är påverkat av hämningar, vanor, böjelser och drifter. Men även om det finns många störningar i det inre så är utövandet av denna sadhana, denna andliga praxis, för det mesta mycket givande.

Traditionella beskrivningar

Nada i olika medvetandeskikt

De ljud som hörs är verkliga. De är symboler för sinnets och medvetandets innehåll. Sinnet vilar vid dessa symboler, och går med deras hjälp snabbt in i ett finare tillstånd. Ljuden är erfarenheter från djupare medvetandeskikt, de är inte inbillade. De kan förstås som vibrationer i olika områden av ens existens. I existensens olika dimensioner hörs olika ljud. Först finns de fysiska ljuden, och när medvetandet blir fint och transcenderar det fysiska planet kommer det i beröring med de fina ljuden, som uppstår genom pranans (vitalenergins) rörelser i den fysiska kroppen.

Hela det mänskliga medvetenhetsområdet kan uppdelas i tre, eller underuppdelas i fem, delar.

Det medvetna området utgörs av Annamaya och Pranamaya Kosha, två "kroppar" som består av den fysiska materian, "födans" dimension, respektive av prana, energins dimension.

Personlighetens andra område utgörs av Manomaya och Vigyanamaya Kosha, huvudsakligen mentalt och astralt stoff - det medvetna sinnet och drömmarnas dimension.

Det tredje området av medvetandet är Ananda Maya Kosha, som är en "kropp", en dimension, full av lycksalighet.

Genom utövandet av Nada Yoga framträder ljuden i överensstämmelse med den förbindelse som finns mellan sinnet och de andra områdena av medvetandet.

Medvetandet kan t.ex. vara i den fysiska kroppen, och när man håller för öronen så hörs ljud eller vibrationer som kommer från hjärtat, lungorna, hjärnan, blodcirkulationen och de olika ämnesomsättningsprocesserna som pågår i kroppen.

Om medvetandet uppehåller sig i Prana Maya Kosha, den psykiska energin, och har genomträngt den, så hör man nada av en flöjt tillsammans med många andra ljud.

Om sinnet har nått djupt in till Ananda Maya Kosha, så försvinner de andra ljuden, och i deras ställe kommer resultatet av Nada Yoga att finnas kvar.

Det är svårt att säga vilken nada som hör till ett bestämt område.

I Indien ges illustrationer i form av symboliska historier.

Rishi Narada

Det individuella medvetandet, som fortsätter med att stiga uppåt och upptäcka de transcendenta tonerna, är i indisk mytologi symboliserat genom Rishi Narada. Utan att förneka Rishi Naradas historiska existens bör den esoteriska betydelsen av ordet narada dock förstås.

Narada förmodas vara en rishi, som har en veena (ett musikinstrument) i sina händer. Enligt Nada Yogans traditionella skolor tillhör det inre ljudet från en murli (flöjt) eller en veena den medvetenhetssfär där dwait bhava, medvetandets dualitet, upphör att existera.

Nada Yoga i Bhagavata

Nada Yoga är illustrerat i indiernas stora bok som kallas Bhagavata Purana (Bhagavata är inte samma namn som Bhagavad Gita).

Krishnas livshistoria skildras i form av en allegori.

Bhagavata berättar:

"Krishna lämnade sin plats vid midnatt och gick in i djungeln. Fullmånens ljus sken i den första vintermånaden. Han började att spela flöjt. Flöjtens eko spreds i den lugna och ostörda atmosfären. Musiken höjde sig över djungeln och hördes av gopierna [byflickor, koherdeflickor]. Då de hörde ljudet av flöjten, övergav de genast sina hus och sina män, och glömde allt som försiggick. De sprang utan att tveka till den plats varifrån flöjtens nada strömmade. De började dansa kring flöjtspelaren. Efter en stund upptäckte de var för sig att de dansade med själva Krishna."

Om historien verkar fantastisk när den tas bokstavligen, är det därför att det som ligger bakom egentligen bara förstås av yogier. Nadayogier betraktar Krishna som ett högre medvetandeplan, där det högre planets nada strömmar i det djupaste stadiet av nada-sadhana. När flöjtens toner uppstår överger sinnena sina respektive objekt, för njutning och upplevelse - de drar sig tillbaka till den plats där flöjtens ljud eller nada strömmar fram. Där dansar sinnena runt om nada. På det stadiet släpper sinnena fullständigt sina förbindelser med de yttre objekten, och yogin skulle säga: Dharana (förmågan att se och uppleva i det inre) har ägt rum, och dhyana (meditationen) håller på att gry".

Ordet krishna på sanskrit betyder, 'det som drar' eller 'det som drar till sig. Det är avlett av rotordet karshan. Således betyder ordet krishna: 'den som drar', 'den som drar tillbaka' eller 'den som drar till sig'. Det betyder också 'gårdsägare'. Ordet gopi betyder vanligtvis: 'dotter i en koherdefamilj'. På sanskrit betyder go: 'sinnen', 'ko', 'fattig', 'det ödmjuka' och 'hela det synliga universum'. Symboliskt betyder gopi: 'sinnen'.

Vilka är då männen som är gifta med dessa sinnen - dessa Gopier? Man kan säga att ögonens män är formerna, och öronens män är grova ljuden.

När flöjtens musik hörs drar hörselsinnet sig tillbaka från det yttre, hörbara ljudet och blandar sig med den inre nada.

Denna process är pratyahara.

Nada Yoga och Kabir

En berömd nadayogi, Kabir, (se honom också citerad tidigare i denna texten,
och i Kabir – Fyra dikt) säger:

"Vem är det som spelar flöjt mitt på himlen?

Där Ganges och Jamuna flyter samman blir det spelat på flöjt,
och sammanflödet av de tre floderna –
Ganges, Jamuna och Saraswati – äger rum i Trikuti.

Ja, detta är mötesplatsen för Ganges och Jamuna.
Ljuden strömmar från norr.
Gopierna hör ljudet av flöjten och se!
Alla blir de trollbundna av nada".

Himlen = symbol för Bindu, centret på toppen av bakhuvudet, ofta symboliseras Bindu av en stjärnklar natthimmel.
Ganges, Jamuna och Saraswati = nadierna (energiströmmar): Ida, Pingala och Sushumna.
Trikuti = Centret mellem de to øjenbryn.
Gopi, se ovan.

Den yppersta upplevelsen i Nada Yoga är ett ljud som är högre än flöjtens. Musiken på det högsta medvetandeplanet är inte en flöjt, veena, ett moln, blixt, klapp eller något annat musikinstrument, och det är inte heller ljudet av mässingsinstrument som slås mot varandra. Det liknar varken östlig eller västlig klassisk musik. Det högsta medvetandeplanets musik är Anahada Nada.

Anahada Nada och Anahata Nada

Vad är Anahada Nada? Det har man ännu idag inte kunnat enas om. Några säger att det är det kosmiska ljudet av OM. Andra säger att det är som Bhramari - ett ljud som är oupphörligt och obrutet, som ljudet från ett bi. Några säger att det är hjärtats slag, "dunk, dunk, dunk", som kallas Unahada Nada.

En del kallar det Anahada och andra kallar den Anahata. Dessa två ord uttrycker två olika betydelser.

Anahata betyder an + aahat. An betyder 'ingen', aahat betyder 'det som slår, hamrar eller bankar'. Därför betyder anahata 'ingen bankning eller slagning av två ting mot varandra'. När ett ljud frambringas sker det genom ett anslag, men anahata är ett ljud som inte är frambragt genom något slag. Det är spontant och automatiskt.

Vissa lärda säger att nada är Anahada. Un eller An betyder 'ingen' och Hada betyder 'gräns' eller 'förbindelse': Anahada betyder 'gränslös', utan början och slut, eller 'obeskrivlig'. Det är ett ljud som inte kan tillskrivas någon begränsning. Det kan vara vilket ljud som helst.

Nada Yoga och Yogi Goraknath

Yogi Goraknath, discipel till Yogi Matsyendranath, var mer utvecklad och hade större insikt än sin egen guru. Han beskriver Nada Yoga på detta sätt:

"Oh Sadhu (aspirant): Utför japa [upprepning av ett mantra] av 'So-Ham'. Denna japa skall inte utföras med sinnet. Den skall upplevas i andningen, således, att även när du är engagerad i dina dagliga aktiviteter, skall du vara medveten om ditt dygns 21 600 andetag. När ditt undermedvetna eller ditt inre medvetande blir förenat med ditt andetag under dygnets 24 timmar, 21 600 rytmer, och upplevs med en hastighet av 15 till 19 rundor per minut [vilket vill säga minst 900 andetag per timme] så manifesterar sig Anahata Nada".

Han säger vidare:

"Det kommer ljus i ryggmärgen. 'Sol'-energin [den som aktiverar den högra hjärnhalvan] i Surya Nadi väcks. Du kommer att känna ett obeskrivligt, vibrerande ljud från varje por i din kropp, och det kommer att vara som Om eller Soham".

Nada Yoga i Indien

I Indien existerar olika Nada Yoga-skolor. Man kan nämna dem som uppstått efter Maharshi Mehidas, Radha Swami och Kabir.

Invigningen i Nada Yoga i Indien vidareges personligen, liksom invigningen i att använda mantra och den stora Kriya Yoga. Men Nada Yoga-sadhana förblir ännu ofullständig både i praktik och teori. Hatha Yoga, Dhyana Yoga, Raja Yoga och andra yogagrenar är mer fullständiga, och är noggrant beskrivna in i minsta detalj.

Men så är inte fallet med Nada Yoga, vilket måste bero på att den ges vidare direkt från lärare till elev.

"Sinnet existerar så länge det finns ljud, men när ljuden försvinner uppstår ett tillstånd av att vara lyft över sinnet. Ljudet absorberas i Akshara (det oförgängliga), och det ljudlösa tillståndet är det högsta sätet.

Sinnet, som tillsammans med pranan får sina karmiska böjelser förstörda genom en obruten koncentration på nada, blir förenad med det obefläckade. Det är ingen tvekan om detta". (Nada Bindu Upanishad)